Rätten till ett träd
Foto: Petter Åkerblom
I min hembygd står skogen som ett värn tätt inpå bebyggelsen. Varenda skola har en skog på gångavstånd. Min skola låg mitt inne i den skog man ser från mitt barndomshems fönster. Hemmet har fönster i tre väderstreck och det finns träd utanför vartenda ett av dem.
Vackraste backen
Vackrast är backen utanför köket och matrummet. Där har mamma, sedan många år, tillbringat större delen av sin tid, sittande och pysslande med böcker, korrespondens och papper, där har hon tagit emot sina besök, alltmedan radion meddelat vad som händer i världen.
Där har jag själv suttit under hela min uppväxt och låtit blicken vandra iväg. Det är just det: utsikten har burit tankarna långt bort, den har varit vägen in i meditation och filosoferande, dagdrömmeri, vila. Utsikten genom fönstret. Den livsviktiga, men inte så medvetet noterade: den finns ju bara där.
Foto: Petter Åkerblom
Nu har mamma flyttat. Och nu ser jag utsikten. Jag blir plötsligt starkt medveten om den, nu när den inte kommer att vara hennes, eller min, längre.
Grönska i blått
I min hemstad, där mamma fortfarande bor, finns en vacker vik, hela staden ligger vid vatten. Blånande berg klädda i skog famnar staden, över huvudtaget stöter grönskan i mitt hemlandskap i blått. För några decennier sedan, vid samma tidpunkt som Ädelreformen genomfördes i Sverige, det vill säga att omsorgen om de äldre övergick i kommunal regi, byggdes ett nytt äldreboende alldeles nere vid vattnet. Jag skrev ett reportage om det. Livskvaliteten där var hög. Föreståndaren sa: Här lever människor tills de dör.
Mamma har inte flyttat dit. Hon bor i en servicelägenhet i annat område. Nu sitter hon där igen, det långa matbordet utgör i än högre grad stommen i hennes hem – ja liv. Nu har hon bara fönster i ett väderstreck. Höjer man nu blicken skådar man ut över ett av stadens allra fulaste hus, två våningar högt och i mexitegel med balkonger som löper som bruna, breda plåtband tvärs över fasaden.
Jag tror att man kan bli lycklig också av vacker arkitektur. Men knappast av denna.
Mänsklig rättighet
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster. I synnerhet när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Varför fick mamma inte flytta till det vackra äldreboendet nere vid vattnet?
Det finns inte mer. Det är omvandlat till bostadsrätter.
Titti Olsson
Koordinator Movium kommunikation
Urban-kramare förenen eder…
Det är hög tid att stå upp till försvar för staden. Inte för stadens avigsidor eller tillkortakommanden, men väl stadens kvaliteter. De kvaliteterna ökar knappast när vi nu ska ta hjälp av skogens träd eller lantgårdens kor, höns och grisar, anser Larseric Johanson, journalist på Tidningen Utemiljö.
-Det är dags för kamp. För ni finns väl, alla ni som njuter av staden och vill fortsätta att göra det. Ni som kan redovisa en ”stadsproveniens” i generationer, skriver han.
Gatukonst ger staden identitet
Staden består av rum. Inget rum blir ett hem förrän man har präglat det själv, därför måste moderna stadsplanerare lära sig att se gatukonsten som ett naturligt inslag.
Vi kan göra världen
lite, lite bättre!
Idag vet vi hur viktiga de gröna frågorna är, både för vårt eget och jordens välbefinnande. Borde det inte vara olagligt att känna till detta men ändå inte planera och agera utifrån det? Är inte det att medvetet vålla annan skada, eller i alla fall att hämma medmänniskors utveckling?
Vad är egentligen GRÖNT?
Vad betyder egentligen grönt? Pengar - som amerikanska dollar? Eller en sektor som sysslar med parkverksamhet? Miljövänligt framställd el? Har begreppet börjat bli slitet? Eller står det fortfarande för tillväxt och sundhet?
Lek föder gott ledarskap
Det är skillnad på fri lek och organiserad lek. I den fria leken skapar barn sina egna regler och lär sig konsten att kompromissa. Där läggs grunden för ett gott ledarskap. Men ger vi barn plats och tid att utveckla denna förmåga?
Utan trädgårdsmästaren ingen trädgård
Ulf Nordfjell gör det igen: skapar trädgård på Chelsea Flower Show 2009. Men utan trädgårdsmästaren hade han inte kommit långt. Det är på tiden att vi höjer yrkeskårens status.
Från pråliga monument
till aska i fjällbäcken
Hela kyrkogårdssektorn måste bli bättre på att möta önskemål och krav från kunderna. När individen står i fokus blir behoven fler och mer differentierade än någonsin tidigare.
FÖR VEM skapas lekplatserna?
Avslöjar inte fokuseringen på särskilda platser för barn en syn på barnet som en ofärdig människa? Budskapet blir: Utvecklas först och bli sedan en riktig människa med tillgång till staden!
Vital 28-åring söker kontakt med likasinnad
Det har länge talats om behovet av att samarbeta. Redan när jag började på Movium för sju år sedan talades det om vikten av en grön ombudsman som står upp för våra frågeställningar, eller ett gemensamt kansli som kan samordna de organisationer som arbetar med utemiljön. Vår bransch är för liten för att vi ska hålla på och dra åt olika håll, brukar också sägas.
Stadsparken - ett open space
Open space, eller space left over, myntades som uttryck planeringssammanhang i 1970-talets England. Open space är en plats som blivit över, som man inte vet vad man ska göra med och där därför vad som helst kan hända.
Open space är också en metod för brukarmedverkan. När Lunds kommun nyligen använde den för att få veta vad invånarna önskar av sin stadspark i framtiden stod aktiivteterna i fokus.
Våga prata med barnen!
Barn har rätt att göra sin röst hörd i samhällsplaneringen. Det vet vi. Vi vet också att det bara behövs en genuin lust att lyssna på barnen för att ta del av deras åsikter. Ändå är det så svårt. Varför?
Medborgarinflytande och grön stadsplanering
Staden ser inte bara skitig ut på grund av skräp på gatan. Om man, istället för att lägga pengarna på att försöka uppfostra invånarna till att slänga skräp i papperskorgar, förskönar staden med grönområden och andra utsmyckningar så fastnar inte skräpet lika lätt i blickfånget.