Foto: Tim Delshammar

Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Medlet för detta är grönytefaktorn 0,6. Förenklat är det kvoten mellan fastighetens gröna yta och dess totala yta. Genom att tilldela vissa typer av friytor högre värden och andra typer lägre värden ska byggherrarna styras mot ett kvalitativt bättre byggande. En asfaltsyta har värdet noll medan en vegetationsyta som inte är underbyggd har värdet 2. Ungefär så långt är grönytemodellen begriplig. När det kommer till detaljerna blir modellen tyvärr oöversiktlig och godtycklig.

Ambitionerna med modellen är att fånga dagvattenproblematik, framtida värmeböljor, sociala värden och biodiversitet i ett enda grepp: 0,6. Där börjar problemen. Visserligen är det så att olika aspekter av grönytor kan bidra till att skapa olika typer av värden. Men det innebär inte att alla inslag av grönytor är lika viktiga för att bidra till alla värden. Ett grönt sedumtak kan bidra till att fördröja dagvatten. Det får därför poäng i beräkningsmodellen.

Men det går inte att leka på! Gröna väggar skapar en grön miljö, men går inte heller att leka på och de har en marginell betydelse för att fördröja dagvatten. Tanken om att det går att byta en insats mot en annan är ett grundläggande problem med modellen.

Tveksamt värde

Genom att använda fler arter än bara de inhemska blir miljön som sådan mindre känslig för artspecifika växtsjukdomar. Det är också en form av biologisk mångfald. Att premiera inhemskt växtmaterial i största allmänhet är en ganska oprecis åtgärd med tveksamt värde.

Även de sociala värdena ska främjas med särskilda åtgärder. Det ges till exempel tilläggspoäng för lövgångar eftersom dessa ger en behaglig skugga. Det låter bra vid en första anblick, men när man betänker att de största gårdarna är cirka 30 gånger 30 meter, omgivna av hus som kommer att vara cirka 20 meter höga, då inser man att det inte är bristen på skugga som kommer att vara det största problemet. Det är godtyckligt vilka sociala värden som främjas. I beräkningsmodellen saknas till exempel sådant som sittplatser.

Medel eller mål?

Det man vill åstadkomma med grönytemodellen är en i alla avseenden bra miljö. Beräkningsmodellen innehåller ett femtiotal åtgärder för en bra miljö. Samtidigt måste man fråga sig om det går att åstadkomma en bra miljö genom att mycket detaljerat beskriva alla åtgärder som kan tänkas leda fram till denna goda miljö.

I andra avseenden, till exempel när det gäller buller, brukar man ju ange målet, inte medlen för att nå målet. Även om vissa typer av mål är svåra att mäta är jag personligen övertygad om att det är bättre att beskriva målen, inte medlen. Då blir det tydligare att det handlar om olika typer av mål. Det framgår också tydligare att det kan finnas minimimått, till exempel för avrinning av dagvatten, sittplatser i solen et cetera, som måste uppnås.

Foto: Tim Delshammar

Slutligen är det lättare att föra en diskussion om vilka mål som ska prioriteras vid målkonflikter. Jag tycker att det är viktigast att prioritera en bra boendemiljö, särskilt för de boende som har svårt att ta sig utanför bostadsgården på egen hand.

Tim Delshammar

Tim Delshammar är lektor i landskapsplanering vid SLU Alnarp.

Han arbetar med förvaltning och utveckling av utemiljö samt hållbar stadsutveckling.

Läs mer om arbetet med grönytefaktorn på