
En annons för lekutrustning – men hur har tillverkaren tänkt? Foto: Titti Olsson
Var kommer barnen in?
Den urbana framtoningen gäller i alla lägen idag – även när det handlar om att sälja in barns lek. Petter Åkerblom ifrågasätter en lekutrustningsindustri som inte möter barnet på barnets nivå när det gäller lekens villkor.
Fantasin är en drivkraft som får människan att flytta berg och landa på kometer. Nyfikenheten får barnet att klättra i träd för att se hur världen ser ut uppifrån. Kreativitet och rörelsefrihet får oss att må bra överlag. Då är det bra när samhällsplaneringen riktar in sig på att motverka övervikt och stillasittande bland barn och unga. Det gör vi till exempel genom stimulans och förändringar i den fysiska miljön, för att detta ska påverka levnadsvanorna positivt. Hälsofrämjande åtgärder är nämligen mest kostnadseffektiva om de görs utanför (!) hälsosektorn. Det menar dåvarande Folkhälsoinstitutet i sin rapport ”Främja goda levnadsvanor genom åtgärder i livsmiljön” (FHI 2013), en vägledning för hur kommunerna kan planera och följa upp fysisk aktivitet.
Skönt att också industrin hakar på. Lek- och motionsutrustning för både barn och vuxna poppar upp i det offentliga rummet. Här finns kroppar att främja och pengar att tjäna. Men ibland undrar jag om det inte sker mot bättre vetande? Det slår mig när jag betraktar en annons för lekutrustning i en av våra branschtidningar. Den föreställer en klätterställning som ställs upp direkt på marktegel. Placerad på ett tomt och öde torg. Vad vill tillverkaren av denna lekutrustning förmedla?
Var finns fantasin och kreativiteten? Har konstruktörerna och annonsmakarna själva klättrat upp i trädets topp för att se hur världen ter sig? I så fall hade de kanske förstått att lekvärde inte nödvändigtvis handlar om hur lekutrustningen är konstruerad. Utan också om sammanhanget, miljön, där den placeras. Vilka signaler sänder den här lekplatsen till barnet? Vilka ”erbjudanden” vill barnet ta tag i när det befinner sig i närheten? Är detta det slags miljöer vi vill att barnen ska utvecklas i?
Annonsen kommer från en nordisk fabrikör. Här tillverkas lekutrustning av hög kvalitet efter fastslagna regler och riktlinjer. Utrustningen marknadsförs just nu med hjälp av en klätterställning uppställd i den mest teknourbana miljö jag har sett i en annons för barn. Nja, barnen är förstås inte i fokus, utan de som skapar förutsättningar för barns lek. De så kallade ”inköparna”, får jag veta när jag kontaktar företaget.
Reklam bygger på att de viktiga budskapen inte ska vara uppenbara, utan snarare dolda för den målgrupp man vänder sig till. För mig som intresserar mig för hur barn förhåller sig till de miljöer där de leker och utvecklas, blir naturligtvis den här typen av annonser helt absurd.
Det är därför jag kontaktar företaget. Jag får veta att syftet med just den här annonsen är att ”förmedla en känsla av företagets form och design i en annorlunda miljö”. Om en kund vill ha denna klätterställning i en liknande miljö, till exempel i ett köpcentrum, så säljer företaget ”marksten” i samma material som typgodkänd stötdämpande fallskyddsmatta. Det ser ut som sten. Ingen skillnad. Det är förstås bra att veta som barn. Att man inte slår sig om man trillar på sten. Inte alltid i alla fall.
Jag ifrågasätter inte det tekniska och juridiska att lekutrustningen följer normer och riktlinjer som är till för att undvika olyckor och svåra skador. Det ansvaret tar alla leverantörer idag. Men jag ifrågasätter en lekutrustningsindustri som inte möter barnet på barnets nivå när det gäller lekens villkor.
Reklam är något som berör. Ett företag är också villigt att lyssna på synpunkter, visar det sig. Även om det här företaget ser mig som en udda fågel:
– Skulle många läsare ha din tolkning så kommer vi förstås att ta hänsyn till det. Men än så länge är du ensam om detta, mejlar de med vänlig hälsning.
Kan det vara möjligt? Är jag verkligen ensam om det?
Petter Åkerblom,
koordinator Staden & barnen
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
Minnas och påminnas i det gemensamma rummet
Den som vandrar längs gatorna i Paris möts av minnestavlor över personer som kämpat eller förtryckts: vi tillåts inte glömma vår historia, skriver Annika Hultman Löfvendahl i sin krönika för Movium.
Var kommer barnen in?
Den urbana framtoningen gäller i alla lägen idag – även när det handlar om att sälja in barns lek. Petter Åkerblom ifrågasätter en lekutrustningsindustri som inte möter barnet på barnets nivå när det gäller lekens villkor.
Viktigare än någonsin med demokratiarbete bland unga
Hösten 2014 är det viktigare än någonsin att försvara demokratin – inte minst bland våra yngsta medborgare, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Skolgården är ett offentligt rum och därför den givna arenan, anser hon.
Strategisk parkpolitik skapar tryggare miljöer i Chicago
Parkförvaltningen i Chicago har en genomarbetat strategi som heter ”Children first!” Med hjälp av bemanning och organiserade aktiviteter har 35 otrygga platser förvandlats till 35 livfulla parkrum i stadens mest utsatta områden.
Tillit utvecklas i dans- och arkitekturprojekt bland hemlösa barn
Arkitektur- och designmuseum och Lava Dansproduktion bedriver just nu ett flerårigt projekt kring begreppet ”hem” tillsammans med barn på barnhem och i flyktingläger. Det, om något, handlar om social hållbarhet, tycker Titti Olsson.
Driv runt och få nya perspektiv!
När gick du senast runt i din stad utan ett tydligt mål? Karin Andersson uppmanar till att bryta vanans makt och planlöst vandra runt för att upptäcka nya platser, människor och perspektiv. >>
Kvinnorna tar täten
Idag är kvinnorna i majoritet bland parkföreträdarna. På Nordisk Parkkongress i Malmö gjorde den amerikanska parkchefen Gia Biagi störst intryck på Göran Nilsson.
Bostadsbrist, feminism och rasism flätas samman i Almedalen
I Almedalen pratas det i år om bostadsbrist, feminism och rasism. Karin Andersson menar att dessa frågor hänger ihop och kräver ett integrerat arbete. Det är hög tid att ta ojämlikhet och ojämställdhet på allvar. >>
Lägg till ny kommentar