Rätten till ett träd
Foto: Petter Åkerblom
I min hembygd står skogen som ett värn tätt inpå bebyggelsen. Varenda skola har en skog på gångavstånd. Min skola låg mitt inne i den skog man ser från mitt barndomshems fönster. Hemmet har fönster i tre väderstreck och det finns träd utanför vartenda ett av dem.
Vackraste backen
Vackrast är backen utanför köket och matrummet. Där har mamma, sedan många år, tillbringat större delen av sin tid, sittande och pysslande med böcker, korrespondens och papper, där har hon tagit emot sina besök, alltmedan radion meddelat vad som händer i världen.
Där har jag själv suttit under hela min uppväxt och låtit blicken vandra iväg. Det är just det: utsikten har burit tankarna långt bort, den har varit vägen in i meditation och filosoferande, dagdrömmeri, vila. Utsikten genom fönstret. Den livsviktiga, men inte så medvetet noterade: den finns ju bara där.
Foto: Petter Åkerblom
Nu har mamma flyttat. Och nu ser jag utsikten. Jag blir plötsligt starkt medveten om den, nu när den inte kommer att vara hennes, eller min, längre.
Grönska i blått
I min hemstad, där mamma fortfarande bor, finns en vacker vik, hela staden ligger vid vatten. Blånande berg klädda i skog famnar staden, över huvudtaget stöter grönskan i mitt hemlandskap i blått. För några decennier sedan, vid samma tidpunkt som Ädelreformen genomfördes i Sverige, det vill säga att omsorgen om de äldre övergick i kommunal regi, byggdes ett nytt äldreboende alldeles nere vid vattnet. Jag skrev ett reportage om det. Livskvaliteten där var hög. Föreståndaren sa: Här lever människor tills de dör.
Mamma har inte flyttat dit. Hon bor i en servicelägenhet i annat område. Nu sitter hon där igen, det långa matbordet utgör i än högre grad stommen i hennes hem – ja liv. Nu har hon bara fönster i ett väderstreck. Höjer man nu blicken skådar man ut över ett av stadens allra fulaste hus, två våningar högt och i mexitegel med balkonger som löper som bruna, breda plåtband tvärs över fasaden.
Jag tror att man kan bli lycklig också av vacker arkitektur. Men knappast av denna.
Mänsklig rättighet
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster. I synnerhet när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Varför fick mamma inte flytta till det vackra äldreboendet nere vid vattnet?
Det finns inte mer. Det är omvandlat till bostadsrätter.
Titti Olsson
Koordinator Movium kommunikation
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Varför går det så långsamt?
Anders Rasmusson blickar tillbaka tjugo år och ser att mycket av den kunskap om ekosystemtjänster som efterfrågas idag fanns redan då. Varför är det så svårt att implementera den?
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Movium – SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling
De senaste åren har mycket förändrats hos Movium. Nu har bitarna fallit på plats och under maj lanserade vi Movium som SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.