Palmhus åt alla?
Det är intressant att fundera över hur det offentliga rummet utvecklas. Hur gränserna mellan offentligt och privat flyttas, eller gränserna mellan ute och inne.
Ray Oldenburg, professor i sociologi vid University of West Florida, skrev i boken The great good place om vikten av den tredje platsen. Med det menar han de platser som varken är hemma eller jobb, utan alla andra platser man möter folk på; kaféer, affärer eller platser i det offentliga rummet. Han beskriver hur viktiga dessa platser är för samhället och för demokratin.
Många menar att dessa publika mötesplatser dessutom blir ännu viktigare i ett samhälle där ett ökat antal ensamhushåll och distansarbetande gör att allt fler måste hitta sociala kontakter och gemenskap på annat håll än på jobbet eller i hemmet.
Importerade ideal
Vi har importerat våra ideal om det urbana livet från kontinenten, med helt andra klimatförhållanden och betydligt längre utomhussäsong än vad vi har på våra breddgrader. Hur skulle ett genuint nordiskt urbant ideal se ut? Finns det inget mer vi kan göra än att fylla torgen med gassvampar och filtar? Är nästa steg att flytta utemiljön inomhus?
I bokonceptets Boverians bostadsrättsföreningar kan femtioplussare njuta av en stor inglasad bostadsgård. Rummet mellan huskropparna består av ett 1600 kvadratmeter stort uterum, 13 meter högt, med en temperatur som håller sig i det behagliga området mellan 12 och 25 grader. Miljön är utrustad med sittgrupper, parasoller, trädgårdsdammar, boulebanor och växtlighet hämtad från Sydeuropa, Japan, tropikerna och Skandinavien. Ett antal fullvuxna palmer och bananplantor fyller ut ända till taket. Konceptet är realiserat i fem svenska städer, ytterligare ett tjugotal är på gång.
Visst låter det härligt och de boende verkar nöjda, men ändå är det något som känns konstigt. Som att bo hela livet på en charteranläggning. Är det en bostadsgård eller en lobby? Vilka aktiviteter är tillåtna här? Man måste även fundera över vilka ekosystemtjänster den här bostadsgården bidrar med till staden. Och visst sker en kraftig förflyttning på skalan privat-offentligt när vi glasar in bostadsgården. Som att placera en lycklig liten bubbla mitt i stan, bara för inbjudna.
Inomhusparker
I Movium Magasin nr 1, 2012, skrev vi om att det i New York finns planer på en park i en underjordisk terminal, The Low Line. Park Here var en annan inomhuspark, som fanns under tre vintermånader i ett stort galleri i New York. När våra svenska köpcenter och gallerior förnyar sig är det ofta med stadsmiljön som förebild och eftersträvansvärt ideal. Bland fördelarna nämns naturligtvis att platserna fungerar lika bra i alla sorters väder.
Är det kanske så att vi blir allt mer bekväma? Har vi tröttnat på att springa genom regnet mellan affärerna? På att söka en stunds skydd och värme över en kopp kaffe i ett café med immiga rutor? Är det så att vi inte längre accepterar den obekvämlighet som vädrets makter innebär?
Tecken i tiden
Torget är ju den klassiska offentliga samlingsplatsen för olika politiska manifestationer och utspel. Kanske var det ett tecken i tiden när Håkan Juholt valde att meddela sin avgång från ett inomhustorg i en galleria i Oskarshamn – en privat miljö, som gallerior faktiskt oftast är?
Det är inspirerande att utemiljön blivit ett ideal för inomhusmiljöer. Det säger mycket om vilka fantastiska kvalitéer vi arbetar med.
Men kan vi inte bli bättre på att klimatskydda platser och stråk istället för att flytta utemiljön inomhus? Inte minst för att slå vakt om våra gemensamma offentliga platser.
Anders Rasmusson
Chef på Movium
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.