Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Integration och landsbygdsutveckling är aktuella och viktiga ämnen, men våra politiker pratar inte mycket om integrationens betydelse för landsbygdsutvecklingen.
Inte heller pratar man om vikten av samarbete med stadens aktörer för att gynna landsbygdsutvecklingen. Stadens innevånare och aktörer betraktas oftast som presumtiva kunder, gäster och möjligen som framtida invånare för att uppehålla servicenivån i glesbygder. Denna syn präglar också mycket av de landsbygdsstöd som finns, till exempel Leader som utesluter samarbete med större tätorter och städer.
Naturligtvis gör dessa stöd för landsbygsutveckling nytta – hur mycket råder det dock olika mening om och ibland förmedlar media bilden av att det är svårt att hitta tillräckligt med goda idéer för att förbruka de medel som finns.
Hur ska vi kunna skapa en fungerande integration på landsbygden och få rejäl tillväxt på landsbygden om inte staden involveras?
Nuvarande synsätt bidrar istället till att öka den existerande klyftan mellan stad och land, vilket är allvarligt eftersom
1. Allt färre i städerna har någon relation till yrkesverksamma på landsbygden – allra minst till lantbrukare som producerar vår mat
2. En allt större andel av Sveriges befolkning har utländsk bakgrund och dessa har i princip obefintliga kontakter med landsbygden – ytterst få bor och jobbar där, eller utbildar sig med fokus på landsbygdens arbetsmarknad
3. Ytterst få på landsbygden har personliga kontakter med invandrare, som då oftast bor i städerna
Lantbrukare – åk in till städerna och ge råd och stöd åt engagerade koloniodlare!
Foto: Anna Lenninger
Varför inte koppla samman stadens och landsbygdens utveckling? Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept som ytterligare kan stimuleras av:
· Landsbygdsambassader i alla större städer – mötesplatser och kontaktytor för stad och land
- Öppna besöks- och mötesgårdar på landsbygden där såväl seriöst arbetsliv som fritidsintressen kan mötas mellan stad och land
- Samlas kring det stora intresset för odling: lantbrukare – åk in till städerna och ge råd och stöd åt engagerade koloniodlare, inte minst invandrare. Kommuner kan skapa fler odlingsmöjligheter i stadens utkanter, till exempel outnyttjade markområden för de som vill driva odling i större skala.
- Gör det möjligt att arrendera mark hos lantbrukare i städers närhet för odlingsintresserade invandrare och andra stadsbor och utveckla samverkan steg för steg – ta tillvara på människors odlingsintresse som en väg att mötas och för att sudda ut gränser mellan stad och land!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Det går inte att ha ett synsätt som ensidigt ser landsbygdens utveckling som en isolerad företeelse.
SLU – Stadens och Landets Universitet – kan vara en drivande kraft för denna interaktion mellan stad och land och givetvis bör våra Campusområden i olika delar av landet öppnas upp som platser där staden, landet och integrationen kan mötas och utvecklas!
Peter Lundqvist
Professor i arbetsvetenskap
vid SLU i Alnarp
Fotonot: Inlägget har tidigare publicerats på Newsmill
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Varför går det så långsamt?
Anders Rasmusson blickar tillbaka tjugo år och ser att mycket av den kunskap om ekosystemtjänster som efterfrågas idag fanns redan då. Varför är det så svårt att implementera den?
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Movium – SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling
De senaste åren har mycket förändrats hos Movium. Nu har bitarna fallit på plats och under maj lanserade vi Movium som SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.