Ledaren

Leken gynnar stadslivet

Publicerad 16 oktober 2006
 Leken gynnar stadslivet
 
Alla utemiljöer i våra städer och tätorter är arenor som barn med stigande ålder och mognad kan, bör och skall, tillägna sig. Barn utvecklas genom leken. Förutsättningen för barns lek och andra spontana aktiviteter – i allt vidare cirklar från hemmet – är lek, rörelsefrihet och trygghet.
 
Men samhällets skyldighet att tillgodose barn och ungas möjligheter till lek – spontan, självorganiserad och i gemenskap med andra – är emellertid inte tillräckligt tydlig.
 
I viss mån handlar det säkert om vår uppfattning om lek, det vill säga människans – oberoende av ålder – behov av att ha roligt. Att ha roligt är viktigt i alla åldrar. Även vuxna ägnar sig åt lek när de ägnar sig åt golf, bridge, körsång eller olika former för kreativ sysselsättning. Enligt idéhistorikern Ronny Ambjörnsson är leken ett strategiskt inslag i kulturens och tänkandets utveckling. En kultur utan lek är dömd till stagnation.
 
Utemiljöer i fokus
Varje år sedan nästan ett decennium tillbaka står Movium som huvudarrangör för konferensen Skapande Uterum. Fokus för konferensen är naturligtvis barns behov av utvecklande utemiljöer, vilket också är Moviums uppgift som nationell samordnare för kunskapsutveckling och kunskapsspridning beträffande barns och ungas utemiljöer.
 
Årets konferens ägde rum i Växjö 7-9 september. De flesta deltagarna kom från skolans värld och de flesta föredrag behandlade skolans uterum. Och det är ju naturligt. Många inom skolan har dessbättre egna erfarenheter av praktiskt arbete med och för barn och unga i miljöer som är avsedda för barnen och deras utveckling.
 
Konferensen var lyckad. I utvärderingen påpekar flera att konferensen betyder mycket för dem, eftersom de på hemmaplan känner sig ensamma i sin insikt om uterummets betydelse för barn och unga. 
 
Detta är ett påpekande som fordrar vissa reflektioner. Hur kan det komma sig att de som arbetar med barn anser sig sakna gehör för barns behov utanför skolan?
 
Mer än skolgården
Utvecklande utemiljöer för barn är ju mer än skolans utemiljöer. Barn och ungdomar har rätt till utveckling (enligt Barnkonventionen, artikel 6). Det handlar om mer än att ha tillgång till särskilt iordningsställda platser. Det handlar om att barn och ungdomar ska ha tillträde till alla offentliga rum. också om stadsbyggande och förvaltning av stadens .  
Barnens rätt till utveckling innebär en skyldighet för samhället att tillgodose barnens behov och önskemål i stadsbyggande och förvaltning. En rättighet för en innebär ju som bekant en skyldighet för någon annan. Annars är rättigheten utan innebörd.
 
Trygghet och rörelsefrihet är förutsättningar för lek. Det gäller naturligtvis för alla åldrar, men är alldeles avgörande för barn och deras utveckling. Lek kan till exempel vara fritt valda och spontana aktiviteter styrda av barnens inre motivation, som ger frihetskänsla, välbefinnande och livskvalitet.  
Men hur är det egentligen ställt med rörelsefriheten och tryggheten för barnen i den offentliga miljön, i stadens uterum idag?
 
Leker mindre utomhus
Situationen verkar vara att barn leker allt mindre utomhus. Få barn får i dag cykla själva eller vara ute när det är mörkt. Färre barn går till skolan på egen hand. De skjutsas. År 1970 tog sig 80 procent av barnen själva till skolan, idag endast 15 procent, enligt en engelsk studie.  I en svensk studie, gjord i en stadsdel i Växjö med 30 km/tim som fartgräns, hade 80 procent av barnen föräldrarnas tillåtelse att gå till den närbelägna skolan – men bara 40 procent gjorde det!
 
Hur tar sig då barnen till musikskolan, fotbollsträningen eller ridningen? Sådana spontana och planerade förflyttningar är nämligen en viktig del och förutsättning för stadslivet. 
 
Följden av denna utveckling är framförallt att det växande släktet inte förvärvar nödvändig kulturkompetens att leva i urban miljö. Utan denna successivt inlärda kunskap om ”livet i staden” kommer staden att uppfattas som hotfull, befolkad med ”de andra”, dem vi inte känner till, dem vi är rädda för.
 
Ta vara på erfarenheter
I det perspektivet är pedagogers erfarenheter av att arbeta med utvecklande utemiljöer för barn och unga i skolan en betydelsefull resurs. Det ska vi utnyttja för att göra staden som helhet anpassad för barns och ungas behov av rörelsefrihet och trygghet. 
 
Men i knappt hälften av landets kommuner inhämtas bara ibland synpunkter från barnen själva, enligt en enkät som Barnombudsmannen låtit göra i landets kommuner. Endast i tre procent av kommunerna sker detta alltid. I regel är det 13-15 åringarna som kommer till tals, sällan yngre barn. I dessa budgettider kan man tillägga att endast var tredje kommun (enligt Barnombudsmannens pressmeddelande 2 okt 06) analyserar budgeten med avseende på dess konsekvenser för barn och unga.
 
Movium vill – precis som vi gjort tidigare – påpeka att den som råder över ungdomen har framtiden i sina händer.
 
Vad händer med den som alls inte lyssnar?
 
 
Ole Reiter
 
Ole Reiter är chef för Movium. Han har tidigare varit stadsbyggnadsdirektör i Helsingborg respektive Sundbyberg. Dessförinnan var han bland annat ämnessakkunnig i regeringskansliet samt kommittésekreterare i Stadsförnyelsekommittén
 
 
 
 
 

Sidor