Center for byplanlægning, under ledning av professor Jens Kvorning och forskningsassistent Lisbeth Nørskov Poulsen, hävdar i rapporten Strategier for bæredygtige byomdannelse att “Her diskuteres det [Hållbarhetsbegreppet] som et spørgsmål om hvilke bystrukturer, der må opfattes som de mest bæredygtige. Med detta fokus bliver tætheden den centrale parameter.” Täthet har under ett par decennier varit en återkommande parameter i fråga om en hållbar stadsutveckling, vilket också konstateras i citatet ovan. Begreppet har ofta fokuserat på den byggda tätheten eller befolkningstätheten, men har under senare tid allt oftare breddats till att inkludera även social och kulturell täthet.

Den vanligt förekommande argumentationen för tätortsförtätning tycks vara av både en proaktiv och en reaktiv natur. I den förstnämnda situationen förespeglas att förtätning bidrar till ett rikt stadsliv med positiva effekter för den sociala livsmiljön och ekonomiska faktorer. Livskvaliteten i de europeiska städerna står i fokus för EU:s utvecklingsarbete. Täta miljöer där de historiska spåren utgör en del av vardagslivet anses vara upplevelser som lockar. Småskaliga, varierande, fotgängarvänliga och befolkade stadsrum är kvaliteter som eftersöks och som spås vara avgörande etableringsfaktorer i en postindustriell ekonomi.

Förtätning som motkraft

Men, det är det andra fallet som denna krönka vill titta lite nämre på. I denna situation tycks förtätning användas som motkraft mot en tätortsexpansion, med dess effekter av ett argumenterat ohållbart nyttjande av jordbruksmark och andra naturresurser, så att mark kan sparas för produktion av livsmedel, fiber och biobränsle. Länsstyrelsen i Skåne län har exempelvis lanserat en nollvision kring ianspråktagandet av jordbruksmark. Röster höjs också för behovet av att lagstifta om att jordbruksmark ska anses vara av riksintresse enligt miljöbalken, och därmed få ett starkare skydd.

Med ett riksintresse skulle inte bara skyddet bli starkare utan det kommunala planmonopolet skulle också få sig en törn genom att länsstyrelsen då skulle kunna kalla in, och eventuellt upphäva, antagna kommunala detaljplaner till förmån för bevarandet av jordbruksmark. På ett sätt är därför rösterna som förespråkar ett riksintresse också ett misstroendevotum mot den kommunala planeringen och kanske en också ett indirekt förslag om en starkare statlig närvaro och en tilltro till att en statlig överblick skulle ge mer hållbara avvägningar.

Hållbarare avvägningar behövs

Att avvägningarna som görs i planering och byggnation behöver bli hållbarare konstateras tyvärr gång på gång. Den danska tidskriften Landskab redovisade nyligen resultat från det europeiska forskningssamarbetet PLUREL. Här har man kunnat konstatera att tätortsexpansion och utglesning inte bara fortgår utan även att de har förstärkts under senare år. Städerna blir alltså glesare och glesare trots att policyorgan på internationell och nationell nivå, liksom planeringsorgan på regional och kommunal nivå, i två decennier förordat förtätning.

Gunilla Lindholm, SLU i Alnarp, konstaterade nyligen i en skrivelse till Delegationen för hållbara städer att ”Vi behöver inte diskutera fördelar och risker med förtätning för att förstå, att planeringen så som den är strukturerad och utformad idag, inte synbarligen påverkar markanvändningen!” Det är en tung slutsats och en stark kritik mot det rådande planeringssystemet som Lindholm riktar. Konstaterandet väcker många frågor och det är viktigt att en debatt kring dem förs. Jag tillåter mig att tvivla på att en ökad statlig kontroll, genom ett utpekande av jordbruksmark till riksintresse, skulle vara lösningen.

Forskningsbehov

De identifierade hindren och svårigheterna med tätortsförtätning som kommunerna listar i en 2011 års miljömålsenkät är också intressanta att betrakta. Ett stelbent plansystem där hänsyn till lokala skillnader inte kan tas är en svårighet som lyfts fram. Osäkerheten kring hur riskavstånd ska hanteras så att överdimensionerade väg- och järnvägsområden inte behöver uppstå är ett annat. Det framkommer också att det finns en brist på vedertagna och gemensamma metoder för att arbeta med täthetsfrågan vilket därför kan antas vara ett angeläget forskningsområde för framtiden.

Den 15 november ordnar Movium en partnerskapsträff på ämnet. Välkomna då! 

Läs mer:

Center för byplanlæggning, Strategier for bæredygtig byomdannelse.

Nilsson, K & Nielsen, T S, 2012. Strategier for Bæredygtig Byudvikling. Landskab, nr 3/2012.

www.landskapsobservatorium.se