Det finns inga städer!
Foto: Jim Bearden, Come out and play-festivalen 2009/www.comeoutandplay.org
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Det finns bara människor som slutit sig samman i olika slags gemenskaper, och så det omgivande landet, landskapet, säger han sedan.
Jaha. Vad menar karln? Det är klart det finns städer. Vad är alla husen, gatorna och torgen om de inte är städer?
Fast, vid närmare eftertanke så är det ju sant; finns det inga människor som av en eller annan anledning söker sig till varandra, som möts och bryter sina olikheter och åsikter mot varandra, som vill vara tillsammans och skapa någonting, så är ju husen, gatorna och torgen ganska tomma… och utan människor, kan vi då tala om att det finns städer?
Jo, men knappast levande städer.
Och landet runtomkring oss då, det som vi är beroende av för att få mat, vatten och luft – ja det som utgör betingelserna för vår existens – finns inte det, ja då finns inte heller vi. Och då finns det definitivt inga städer…
Den danska arkitekten Jan Gehl har myntat uttrycket rummen mellan husen. Hans filosofi handlar om att skapa boplatser som talar till människans alla sinnen. Han har berättat att hans fru, som är psykolog, en gång frågade honom om vad han som arkitekt hade tänkt sig skulle hända mellan husen han ritade. Vad fanns det där, med tanke på själva livet som skulle levas? Jan Gehl fick sig en tankeställare. Han har aldrig slutat att tänka. Idag har hans kontor såväl stora megastäder som små svenska samhällen som ”patienter”. Diagnoserna är påfallande lika överallt. Men människor i olika städer kan inte kopiera varandras lösningar utan måste utgå från sina egna villkor. De kan däremot inspireras av samma filosofi, och dela visioner.
Jan Gehl hör till dem som inspirerar för oss i vårt arbete på Movium. Vi vill vara en mötesplats för dem som forskar om, planerar, anlägger och förvaltar stadens utemiljö, vi vill skapa opinion, höja ribban för det som vi tror är möjligt och sprida kunskap som pekar framåt och därmed vara med och skapa attraktiva livsmiljöer där både människor och växter kan leva och må väl.
Här, i vårt nya Movium Magasin – om livet i staden speglar vi framtidens frågor om stadsutveckling. Vi samlar oss och tar ordentlig sats. Vi skärper blicken. Nyheter ger utblick och orientering, reportage skapar bredd och sammanhang, forskning och fakta borrar på djupet.
Vi vill visa att de städer, de urbana livsmiljöer som attraherar människor, är städerna som består av både gröna och grå byggstenar, som är fulla av mötesplatser där människor, trots olikheter, känner sig trygga.
Som läsare kommer du att möta dem som tänker stort och övergripande sida vid sida med dem som ägnar sig åt detaljerna.
Kanske finns det inga städer, men det finns urbana sammanhang, där allt fler i världen vill befinna sig idag. Det finns mycket att göra. Det finns fullt av visioner. Det finns fallgropar man måste undvika. Men det finns också stora möjligheter.
Med vårt magasin vill vi sätta fokus på allt detta. Vi vill vara med och skapa framtidens urbana boplatser.
Kan det bli bättre?
Titti Olsson
redaktör Movium Magasin
Här kan du läsa premiärnumret som pdf och prenumerera
http://www.movium.slu.se/moviummagasin/
.
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Varför går det så långsamt?
Anders Rasmusson blickar tillbaka tjugo år och ser att mycket av den kunskap om ekosystemtjänster som efterfrågas idag fanns redan då. Varför är det så svårt att implementera den?
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Movium – SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling
De senaste åren har mycket förändrats hos Movium. Nu har bitarna fallit på plats och under maj lanserade vi Movium som SLU:s tankesmedja för hållbar stadsutveckling.
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.