Dags att tala om förtätning av parker
Det är en helt vanlig måndag morgon i den centralt belägna Himmelens tempel-parken, en av de största parkerna i Beijing. Det duggar lätt men parken är full av folk och därmed också full av aktivitet. Efter bara en kort vandring i parken kan man räkna till minst femton olika fysiska övningar, från klassisk tai chi och qigong till pardans och olika bollspel. På en vägg visas samtidigt en parad från Den förbjudna staden på en jättelik tv-skärm. Och fram mellan träden strömmar plötsligt kraftfull körsång.
Foto: Titti Olsson
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Parker är per definition ofta de största offentliga rummen i staden, som allmänningar ägda av alla och ingen. I Beijing, där det bor 14 miljoner människor och där antalet bilar ökar med mellan 1 800 och 2 000 per dag, kan man förstå att parken är ett attraktivt rum att vistas i.
Dans i dunklet
Det verkar självklart att ta parkerna i besittning morgon som kväll. En afton i Shanghai, när mörkret sedan länge redan fallit, hörs musik ur dunklet intill trottoaren som går längs en stor, centralt belägen park. Där pågår en dansaktivitet för kvinnor. De dansar i par till musik därinne bland träden.
Klimatet en oktoberkväll är behagligt här, javisst, det gör verkligen sitt till, men det handlar säkert också om någonting mer. Säkert om utrymme. Men också om en tradition att göra någonting för sig själv men tillsammans med andra och, inte minst, en vana att röra sin kropp. Den gamle mannen som sopar trottoaren utanför Himmelens Tempel-parkens entré gör en paus och låter kroppen flyta med i en enkel meditativ rörelse, där han förskjuter tyngdpunkten från ena sidan till den andra.
Svensk ödslighet
Man får sig en tankeställare. Våra svenska parker ter sig plötsligt så stora och ödsliga. Visst pågår aktiviteter. Men sommaren är kort. Sedan står många parker oförskämt öde.
En park blir ju ingen riktigt park i ordets rätta bemärkelse om det inte finns människor där. Parken är inte ett tittskåp, någonting vackert som vi betraktar på avstånd. Det är lika ofullständigt som en lekplats utan lekande barn. Den blir till först i det ögonblick någon tar den i besittning, både den som är utövare och den som betraktar det som sker.
Det blir, skamligt nog, med ens förståeligt varför företrädarna för parkerna för en så hopplöst hård kamp i våra städer just nu, när täthet är idealet. Det handlar om att förtäta mängden människor genom att bygga tätt, eftersom människor som vill bo inne i staden också vill ha nära till det som de behöver i sitt vardagsliv.
Om stadsplanerarna talar om förtätning i bemärkelsen tätt med folk på en viss yta, och parkföreträdarna fortsätter att tala om parker som gröna ytor, ja då är kampen om parkerna lätt förlorad.
Parker är tomma och hus är täta i bemärkelsen fulla av folk och aktiviteter.
Innehållet viktigast
Grönytor. Parkernas företrädare gör nog rätt i att låta bli att tala om det i sin argumentation. Det är hög tid att tala om parkernas innehåll. Kanske måste också parkföreträdarna börja tala om täthet som ideal, nämligen täthet av aktiviteter, täthet av folk, berätta vad parkerna ska vara för någonting, se att parken behöver attraktioner av olika slag, året om, inte minst när utmaningen är som störst under höst och vinter.
Det räcker inte att bara tala om parken som stadens lungor längre, det förslår inte heller att enbart tala om klimat och biologisk mångfald i samband med parker. Parkerna är mänskliga rum, de största vi äger och om vi vill ha dem kvar är det en skyldighet att göra dem attraktiva och visa att människor också behöver och önskar dem, året om, och vid olika tider på dygnet.
Titti Olsson
Journalist och kommunikationsansvarig på Movium
se fler bilder från parken i artikeln Måndag morgon i parken här på hemsidan
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.
Är du för eller emot klimatet?
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Från skuld till ansvar
När detta skrivs är det avslutningsdag på Cop15 i Köpenhamn.
Går det att föhandla om klimatet? Vad skulle det innebära för stadsplaneringen om man införde nollvision, det vill säga förbjöd alla utsläpp av växthusgaser?
Staden som livsrum
Grått och gammalt om staden hos konservativ urban-kramare, tycker Måns Norlin på Movium om Larseric Johansons debattinlägg om stadens sanna värden.
Norlin tycker att Johansons inlägg luktar modernism. Dagens urbana människa är dock ingen produkt av modernismen, menar Norlin. Hon eller han väljer inte antingen staden eller landet, utan både och, samtidigt.