Gatukonst ger staden identitet
Foto: Göran Nilsson
Uppfattningen om gatukonst grundar sig ofta på förutfattade meningar och okunskap. Gatukonst är mer än graffiti – eller klotter, som en del säger. Den är heller ingen tillfällig trend utan här för att stanna. Att tro någonting annat är att sticka huvudet i sanden. Nyligen har Oslo och Helsingfors slopat sitt krav på nolltolerans för att följa Malmös strategi: att lära sig mer för att förstå bättre.
Gatukonsten har funnits i Sverige sedan 1980-talet och tar sig allt fler uttryck. Gatukonst kan vara en stickad lyktstolpe i Simrishamn. Någon har medvetet skapat den, och menat någonting med det.
Gatukonsten är en handling som uppmanar någon annan att svara, ett sätt att bjuda in andra i det offentliga rummet. Det handlar om att ta plats – men inte från någon annan. Inte som i exempelvis företeelsen gated communities, där människor gör en plats privat och utestänger alla andra. Gatukonsten uppmanar tvärtom andra att dela det offentliga rummet, att vara med och göra det till en allmänning, ägd av ingen, delad och förvaltad av alla.
Staden består av rum. Inget rum blir ett hem förrän man har präglat det själv. När en plats känns som hemma betyder det att man utvecklat en relation till den: staden har blivit en del av ens egen identitet.
Titti Olsson
journalist på Movium