Palmhus åt alla?
Det är intressant att fundera över hur det offentliga rummet utvecklas. Hur gränserna mellan offentligt och privat flyttas, eller gränserna mellan ute och inne.
Ray Oldenburg, professor i sociologi vid University of West Florida, skrev i boken The great good place om vikten av den tredje platsen. Med det menar han de platser som varken är hemma eller jobb, utan alla andra platser man möter folk på; kaféer, affärer eller platser i det offentliga rummet. Han beskriver hur viktiga dessa platser är för samhället och för demokratin.
Många menar att dessa publika mötesplatser dessutom blir ännu viktigare i ett samhälle där ett ökat antal ensamhushåll och distansarbetande gör att allt fler måste hitta sociala kontakter och gemenskap på annat håll än på jobbet eller i hemmet.
Importerade ideal
Vi har importerat våra ideal om det urbana livet från kontinenten, med helt andra klimatförhållanden och betydligt längre utomhussäsong än vad vi har på våra breddgrader. Hur skulle ett genuint nordiskt urbant ideal se ut? Finns det inget mer vi kan göra än att fylla torgen med gassvampar och filtar? Är nästa steg att flytta utemiljön inomhus?
I bokonceptets Boverians bostadsrättsföreningar kan femtioplussare njuta av en stor inglasad bostadsgård. Rummet mellan huskropparna består av ett 1600 kvadratmeter stort uterum, 13 meter högt, med en temperatur som håller sig i det behagliga området mellan 12 och 25 grader. Miljön är utrustad med sittgrupper, parasoller, trädgårdsdammar, boulebanor och växtlighet hämtad från Sydeuropa, Japan, tropikerna och Skandinavien. Ett antal fullvuxna palmer och bananplantor fyller ut ända till taket. Konceptet är realiserat i fem svenska städer, ytterligare ett tjugotal är på gång.
Visst låter det härligt och de boende verkar nöjda, men ändå är det något som känns konstigt. Som att bo hela livet på en charteranläggning. Är det en bostadsgård eller en lobby? Vilka aktiviteter är tillåtna här? Man måste även fundera över vilka ekosystemtjänster den här bostadsgården bidrar med till staden. Och visst sker en kraftig förflyttning på skalan privat-offentligt när vi glasar in bostadsgården. Som att placera en lycklig liten bubbla mitt i stan, bara för inbjudna.
Inomhusparker
I Movium Magasin nr 1, 2012, skrev vi om att det i New York finns planer på en park i en underjordisk terminal, The Low Line. Park Here var en annan inomhuspark, som fanns under tre vintermånader i ett stort galleri i New York. När våra svenska köpcenter och gallerior förnyar sig är det ofta med stadsmiljön som förebild och eftersträvansvärt ideal. Bland fördelarna nämns naturligtvis att platserna fungerar lika bra i alla sorters väder.
Är det kanske så att vi blir allt mer bekväma? Har vi tröttnat på att springa genom regnet mellan affärerna? På att söka en stunds skydd och värme över en kopp kaffe i ett café med immiga rutor? Är det så att vi inte längre accepterar den obekvämlighet som vädrets makter innebär?
Tecken i tiden
Torget är ju den klassiska offentliga samlingsplatsen för olika politiska manifestationer och utspel. Kanske var det ett tecken i tiden när Håkan Juholt valde att meddela sin avgång från ett inomhustorg i en galleria i Oskarshamn – en privat miljö, som gallerior faktiskt oftast är?
Det är inspirerande att utemiljön blivit ett ideal för inomhusmiljöer. Det säger mycket om vilka fantastiska kvalitéer vi arbetar med.
Men kan vi inte bli bättre på att klimatskydda platser och stråk istället för att flytta utemiljön inomhus? Inte minst för att slå vakt om våra gemensamma offentliga platser.
Anders Rasmusson
Chef på Movium
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Varför går det så långsamt?
Anders Rasmusson blickar tillbaka tjugo år och ser att mycket av den kunskap om ekosystemtjänster som efterfrågas idag fanns redan då. Varför är det så svårt att implementera den?
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Movium – SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling
De senaste åren har mycket förändrats hos Movium. Nu har bitarna fallit på plats och under maj lanserade vi Movium som SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.