Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. I ett temanummer i mars lyfte Time Magazine fram ensamhushåll som en av de trender som mest kommer att påverka våra framtida liv. Att bo ensam är den nya normen var överst på listan med rubriken 10 idéer som förändrar våra liv.
Men hur påverkar dessa trender förutsättningarna för våra liv? Hur låter vi dem influera vårt samhällsbyggande?
Bo ensam ett val
1950 bodde nio procent av amerikanerna i ensamhushåll. 2011 var det tjugoåtta procent. Det är lika stor andel som par utan barn och dessa två är idag de vanligaste hushållssammansättningarna i USA, vanligare än till exempel kärnfamiljen. Och det är inte bara tillfälliga perioder av ensamboende, utan ser man över en femårsperiod så är det bara barnfamiljerna som är en stabilare sammansättning. Om man bor ensam så är det alltså troligt att man fortsätter göra det under en längre tid.
Artikelförfattaren, Eric Klinenberg, professor i sociologi vid New York University, menar att det är viktigt att skilja på att bo ensam, att vara ensam och att känna sig ensam. Att bo ensam är för många ett val som tillåter dem att sträva efter moderna värderingar som individuell frihet, personlig kontroll och självförverkligande. Att bo ensam innebär i högre utsträckning att man kan göra det man vill, när man vill och på sina egna villkor.
Enligt professor Klinenbergs studier känner sig inte de som bor i ensamhushåll ensammare. Tvärtom kompenserar de ofta med ett rikare socialt liv och städer med många ensamhushåll har ofta ett blomstrande kulturliv.
Sverige leder
Hur ser det då ut i Sverige? Enligt artikelns grafik leder vi ligan med fyrtiosju procent ensamhushåll. Redan i SCB:s Folk- och bostadsräkning 1980 var ensamhushåll den vanligaste sammansättningen på hushåll i Sverige.
Om vi till detta lägger andra trender blir det ännu mer intressant.
2009 angav fyrtio procent av Sveriges företag (med mer än tio anställda) att de hade sysselsatta som distansarbetade. Två år senare var siffran femtioen procent. Fler väljer att bo ensamma och fler arbetar hemifrån. Kraven på sociala mötesplatser utanför hem och arbetsplats ökar.
Samtidigt väljer fler barnfamiljer att bo kvar i stan. Det är inte längre lika självklart att det med barnen följer en flytt till förorten eller stadsranden. Hur påverkar det utformningen av det offentliga rummet? Hur gör vi staden mer barnvänlig?
Mindre bil
I slutet av februari handlade Vetenskapsradion om Peak Car. Där presenterades statistik som visar att sedan 2004 minskar antalet kilometer som vi reser med bil i storstäder i västvärlden. Detta är bekräftat av flera olika undersökningar. Bland orsakerna till nedgången nämns höga bensinpriser, en åldrande befolkning och att människor inte vill lägga mer än en timme per dag på resande.
Man tar också upp att den unga generationen inte vill bo i förorterna där de är beroende av bilen. Det är ett livsstilsval.
Samtidigt består nittio procent av den mark som Sveriges bostäder upptar av villaområden. Trenderna påverkar förutsättningarna för våra liv. De kommer att influera vårt samhällsbyggande. Frågan är hur? Hur ser egentligen framtiden ut?
Anders Rasmusson
Chef på Movium
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Varför går det så långsamt?
Anders Rasmusson blickar tillbaka tjugo år och ser att mycket av den kunskap om ekosystemtjänster som efterfrågas idag fanns redan då. Varför är det så svårt att implementera den?
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Movium – SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling
De senaste åren har mycket förändrats hos Movium. Nu har bitarna fallit på plats och under maj lanserade vi Movium som SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.