Är du för eller emot klimatet?
Den 12 december 2009: Global Day of Action for Climate, en massdemonstration och march från
Köpenhamns centrum till Bella Center. Foto:Greenpeace/Lauri Myllyvirta
När världens ledare samlades i Köpenhamn för att lösa klimatkrisen misslyckades de. Att ta ansvar har visat sig vara för svårt på internationell nivå. Nu gäller det istället att våga ta steget till ett nationellt och lokalt – ja till och med ett individuellt – ansvar.
Är det möjligt?
Vi måste. Klimatet tål inte något misslyckande. Förr eller senare måste världen gå över till ett hållbart sätt att leva. Den som då har ledningen när gäller tekniska lösningar och kunskap kommer att vinna mycket. Vi ser redan idag tecken på att greentech-företag har klarat sig bättre i finanskrisen än de traditionella marknaderna.
Vill gå före
Nu vill många se alternativ till internationella avtal. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand argumenterade nyligen på
Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger talar om den enskilda människan och organisationen. Han talar också om att enskilda städer kan ta ansvar och hitta alternativa lösningar.
Positiv vinkel
Det dessa röster har gemensamt är att de talar om icke-bindande sammanslutningar. Där man istället för att försöka enas om lagar försöker jobba utifrån den positiva vinkeln. Förslagen går ut på att det behövs initiativ på alla nivåer för att göra människan klimatsmartare, inte bara på internationell nivå.
Det betyder att ansvaret skrivs över till privatpersonen, till kommunen och till staden. Det är upp till dessa att ta ansvar och bli klimatsmarta.
Test av demokratin
Det gör att klimatfrågan har gått över från att vara en överstatlig fråga till en demokratifråga. Det är upp till varje individ att välja om den personen vill vara en klimatsmart person eller inte. Utifrån det kommer individerna att påverka kommuner och städer.
Antingen blir resultatet ett klimatsmartare samhälle. Eller också kommer vi att se kraftigare klimatförändringar.
Här ställs demokratin kanske på sitt största prov någonsin.
Klarar demokratin att ta hänsyn till de stora processer som klimatproblematiken innebär? Klarar demokratin att stoppa den kanske största katastrof som mänskligheten har ställts inför?
Läs Maria Wetterstrands inlägg i DN
Urban-kramare förenen eder…
Det är hög tid att stå upp till försvar för staden. Inte för stadens avigsidor eller tillkortakommanden, men väl stadens kvaliteter. De kvaliteterna ökar knappast när vi nu ska ta hjälp av skogens träd eller lantgårdens kor, höns och grisar, anser Larseric Johanson, journalist på Tidningen Utemiljö.
-Det är dags för kamp. För ni finns väl, alla ni som njuter av staden och vill fortsätta att göra det. Ni som kan redovisa en ”stadsproveniens” i generationer, skriver han.
Gatukonst ger staden identitet
Staden består av rum. Inget rum blir ett hem förrän man har präglat det själv, därför måste moderna stadsplanerare lära sig att se gatukonsten som ett naturligt inslag.
Vi kan göra världen
lite, lite bättre!
Idag vet vi hur viktiga de gröna frågorna är, både för vårt eget och jordens välbefinnande. Borde det inte vara olagligt att känna till detta men ändå inte planera och agera utifrån det? Är inte det att medvetet vålla annan skada, eller i alla fall att hämma medmänniskors utveckling?
Vad är egentligen GRÖNT?
Vad betyder egentligen grönt? Pengar - som amerikanska dollar? Eller en sektor som sysslar med parkverksamhet? Miljövänligt framställd el? Har begreppet börjat bli slitet? Eller står det fortfarande för tillväxt och sundhet?
Lek föder gott ledarskap
Det är skillnad på fri lek och organiserad lek. I den fria leken skapar barn sina egna regler och lär sig konsten att kompromissa. Där läggs grunden för ett gott ledarskap. Men ger vi barn plats och tid att utveckla denna förmåga?
Utan trädgårdsmästaren ingen trädgård
Ulf Nordfjell gör det igen: skapar trädgård på Chelsea Flower Show 2009. Men utan trädgårdsmästaren hade han inte kommit långt. Det är på tiden att vi höjer yrkeskårens status.
Från pråliga monument
till aska i fjällbäcken
Hela kyrkogårdssektorn måste bli bättre på att möta önskemål och krav från kunderna. När individen står i fokus blir behoven fler och mer differentierade än någonsin tidigare.
FÖR VEM skapas lekplatserna?
Avslöjar inte fokuseringen på särskilda platser för barn en syn på barnet som en ofärdig människa? Budskapet blir: Utvecklas först och bli sedan en riktig människa med tillgång till staden!
Vital 28-åring söker kontakt med likasinnad
Det har länge talats om behovet av att samarbeta. Redan när jag började på Movium för sju år sedan talades det om vikten av en grön ombudsman som står upp för våra frågeställningar, eller ett gemensamt kansli som kan samordna de organisationer som arbetar med utemiljön. Vår bransch är för liten för att vi ska hålla på och dra åt olika håll, brukar också sägas.
Stadsparken - ett open space
Open space, eller space left over, myntades som uttryck planeringssammanhang i 1970-talets England. Open space är en plats som blivit över, som man inte vet vad man ska göra med och där därför vad som helst kan hända.
Open space är också en metod för brukarmedverkan. När Lunds kommun nyligen använde den för att få veta vad invånarna önskar av sin stadspark i framtiden stod aktiivteterna i fokus.
Våga prata med barnen!
Barn har rätt att göra sin röst hörd i samhällsplaneringen. Det vet vi. Vi vet också att det bara behövs en genuin lust att lyssna på barnen för att ta del av deras åsikter. Ändå är det så svårt. Varför?
Medborgarinflytande och grön stadsplanering
Staden ser inte bara skitig ut på grund av skräp på gatan. Om man, istället för att lägga pengarna på att försöka uppfostra invånarna till att slänga skräp i papperskorgar, förskönar staden med grönområden och andra utsmyckningar så fastnar inte skräpet lika lätt i blickfånget.
Lägg till ny kommentar