Var är kvinnan i kulturarvet?
Begravningsplatsen är en mångfacetterad bärare av kulturhistoria. Det mest påfallande som möter besökaren är de namn som finns ingraverade på gravstenarna, alltså namnen på de gravsatta. Informationsgraden varierar, allt från total anonym minneslund till detaljerad gravstensfakta med foto, titel, årtal, ort och familj.
Ofta triggas fantasi och nyfikenhet av den information som går att utläsa. Ju äldre gravar desto mer spännande! En svunnen tid blir för ett ögonblick levande igen när namn och årtal läses av en besökare.
Men det är kanske ändå det där som inte går att utläsa av gravstenen som är mest fantasieggande: Vilka var de gravsatta? Hur levde de sina liv? Varför dog de?
Antiklimax
Därför blir gravstenar med texten ”Familjegrav” ett antiklimax. Där finns det inte mycket information att hämta och det blir därmed lite av ett hån mot den nyfikne besökaren.
Värst i kategorin är de gravar där endast patriarkens förnamn står med: ”Johan Johansson”. På sin höjd följt av ”Makan”. Jaha? Är hustrun och eventuella barn inte värda att nämnas vid namn? Jag grips av en handgriplig lust att ta reda på vem som ligger i graven, utföra efterforskningar och peta ner en kompletterande informationsskylt tillägnad kvinnan i graven: ”I denna grav vilar kvinnan…”
Halva befolkningen
Inom samhällsvetenskapen var – och fortfarande är – ett av de stora problemen att vetenskapsteori och forskning är skriven av män om män. Ett av den tidiga feministiska teoribildningens uppdrag under 1960- och 70-talen blev därför att synliggöra kvinnor, både deras gärningar och deras kunskap.
Även på begravningsplatser gör sig denna snedvridna genusfördelning påmind och behovet av att synliggöra finns även här.
För visst måste det vara av vikt att i ett av Sveriges största och mest lättillgängliga kulturarv synliggöra kvinnor och samtidigt uppmärksamma besökaren på att befolkningen kring förra sekelskiftet inte endast bestod av män?
Helene Båtshake
Koordinator nätverket Kyrkogård
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
PROCESSEN ÄR ALLT
Få ifrågasätter medborgarnas viktiga roll i processer som utvecklar staden. Titti Olsson har läst bostadsminister Stefan Attefalls (KD) förslag som ska förenkla byggandet. Men hon ser inte människor i förslagen. >>
Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Delar av Assistens Kirkegårds i Köpenhamn har förvandlats till metrostation. Men vad är det med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så, frågar sig Helene Båtshake, som först var skeptisk men nu är fascinerad.
Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Moviums partnerskapsträff om ekosystemtjänster fick Caroline Dahl att fundera över relationen mellan stad och landskap. Blir staden mer dynamisk, föränderlig och därför mer levande om landskapet blir en del av staden? >>
Regeringen ovillig lagstifta om skolgårdar
Petter Åkerblom har träffat statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, för att höra regeringens inställning till att lagstifta om skolgårdar. Skolgårdslösa skolor är en skam för Sverige, skriver Petter Åkerblom. >>
Mångfald på begravningsplatsen viktig för social hållbarhet
Om man betraktar begravningsplatsen som ett urbant offentliga rum bland alla andra bör den ge uttryck för en strävan efter hållbar stadsutveckling, skriver Titti Olsson. Det är inte ekologisk hållbarhet hon tänker på, utan social. >>
Social ojämlikhet skapar problem
Enrique Peñalosa, tidigare borgmästare i Bogotá, menar att de flesta problem i städer har sin bakgrund i social ojämlikhet. Karin Andersson träffade honom och insåg att de problem som ojämlikhet ger upphov till finns även i Sverige. >>
Var är kvinnan i kulturarvet?
Inom samhällsvetenskapen är ett av de stora problemen att vetenskapsteori och forskning är skriven av män om män. Helene Båtshake vandrar på kyrkogårdar och ser att det kulturarvet lider av samma symptom. >>
Hittar ni inte kvinnor är det för att ni inte ansträngt er
Hur kommer det sig att landskapsarkitektbranschen som består av en stor majoritet kvinnor så ofta representeras av män? Karin Andersson besökte årets Oysterseminarium, som bokat en majoritet manliga talare. >>
Alnarpsmodellen för trädvärdering vinner gehör
Hur ska man bäst värdera urbana träd? Göran Nilsson och Movium har varit på turné och presenterat Alnarpsmodellen, en modell med ambition att svara på frågan och fungera på nationell nivå för ekonomisk värdering av träd. >>