Millennium Park, Chicago. Foto: Lars Johansson
Millennium Park, Chicago. Foto: Lars Johansson
Vem bygger nästa stora park?
Vad vore Stockholm utan Nationalstadsparken med sin storlek på 2700 hektar? Vad vore New York utan Central Park med sina 340 hektar? När de offentliga parkytorna i våra städer konkurrerar med behovet och viljan av att bygga bostäder är det ibland svårt att hävda parkernas behov av storlek. Men det finns också tecken på att stora parker är på frammarsch i världen. Att förtäta med nya stora parker i städer motiveras idag som en satsning på framtiden, en katalysator för stadsutveckling. Argument som används är att skapa plats för människors möten, en hälsosammare stad, hantera klimatförändringarna samt att ta tillvara ekosystemtjänster.
Vad är då en stor park? En genomgång av svenska parkstrategiska dokument från våra tre största städer visar att man har olika bild av hur stora parker ska vara. I Stockholms parkprogram från 2006 slås det fast att stadsdelsparker är 5–50 hektar och ses som större parker i staden, som ofta är mångfunktionella, det vill säga innehåller många olika värden. I ”Den gröna promenadstaden”, ett tillägg till Stockholms översiktsplan från 2013, står att i ytterstaden ska nya stadsparker av hög kvalitet skapas. Vidare står det att ”en storlek på minst tre hektar är önskvärd, så att en stor mångfald av upplevelser, aktiviteter och evenemang kan rymmas”.
I Göteborgs ”Grönstrategi för en tät och grön stad” från 2014 står det att en stadsdelspark ska vara minst två hektar och att en stadspark ska vara ”tillräckligt stor och attraktiv för att rymma och locka många människor och tåla användning”. Tolv stadsparker pekas ut varav Slottsskogen (137 hektar) är en. I Malmös grönplan från 2003 slås fast att en stadsdelspark ska vara 5–10 hektar och en stadspark större än 10 hektar.
Hur ser det ut i vår omvärld? I Kairo, en av de städer i världen som har minst grönyta per invånare invigdes 2005 en ny park, Al-Azhar Park på 30 hektar i centrala Kairo. Parken beskrevs vid invigningen som en katalysator för social, ekonomisk och kulturell förnyelse och utveckling samt som en viktig grön lunga för Kairo och dess 17 miljoner invånare. Ett andra afrikanskt exempel är Agodi Park and Gardens på 62 hektar i Ibadan i Nigeria som fortfarande är under utveckling, den första delen invigdes 2014.
Ett amerikanskt exempel är Freshkills Park i New York. En 890 hektar stor park på en gammal soptipp på Staten Island. Parken började anläggas 2008 och planen är att den ska utvecklas under minst 30 år. I centrala Chicago invigdes 2004 Millennium Park med sina 10 hektar på mark som tidigare var parkeringsplatser och järnvägsspår. Parken har 4 miljoner besökare per år och räknas som ett av stadens viktigaste stadsutvecklingsprojekt. I Asien är ett av de mest kända exemplen Cheonggyecheon i Sydkorea som invigdes 2005. En motorväg över en igenlagd flod i centrala Seoul har omvandlats till ett knappt sex kilometer långt parkstråk längs vatten.
Ett europeiskt exempel är Queen Elizabeth Olympic Park i London. Parken är 226 hektar och byggdes till sommar-OS 2012 och är nu en ny stadspark för turister och boende i stadsutvecklingsområdet nordost om centrala London.
Vi återvänder till Sverige. Ett exempel på en riktigt stor relativt nyanlagd park i Sverige är Bulltoftaparken. Den anlades på före detta Bulltofta flygplats under 1980-talet och har en storlek på 75 hektar. En av inspirationskällorna till Bulltoftaparken är Amsterdamse Bos. En parkskog (900 hektar) anlagd på 1930-talet strax utanför Amsterdam. En kommun i Sverige som i närtid satsat på stor park är Kumla kommun. 2010 invigde man den första delen av den helt nya parken Kumla Sjöpark. En park på 15 hektar med drygt 3 hektar vattenyta. En imponerande satsning i en kommun med drygt 20 000 invånare. Vi bör som i Kumla se den stora parken som en investering för framtiden och jag utmanar alla svenska kommuner att starta planeringen av nästa stora park nu!
Lars Johansson, Prefekt vid Institutionen för stad och land, SLU, samt ledamot av Moviums ledningsråd
LARS JOHANSSON
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Lägg till ny kommentar