Är du för eller emot klimatet?
Den 12 december 2009: Global Day of Action for Climate, en massdemonstration och march från
Köpenhamns centrum till Bella Center. Foto:Greenpeace/Lauri Myllyvirta
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Vi måste. Klimatet tål inte något misslyckande. Förr eller senare måste världen gå över till ett hållbart sätt att leva. Den som då har ledningen när gäller tekniska lösningar och kunskap kommer att vinna mycket. Vi ser redan idag tecken på att greentech-företag har klarat sig bättre i finanskrisen än de traditionella marknaderna.
Vill gå före
Nu vill många se alternativ till internationella avtal. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand argumenterade nyligen på
Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger talar om den enskilda människan och organisationen. Han talar också om att enskilda städer kan ta ansvar och hitta alternativa lösningar.
Positiv vinkel
Det dessa röster har gemensamt är att de talar om icke-bindande sammanslutningar. Där man istället för att försöka enas om lagar försöker jobba utifrån den positiva vinkeln. Förslagen går ut på att det behövs initiativ på alla nivåer för att göra människan klimatsmartare, inte bara på internationell nivå.
Det betyder att ansvaret skrivs över till privatpersonen, till kommunen och till staden. Det är upp till dessa att ta ansvar och bli klimatsmarta.
Test av demokratin
Det gör att klimatfrågan har gått över från att vara en överstatlig fråga till en demokratifråga. Det är upp till varje individ att välja om den personen vill vara en klimatsmart person eller inte. Utifrån det kommer individerna att påverka kommuner och städer.
Antingen blir resultatet ett klimatsmartare samhälle. Eller också kommer vi att se kraftigare klimatförändringar.
Här ställs demokratin kanske på sitt största prov någonsin.
Klarar demokratin att ta hänsyn till de stora processer som klimatproblematiken innebär? Klarar demokratin att stoppa den kanske största katastrof som mänskligheten har ställts inför?
Läs Maria Wetterstrands inlägg i DN
Livet i staden är kärnan i stadspolitiken
Omkring 85 procent av Sveriges befolkning bor i städer eller tätorter. Det betyder att cirka 7,5 miljoner svenskar lever sina liv i en urban miljö. Movium har skrivit till miljöminister Andreas Carlgren för att aktualisera behovet av en kraftfull politik för städernas offentliga miljöer.
Leken gynnar stadslivet
Barn utvecklas genom lek. Om barn känner sig trygga, kan röra sig fritt och leka i staden kan de också lära sig något om det urbana livet.
Platser uppstår när människor använder dem
Vårt sätt att använda platser är inte förutsägbart och allt går inte att planera. Tvärtom - det är i mellanrummen det nya kan uppstå!
Pengar växer på träd!
Folk som bor i Lomma trivs. Närhet till naturen betyder mer än man tror för valet av bostad.
Trygga miljöer förutsätter samarbete med invånarna
Expertplanering är ingen garanti för ett tryggt samhälle. När invånarna är med i planeringen ökar däremot tryggheten.
Stadspolitik förutsätter samverkan
Förnyelse av städer och tätorter kräver en målinriktad stadspolitik, där stadsbyggnad, kommunalteknik och parkverksamhet ingår som lika delar. Ett gott exempel finns att hämta i Köpenhamn.
Staden är scen för upplevelser!
Det finns många sätt att använda staden. Som förvaltare av det offentliga rummet gäller det att vara öppen för nya uttryck.
