Från skuld till ansvar
Framtidskikaren, Folkets Park, Malmö. Foto: Jenny Leyman
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn. Nu ska världens ledare fatta beslut om att fördela utsläppsrättigheter. Att det är svårt att förhandla om står redan klart.
Det troliga är att skuldbeläggandet – frågan om vem som släpper ut mest – fortsätter. Det är mycket olyckligt för klimatet.
Om man trots allt väljer en positiv inställning så skulle vi – förhoppningsvis tack vare Köpenhamnsmötet – kunna gå från ett skuldbeläggande kring utsläppen. Vi skulle istället kunna bli mer ansvarstagande och försöka lösa frågan om hur vi på allvar kan minska, och kanske till och med stoppa, utsläppen.
Men det gäller att vi får en debatt kring vad hållbarhet är och hur vi ska förstå det. Kan det mätas, och i så fall utifrån vilka kriterier?
Balans på gränsen
Enligt WWF finns det en gräns för hur mycket jorden tål. Det gäller att hålla balansen vid gränsen. Problemet är nu bara att vi idag redan konsumerar långt över gränsen. Vi skulle redan nu behöva flera jordklot att leva på, något som verkar lite svårt att åstadkomma.
Vi måste alltså planera för ett hållbarare sätt att leva och konsumera.
Men utifrån WWF:s synsätt innebär det bara att reducera utsläppen så att balansen upprätthålls. Det vill säga: att planera hållbart är att hålla ner utsläppen men inte att försöka få bort dem helt.
Håller det? Eller finns det andra sätt att tolka begreppet?
Målet är nollvision
Ta människan som metafor för jorden. Om en människa får i sig gifter är det knappast bra för henne, även om hon klarar av en viss mängd gifter utan att dö direkt. På samma sätt skulle man kunna betrakta jorden. Det betyder att varje form av gift vi släpper ut i atmosfären är skadligt, även om vissa gifter kan vara värre än andra.
Om man ser på skadeverkningarna av utsläpp på det sättet blir beslutet som nyligen kom från USA:s miljöskyddsenhet EPA oerhört viktigt: EPA klassade växthusgaser som hälsofarliga.
Hälsovårdsmyndigheten beslutade att utsläpp, oavsett hur små de är, är negativt för klimatet och människan.
Här kan man alltså tala om ett annat sätt att tänka. Här är utgångspunkten att vi inte ska ha några utsläpp av växthusgaser alls. Att vi ska uppmuntra varje försök till att leva hållbart ur ett ekologiskt perspektiv. Hållbarhet kan här definieras på samma sätt som nollvisionen i trafiken, det vill säga att man ska sträva efter att inte släppa ut någonting alls.
Utmanande framtid
Betraktar man ”en attraktiv och hållbar stad” utifrån detta perspektiv krävs en planering där man undviker utsläpp i möjligaste mån. Det skulle i så fall innebära att alla utsläpp som finns i en stad är skadliga. Nollvision är det som gäller.
Vad det i sin tur skulle innebära för ett urbant liv och en strategisk stadsplanering är en utmanande fråga.
Måns Norlin
Mina träd och andras
Villaträdgårdar, och även många bostadsgårdar till flerfamiljshus, är stängda för utomstående. Träd, som reser sig högt över tak och murar, talar dock inte enbart till den med nyckel: det finns förhållanden som sträcker sig förbi lagfarter och portkoder.
REGN är största utmaningen
Den största utmaningen för planerarna framöver blir att hantera den ökade mängden nederbörd. Vi kan knappast föreställa oss den mängd vatten som under kort tid kan falla på varenda kvadratmeter av hårdgjorda ytor på gator, torg och tak.
Dags att SKROTA SKOLGÅRDEN?
I Sverige är det numer tillåtet att bygga skolor utan skolgård. Arbetsmiljöverket menar att det inte finns forskning som visar att skolgården behövs. Nu baxnar omvärlden inför våra skolgårdslösa skolor medan vi själva stoppar huvudet i sanden.
TRÄDGÅRDSTURISM
en äventyrlig satsning
Kan trädgårdsturism vara något som får hjulen att snurra i södra Sverige? Konkurrensen om turisterna är hård. Men räcker det med blommor och blad för att engagera unga människor i trädgård?
URBAN GRÖNSKA avgörande för framtiden
Grön urbanism står för helhetssyn, ett samspel mellan bebyggelse och vegetation, och där helheten är större än summan av delarna. Hur vi planerar för att möta klimatförändringarna är ett exempel på en aktuell fråga där detta helhetstänkande bör spela stor roll framöver.
REKLAM ger ingen kunskap!
Universiteten satsar på glassiga reklamkampanjer för att göra sig kända. Man förlitar sig på att människor ska bli nyfikna och söka kunskap på egen hand.
Aldrig förr har behovet av samarbete mellan forskning och praktik varit större än nu när det exempelvis gäller utvecklingen av hållbara städer. Reklam skapar inte möten mellan forskare och praktiker.
Det är ett problem för hela samhället om inte universiteten inser det.
Staden och landsbygden behöver varandra!
Stad och land är inte två skilda ting utan delar av samma helhet. Den ena förutsätter den andras existens. Stad och land berikar och utvecklar varandra.
En gåtur i staden
Har du varit ute och gått i din egen stad på sistone? Gör det! Då upptäcker du att gatan inte så sällan signalerar att du måste vara på din vakt av en eller annan orsak. Bidrar inte det till otrygghet?
Otrivsel
leder till otrygghet
Känslan av otrygghet kan mycket väl ha att göra med att man inte trivs i sin miljö. En miljö som ingen verkar ta ansvar för signalerar att man går där på egen risk.
Mer än bara vanligt vatten
Vatten har starka arkitektoniska värden. Vatten skapar rum. Om vi utvecklar känslan för och kunskapen om vatten kan det bli ett sinnligt stadsbyggnadselement, som också gynnar miljön.
Grön stad - klimatsäker stad
Växter sänker temperaturen med flera grader. En grön stad är en klimatsäker stad. Att påverka stadslandskapet är en viktig uppgift för den gröna sektorn. Gröna områden är på lång sikt en väsentlig resurs för människors långsiktiga välbefinnande också i perspektivet av den globala uppvärmningen.
Lägg till ny kommentar