Rom – en stad som nästlar sig in
Foto: Ingrid Westman
Jag har uselt lokalsinne
Lustfyllda vandringar
Det är aldrig tråkigt att gå i Rom
Det är så anspråkslöst och samtidigt så medvetet precist och just därför så oerhört sinnligt. Det är god arkitektur och stadsplanering
Foto: Ulrika Serin
Foto: Ingrid Westman
I en stad som Rom känns vägen aldrig som en transport mellan punkt A och B
Inget för barn
Jag är som ett barn: barn finner ingen mening i att promenera. Det är trist. Det måste hända någonting
I Rom är man alltid någonstans. En vanlig korsning bjuder plötsligt på barockfontäner i varje gathörn
Kulturradions Biblioteket sänder en dag i början av april ett program om en rad Malmöförfattares relation till sin stad. Där talar poeten och gotlänningen Niklas Söderberg om platser på ett sätt som sätter sig i kroppen. Jag bär med mig hans ord som ett avtryck under promenaderna i Rom. Det står alldeles klart varför jag så ofta vill söka mig till just den här staden: Rom är hemma för mig.
Inte vem utan var
Niklas Söderbergs författarskap handlar inte om att försöka förstå vem han är utan var han är. Det tog honom tio år att släppa Malmö inpå livet – han skulle ju hem
Men staden nästlade sig in i honom. Plötsligt förstod han att han hade goda minnen på en massa platser i Malmö: det var platserna som var själva minnena. Han förstod att människan inte rotar sig på platser. Det är platserna som rotar sig i människan.
Vi kan
Söderberg har för egen del löst det genom att inse att det är Malmö som nästlat sig in i honom. Och Rom har definitivt nästlat sig in i mig.
Titti Olsson
Movium
Utveckla dialogen med medborgarna
I Sverige är vi stolta över vår demokratiska tradition av att samråda med medborgarna i frågor som gäller den fysiska miljön. Men kan vi slå oss för bröstet när vi vet att metoden inte når alla?
Staden är full av budskap
I Hobart i Tasmanien har människor lämnat personliga mikrohistorier om sitt liv i staden. Under tio dagar visades 27 stora reklamtavlor med personliga reflektioner som andra medborgare kunde kommentera.
Problemet alltid någon annans
Vi har lärt oss att det alltid är någon annan som axlar ansvaret för den offentliga miljön och löser alla problem. Men det finns egentligen inga hinder för att engagera medborgare i frågor om stadsmiljöns kvaliteter, våra parker, torg och platser. Om förutsättningarna finns agerar människor inte i egen sak utan för allas bästa.
Spåren efter nya svenskar är för få
Sverige byter befolkning snabbare än någonsin. De nya svenskarna och deras historia är en del av vår egen. Varför syns inte det mer i våra städer?
Förtroendefulla relationer skapar gott stadsliv
Relationer mellan människor skapar ett förtroendefullt stadsliv och är en förutsättning för demokratin.
Våga ha roligt!
En kreativ stad måste bli medveten om sina möjligheter och våga se på sig själv med humor och självdistans - som Borås.
Varför rör sig barnen så lite i staden?
Barns intresse för lek och idrott har inte minskat, trots det rör de sig mindre med ökad ohälsa som följd. Problemet är att de inte går, springer, cyklar eller leker i staden längre. Staden bjuder helt enkelt inte in dem.
Bejaka den lekfulla människan!
Återerövra stadsrummet genom att tillåta leken! Alla människor leker, utan lek skulle vi inte utvecklas.
Förändring och utveckling självklart för en levande stad
Ungdomsupploppen i Köpenhamn är en reaktion på att etablissemanget inte vågar möta det annorlunda.
Tryggare kan ingen vara...
Blir vi tryggare av fler kameror och färre buskar i våra städer? Eller handlar känslan av otrygghet om något annat?