Bostadspriserna i centrala Malmö går stadigt uppåt, fler verkar vilja bo centralt så syftet att skapa fler bostäder i centrum svarar mot ett behov. Att skapa centrala lägenheter istället för villamattor i stadens utkanter är också en miljövinst eftersom uppvärmning, sophämtning med mera kan effektiviseras och behovet av biltransporter minskar.

Att bygga ihop staden är inget som är specifikt för Malmö utan något som händer i flera större städer. I Stockholm byggs stadskvarter på liknande sätt bland annat på Kungsholmen och i Göteborg exploateras Göta Älvstranden

Mellanrum med innehåll

På många sätt är byggandet något positivt, men när städerna förtätas är det inte bara så att det är glapp som fylls igen. Det finns egentligen inga tomrum, snarare handlar det om något slags mellanrum. Men ett mellanrum har också ett innehåll, inte bara som luft mellan husen.

På den här ödetomten, den sista i stadsdelen Möllevången i Malmö,

ska bostäder snart byggas. Foto: Kolbjörn Guwallius.

På ödetomter finns ofta ett rikt djur- och växtliv: kaniner, igelkottar och småfåglar, ogräs och frösådda kulturväxter. Men där finns också människor. En tomt i Norra Sorgenfri har länge härbärgerat hemlösa, som i skydd av en fasad och ett plank satt upp tält. Här har de kunnat leva relativt ostört. Men ödetomter drar också till sig andra grupper. På samma plats har alternativa konstevenemang arrangerats och skejtare har byggt sin egen skejtpark. På övergivna hus och brandväggar målas graffiti.

Blir samlingsplats

Ödetomter blir ofta samlingsplats för grupper som av olika skäl inte är välkomna i den planerade staden. Därför framstår tomterna ofta som hotfulla. Det man inte känner till är det lätt att bli rädd för. En praktisk lösning som gör att man ”slipper” sådana platser är att bygga igen dem. Bra då att det går hand i hand med bostadsbristen.

Samtidigt blir de marginaliserade grupperna, de som använder staden på ett annat sätt än majoriteten, än mer marginaliserade. De och deras aktiviteter är inte längre välkomna och de tvingas söka sig längre och längre ut från stadskärnan. En förskjutning i ägandet sker och de resurssvaga grupper som tagit platserna i besittning måste lämna över till mer resursstarka grupper.

Bidrar till stadsliv

I den här förändringen är det rimligt att de marginaliserade grupperna inte glöms bort. På många sätt är de viktiga bidrag till en mångfacetterad stad. Men när nya områden planeras på redan använd mark tas sällan hänsyn till de aktiviteter som redan försiggår där. Brukarna får själva söka sig någon annanstans – men de är sällan välkomna någonstans.

När Sydsvenskan under våren intervjuade skejtarna i Norra Sorgenfri sa de att de byggde sin park så fint som möjligt i hopp om att den skulle få vara kvar. Antagligen hoppas de på för mycket. Lyhördheten för svartbyggen brukar aldrig vara särskilt stor, hur kreativa de än må vara.

Kolbjörn Guwallius

författare till boken "Sätta färg på staden – obeställd kreativitet i det offentliga rummet".