
Foto: Caroline Dahl

Foto: Caroline Dahl

Foto: Caroline Dahl

Foto: Caroline Dahl

Foto: Caroline Dahl
Ruralism – ett nytt ideal?
Det pratas om landsbygden. I utställningar, tävlingar, debatter och seminarium lyfts ruralism som en aktuell utvecklingsfråga. Är det en reaktion mot den starka urbana normen som präglat samhällsbyggandet under lång tid, eller är det uttryck för något annat?
Vi på Tankesmedjan Movium reflekterade över landsbygden i vårt nummer 16 av Tidskriften STAD. Vi kallade vårt tema för Bortom storstaden och utropade att det är dags att riva murarna mellan stad och land. Vi resonerade också om att det ”urbana” kanske är mer av en livsstil än en plats, dvs ett urbant liv kan försiggå på många olika platser. De kan vara små såväl som stora sammanhang, täta såväl som glesa, centrala och ihopkopplade såväl som perifera och svårtillgängliga.
Men om den urbana normen är en livsstil som vi kan välja, då betyder det väl att vi också kan välja något annat? Är det möjligt att välja en rural norm – och vad innebär den i så fall? Eller, är det möjligt att en rural norm främst är en urban föreställning och att den urbana normen inte går att undkomma? Är urbanism och ruralism då olika sidor av en och samma process?
Landskapshistoriker och geografer har genom åren diskuterat hur romantiseringen av vildmarken under 1800-talet var ett uttryck för en reaktion mot det allt mer pressande livet i storstäderna. Ett friare, enklare liv i nuet målades upp som ett ideal i kontrast till de allt svårare livsvillkoren som de industrialiserade städerna erbjöd. Samtidigt användes vildmarken och de bitvis hårda villkor som rådde där som en sedelärande kontrast till det civiliserade livet som ägde rum i städerna. Vildmarken och landsbygden blir i dessa sammanhang både ett frihetsideal och ett hot mot det ordnade samhället.
Vilka bilder av landsbygden är det vi idag möter? Vanessa Miriam Carlow bekräftar i boken Ruralism: The Future of Villages and Small Towns in an Urbanizing World att det rurala landskapet fortfarande ses utifrån nostalgiska och romantiserande landskapsideal. Detta trots att de senaste decennierna har inneburit oerhörda strukturomvandlingar i fråga om migration, exploatering, industrialisering och högteknologisk automatisering i en global skala.
Landsbygden, utifrån en urban norm, blir därmed en slags fiktion som bara existerar i våra föreställningar. Förhindrar det oss från att seriöst och aktivt arbeta med landsbygdsutveckling eller säger det kanske mer om hur vi upplever den urbana situationen? Kan det vara så att våra städer börjar bli för ”trånga” och att intresset för landsbygden som en ”friare” plats därmed växer? Trånga i betydelsen av faktiskt tättbebyggda, men kanske också intellektuellt genom någon slags urban likriktning och strukturellt i fråga om regleringar och normativt tänkande?
Vanessa Miriam Carlow lyfter fram att landsbygden behöver framtidsbilder och arkitekter och stadsplanerare som engagerar sig också i små samhällen. Det har man förvisso också gjort, men engagemanget har främst handlat om hur man kan facilitera processer där samhällen krymper.
Carlow vill utmana detta och inbjuder istället till att utveckla framåtsyftande strategier där mindre samhällen och landsbygd samverkar i nätverk. Med ett sådant arbete formuleras visioner för landsbygden, inte fiktioner om den och det tror jag även den urbana normen kan dra nytta av.
CAROLINE DAHL
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Lägg till ny kommentar