En annons för lekutrustning – men hur har tillverkaren tänkt? Foto: Titti Olsson
Var kommer barnen in?
Den urbana framtoningen gäller i alla lägen idag – även när det handlar om att sälja in barns lek. Petter Åkerblom ifrågasätter en lekutrustningsindustri som inte möter barnet på barnets nivå när det gäller lekens villkor.
Fantasin är en drivkraft som får människan att flytta berg och landa på kometer. Nyfikenheten får barnet att klättra i träd för att se hur världen ser ut uppifrån. Kreativitet och rörelsefrihet får oss att må bra överlag. Då är det bra när samhällsplaneringen riktar in sig på att motverka övervikt och stillasittande bland barn och unga. Det gör vi till exempel genom stimulans och förändringar i den fysiska miljön, för att detta ska påverka levnadsvanorna positivt. Hälsofrämjande åtgärder är nämligen mest kostnadseffektiva om de görs utanför (!) hälsosektorn. Det menar dåvarande Folkhälsoinstitutet i sin rapport ”Främja goda levnadsvanor genom åtgärder i livsmiljön” (FHI 2013), en vägledning för hur kommunerna kan planera och följa upp fysisk aktivitet.
Skönt att också industrin hakar på. Lek- och motionsutrustning för både barn och vuxna poppar upp i det offentliga rummet. Här finns kroppar att främja och pengar att tjäna. Men ibland undrar jag om det inte sker mot bättre vetande? Det slår mig när jag betraktar en annons för lekutrustning i en av våra branschtidningar. Den föreställer en klätterställning som ställs upp direkt på marktegel. Placerad på ett tomt och öde torg. Vad vill tillverkaren av denna lekutrustning förmedla?
Var finns fantasin och kreativiteten? Har konstruktörerna och annonsmakarna själva klättrat upp i trädets topp för att se hur världen ter sig? I så fall hade de kanske förstått att lekvärde inte nödvändigtvis handlar om hur lekutrustningen är konstruerad. Utan också om sammanhanget, miljön, där den placeras. Vilka signaler sänder den här lekplatsen till barnet? Vilka ”erbjudanden” vill barnet ta tag i när det befinner sig i närheten? Är detta det slags miljöer vi vill att barnen ska utvecklas i?
Annonsen kommer från en nordisk fabrikör. Här tillverkas lekutrustning av hög kvalitet efter fastslagna regler och riktlinjer. Utrustningen marknadsförs just nu med hjälp av en klätterställning uppställd i den mest teknourbana miljö jag har sett i en annons för barn. Nja, barnen är förstås inte i fokus, utan de som skapar förutsättningar för barns lek. De så kallade ”inköparna”, får jag veta när jag kontaktar företaget.
Reklam bygger på att de viktiga budskapen inte ska vara uppenbara, utan snarare dolda för den målgrupp man vänder sig till. För mig som intresserar mig för hur barn förhåller sig till de miljöer där de leker och utvecklas, blir naturligtvis den här typen av annonser helt absurd.
Det är därför jag kontaktar företaget. Jag får veta att syftet med just den här annonsen är att ”förmedla en känsla av företagets form och design i en annorlunda miljö”. Om en kund vill ha denna klätterställning i en liknande miljö, till exempel i ett köpcentrum, så säljer företaget ”marksten” i samma material som typgodkänd stötdämpande fallskyddsmatta. Det ser ut som sten. Ingen skillnad. Det är förstås bra att veta som barn. Att man inte slår sig om man trillar på sten. Inte alltid i alla fall.
Jag ifrågasätter inte det tekniska och juridiska att lekutrustningen följer normer och riktlinjer som är till för att undvika olyckor och svåra skador. Det ansvaret tar alla leverantörer idag. Men jag ifrågasätter en lekutrustningsindustri som inte möter barnet på barnets nivå när det gäller lekens villkor.
Reklam är något som berör. Ett företag är också villigt att lyssna på synpunkter, visar det sig. Även om det här företaget ser mig som en udda fågel:
– Skulle många läsare ha din tolkning så kommer vi förstås att ta hänsyn till det. Men än så länge är du ensam om detta, mejlar de med vänlig hälsning.
Kan det vara möjligt? Är jag verkligen ensam om det?
Petter Åkerblom,
koordinator Staden & barnen
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
