Rom – en stad som nästlar sig in
Foto: Ingrid Westman
Jag har uselt lokalsinne
Lustfyllda vandringar
Det är aldrig tråkigt att gå i Rom
Det är så anspråkslöst och samtidigt så medvetet precist och just därför så oerhört sinnligt. Det är god arkitektur och stadsplanering
Foto: Ulrika Serin
Foto: Ingrid Westman
I en stad som Rom känns vägen aldrig som en transport mellan punkt A och B
Inget för barn
Jag är som ett barn: barn finner ingen mening i att promenera. Det är trist. Det måste hända någonting
I Rom är man alltid någonstans. En vanlig korsning bjuder plötsligt på barockfontäner i varje gathörn
Kulturradions Biblioteket sänder en dag i början av april ett program om en rad Malmöförfattares relation till sin stad. Där talar poeten och gotlänningen Niklas Söderberg om platser på ett sätt som sätter sig i kroppen. Jag bär med mig hans ord som ett avtryck under promenaderna i Rom. Det står alldeles klart varför jag så ofta vill söka mig till just den här staden: Rom är hemma för mig.
Inte vem utan var
Niklas Söderbergs författarskap handlar inte om att försöka förstå vem han är utan var han är. Det tog honom tio år att släppa Malmö inpå livet – han skulle ju hem
Men staden nästlade sig in i honom. Plötsligt förstod han att han hade goda minnen på en massa platser i Malmö: det var platserna som var själva minnena. Han förstod att människan inte rotar sig på platser. Det är platserna som rotar sig i människan.
Vi kan
Söderberg har för egen del löst det genom att inse att det är Malmö som nästlat sig in i honom. Och Rom har definitivt nästlat sig in i mig.
Titti Olsson
Movium
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Varför går det så långsamt?
Anders Rasmusson blickar tillbaka tjugo år och ser att mycket av den kunskap om ekosystemtjänster som efterfrågas idag fanns redan då. Varför är det så svårt att implementera den?
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Movium – SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling
De senaste åren har mycket förändrats hos Movium. Nu har bitarna fallit på plats och under maj lanserade vi Movium som SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.