Palmhus åt alla?
Det är intressant att fundera över hur det offentliga rummet utvecklas. Hur gränserna mellan offentligt och privat flyttas, eller gränserna mellan ute och inne.
Ray Oldenburg, professor i sociologi vid University of West Florida, skrev i boken The great good place om vikten av den tredje platsen. Med det menar han de platser som varken är hemma eller jobb, utan alla andra platser man möter folk på; kaféer, affärer eller platser i det offentliga rummet. Han beskriver hur viktiga dessa platser är för samhället och för demokratin.
Många menar att dessa publika mötesplatser dessutom blir ännu viktigare i ett samhälle där ett ökat antal ensamhushåll och distansarbetande gör att allt fler måste hitta sociala kontakter och gemenskap på annat håll än på jobbet eller i hemmet.
Importerade ideal
Vi har importerat våra ideal om det urbana livet från kontinenten, med helt andra klimatförhållanden och betydligt längre utomhussäsong än vad vi har på våra breddgrader. Hur skulle ett genuint nordiskt urbant ideal se ut? Finns det inget mer vi kan göra än att fylla torgen med gassvampar och filtar? Är nästa steg att flytta utemiljön inomhus?
I bokonceptets Boverians bostadsrättsföreningar kan femtioplussare njuta av en stor inglasad bostadsgård. Rummet mellan huskropparna består av ett 1600 kvadratmeter stort uterum, 13 meter högt, med en temperatur som håller sig i det behagliga området mellan 12 och 25 grader. Miljön är utrustad med sittgrupper, parasoller, trädgårdsdammar, boulebanor och växtlighet hämtad från Sydeuropa, Japan, tropikerna och Skandinavien. Ett antal fullvuxna palmer och bananplantor fyller ut ända till taket. Konceptet är realiserat i fem svenska städer, ytterligare ett tjugotal är på gång.
Visst låter det härligt och de boende verkar nöjda, men ändå är det något som känns konstigt. Som att bo hela livet på en charteranläggning. Är det en bostadsgård eller en lobby? Vilka aktiviteter är tillåtna här? Man måste även fundera över vilka ekosystemtjänster den här bostadsgården bidrar med till staden. Och visst sker en kraftig förflyttning på skalan privat-offentligt när vi glasar in bostadsgården. Som att placera en lycklig liten bubbla mitt i stan, bara för inbjudna.
Inomhusparker
I Movium Magasin nr 1, 2012, skrev vi om att det i New York finns planer på en park i en underjordisk terminal, The Low Line. Park Here var en annan inomhuspark, som fanns under tre vintermånader i ett stort galleri i New York. När våra svenska köpcenter och gallerior förnyar sig är det ofta med stadsmiljön som förebild och eftersträvansvärt ideal. Bland fördelarna nämns naturligtvis att platserna fungerar lika bra i alla sorters väder.
Är det kanske så att vi blir allt mer bekväma? Har vi tröttnat på att springa genom regnet mellan affärerna? På att söka en stunds skydd och värme över en kopp kaffe i ett café med immiga rutor? Är det så att vi inte längre accepterar den obekvämlighet som vädrets makter innebär?
Tecken i tiden
Torget är ju den klassiska offentliga samlingsplatsen för olika politiska manifestationer och utspel. Kanske var det ett tecken i tiden när Håkan Juholt valde att meddela sin avgång från ett inomhustorg i en galleria i Oskarshamn – en privat miljö, som gallerior faktiskt oftast är?
Det är inspirerande att utemiljön blivit ett ideal för inomhusmiljöer. Det säger mycket om vilka fantastiska kvalitéer vi arbetar med.
Men kan vi inte bli bättre på att klimatskydda platser och stråk istället för att flytta utemiljön inomhus? Inte minst för att slå vakt om våra gemensamma offentliga platser.
Anders Rasmusson
Chef på Movium
Utveckla dialogen med medborgarna
I Sverige är vi stolta över vår demokratiska tradition av att samråda med medborgarna i frågor som gäller den fysiska miljön. Men kan vi slå oss för bröstet när vi vet att metoden inte når alla?
Staden är full av budskap
I Hobart i Tasmanien har människor lämnat personliga mikrohistorier om sitt liv i staden. Under tio dagar visades 27 stora reklamtavlor med personliga reflektioner som andra medborgare kunde kommentera.
Problemet alltid någon annans
Vi har lärt oss att det alltid är någon annan som axlar ansvaret för den offentliga miljön och löser alla problem. Men det finns egentligen inga hinder för att engagera medborgare i frågor om stadsmiljöns kvaliteter, våra parker, torg och platser. Om förutsättningarna finns agerar människor inte i egen sak utan för allas bästa.
Spåren efter nya svenskar är för få
Sverige byter befolkning snabbare än någonsin. De nya svenskarna och deras historia är en del av vår egen. Varför syns inte det mer i våra städer?
Förtroendefulla relationer skapar gott stadsliv
Relationer mellan människor skapar ett förtroendefullt stadsliv och är en förutsättning för demokratin.
Våga ha roligt!
En kreativ stad måste bli medveten om sina möjligheter och våga se på sig själv med humor och självdistans - som Borås.
Varför rör sig barnen så lite i staden?
Barns intresse för lek och idrott har inte minskat, trots det rör de sig mindre med ökad ohälsa som följd. Problemet är att de inte går, springer, cyklar eller leker i staden längre. Staden bjuder helt enkelt inte in dem.
Bejaka den lekfulla människan!
Återerövra stadsrummet genom att tillåta leken! Alla människor leker, utan lek skulle vi inte utvecklas.
Förändring och utveckling självklart för en levande stad
Ungdomsupploppen i Köpenhamn är en reaktion på att etablissemanget inte vågar möta det annorlunda.
Tryggare kan ingen vara...
Blir vi tryggare av fler kameror och färre buskar i våra städer? Eller handlar känslan av otrygghet om något annat?