Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
I klimatkrisens skugga och det hållbara samhällets framtidsljus kan vi inom tio år förvänta oss en rad samhällsanpassningar. Oljetoppen representerar en situation i världen när utvinningen av olja just har passerat sitt maximum. Redan nu leder en tilltagande oljebrist till att priserna stiger, då det mesta i samhället på ett eller annat sätt har gjorts beroende av fossil olja.
Världens alla transporter, väg-, flyg- och sjötransporter av såväl människor som av gods och mat, är direkt beroende av billig olja. Inom matproduktionen behöver vi traktorbränsle, konstgödsel och bekämpningsmedel som alla har länkar till den fossila oljan. Vår tillverkningsindustri är också den beroende av denna ändliga resurs.
Energiomställning
När oljan nu snabbt blir allt dyrare blir det därför oundvikligt att energiomställningen tar förnyad fart, en omställning från icke-förnybara energikällor, som olja, kol, naturgas och uran, till lokalt producerade, förnybara energikällor, som solvärme, sol-el, vind-el och fast och flytande biobränsle, samt till en större energieffektivisering.
2010 ökade investeringarna i förnybara energikällor upp emot svindlande en biljon svenska kronor. Ännu större investeringar är att vänta under det närmaste decenniet.
Dessa ökade investeringar leder både till en större lönsamhet i energieffektivisering i nordiska länder och att villor och flerfamiljshus kan förväntas halvera sin energiförbrukning fram till 2020. Inom samma tidsram kommer bilar, bussar och flygplan att använda mellan trettio och femtio procent mindre energi per personkilometer.
Ytterligare resultat av energiomställningen innefattar våra vardagsvanor med en ny, sparsam och resurssnål livsstil, där material och föremål används effektivare, repareras och återanvänds.
Förändring av staden
Andra anpassningar rör själva formen på och organisationen av städer. En stor systemförändring, som redan pågått ett decennium i flera stora och medelstora städer i Tyskland, Holland, England och Danmark, är omvandlingen från bilstäder till gåfartsstäder. Dessa gåfartsstäder har betydligt högre andel persontransporter genom promenader, cykling, små, lätta och tysta fordon samt ett kraftigare utbyggt buss- och spårvagnsnät än bilstäder.
Produktion av mat och bränsle
En annan systemförändring handlar om stadens relation till det produktiva och rekreativa landskapet som omger den. I framtidens städer, bortom oljetoppen och påföljande prisökningar, kommer landsbygden sannolikt tillbaka in i staden i flera skalor och på flera delvis nya sätt.
Stadsodling kan förväntas spela en större roll i framtidens europeiska städer, från småskaliga köksträdgårdsland, balkongodlingar och koloniområden för privat odling till vad man kallar den tredje odlingsnivån, grannskapsodlingar. Särskilt storskalig produktion av grönsaker och frukt i närheten av bostadsområden är redan under utveckling i städer som London, Rom och Freiburg.
Regioner
I en nära framtid kan man förmoda att lokal produktion av mat och bränsle får en kvantitativt än större betydelse, både inom kommuner, mikro-regioner som Mälardalen, Örestadsregionen och Normandie, samt inom makro-regionala marknader som Norden, Östersjöregionen och Medelhavsregionen.
I det perspektivet innebär den blygsamma andelen på mellan en och två procent lokalproducerad mat för större städer i Sverige och Tyskland, inte bara en ekonomiskt ofördelaktig situation – på sikt kan den låga självförsörjningsgraden bli direkt samhällsfarlig om vi ser till mattillgången.
Ökad självförsörjningsgrad
Ett rimligt mål för den närmaste tioårsperioden är att öka den lokala självförsörjningsgraden till tio procent. Skulle vi behöva öka självförsörjningen ännu mer än så, innebär dessa första tio procent en rimligt omfattande infrastruktur som relativt smärtfritt kan utökas. Därför blir små och stora regioner av strategisk ekonomisk betydelse för vår uthålliga mat- och bränsleförsörjning även i ett ännu längre perspektiv.
London och flera andra europeiska storstäder har redan fokus på lokal produktion av mat och bränsle på stadsplaneringens agenda.
Vad väntar vi på i Sverige?
Per G Berg
Professor i landskapsarkitektur vid Institutionen för stad och land, SLU i Ultuna.
Illustration: Karin Andersson, Movium
Läs mer av Per G Berg i senaste numret av Movium Magasin!
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.
Lägg till ny kommentar