Från skuld till ansvar
Framtidskikaren, Folkets Park, Malmö. Foto: Jenny Leyman
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn. Nu ska världens ledare fatta beslut om att fördela utsläppsrättigheter. Att det är svårt att förhandla om står redan klart.
Det troliga är att skuldbeläggandet – frågan om vem som släpper ut mest – fortsätter. Det är mycket olyckligt för klimatet.
Om man trots allt väljer en positiv inställning så skulle vi – förhoppningsvis tack vare Köpenhamnsmötet – kunna gå från ett skuldbeläggande kring utsläppen. Vi skulle istället kunna bli mer ansvarstagande och försöka lösa frågan om hur vi på allvar kan minska, och kanske till och med stoppa, utsläppen.
Men det gäller att vi får en debatt kring vad hållbarhet är och hur vi ska förstå det. Kan det mätas, och i så fall utifrån vilka kriterier?
Balans på gränsen
Enligt WWF finns det en gräns för hur mycket jorden tål. Det gäller att hålla balansen vid gränsen. Problemet är nu bara att vi idag redan konsumerar långt över gränsen. Vi skulle redan nu behöva flera jordklot att leva på, något som verkar lite svårt att åstadkomma.
Vi måste alltså planera för ett hållbarare sätt att leva och konsumera.
Men utifrån WWF:s synsätt innebär det bara att reducera utsläppen så att balansen upprätthålls. Det vill säga: att planera hållbart är att hålla ner utsläppen men inte att försöka få bort dem helt.
Håller det? Eller finns det andra sätt att tolka begreppet?
Målet är nollvision
Ta människan som metafor för jorden. Om en människa får i sig gifter är det knappast bra för henne, även om hon klarar av en viss mängd gifter utan att dö direkt. På samma sätt skulle man kunna betrakta jorden. Det betyder att varje form av gift vi släpper ut i atmosfären är skadligt, även om vissa gifter kan vara värre än andra.
Om man ser på skadeverkningarna av utsläpp på det sättet blir beslutet som nyligen kom från USA:s miljöskyddsenhet EPA oerhört viktigt: EPA klassade växthusgaser som hälsofarliga.
Hälsovårdsmyndigheten beslutade att utsläpp, oavsett hur små de är, är negativt för klimatet och människan.
Här kan man alltså tala om ett annat sätt att tänka. Här är utgångspunkten att vi inte ska ha några utsläpp av växthusgaser alls. Att vi ska uppmuntra varje försök till att leva hållbart ur ett ekologiskt perspektiv. Hållbarhet kan här definieras på samma sätt som nollvisionen i trafiken, det vill säga att man ska sträva efter att inte släppa ut någonting alls.
Utmanande framtid
Betraktar man ”en attraktiv och hållbar stad” utifrån detta perspektiv krävs en planering där man undviker utsläpp i möjligaste mån. Det skulle i så fall innebära att alla utsläpp som finns i en stad är skadliga. Nollvision är det som gäller.
Vad det i sin tur skulle innebära för ett urbant liv och en strategisk stadsplanering är en utmanande fråga.
Måns Norlin
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.
Lägg till ny kommentar