
I bron vid Malmö Live finns en inbyggd ljudinstallation. Foto: Maria Eklind
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Nyligen deltog jag i en ljudvandring i centrala Malmö som avslutades med en workshop på Östra kyrkogården. På vandringen medverkade representanter från universitet, myndigheter, branschorganisationer, kommuner, kyrkogårdar och det privata näringslivet. Startpunkten för vandringen var den nya bron vid Malmö Live, döpt till Birgit Nilssons gångbro. En mycket påkostad bro som det dessutom låter om. I bron finns en permanent ljudinstallation, Via, av tonsättaren Kim Hedås som följer dig över bron genom 21 högtalare, dygnet runt. En spännande, suggestiv och lite meditativ upplevelse med tolv timmars musik i olika slingor vars mönster repeteras var åttonde vecka. Ljudet har lyfts upp till konst som ska upplevas, det får ta plats i stadsrummet och det har fått kosta pengar, mycket pengar.
Ljudet av bron dröjer sig kvar hos mig när vi går vidare in mot Malmös centrala kärna, men väl inne i Gamla Väster upplever jag det plötsligt som tyst. Biltrafiken dominerar inte längre stadsbilden och jag inser plötsligt vilket ljud som sticker ut i stadsdelen på förmiddagen, ljudet från alla varutransporter med lastbil. Nu är det inte längre en monoton stressande ljudmatta från biltrafiken på Norra Vallgatan, utan ljudtoppar från enstaka lastbilars motorer och bromsar med slamrande handtruckar på lastbryggor. Ljud som får mig att associera till stadsliv och aktiviteter och som inte framkallar varken stress eller olust.
Via Stortorget och Lilla torg går vi vidare mot Gustav Adolfs torg. Får verkligen bussar och lastbilar låta så mycket? Inga andra ljud konkurrerar med dessa stora transportmedel i de delar av Malmö som kallas Gamla staden. Dagens personbilar är väldigt tysta och tar egentligen ingen stor plats i ljudbilden förrän de får upp hastigheten och blir många. Det är framför allt däcken mot asfalten som låter och jag förstår plötsligt att elbilens tysta framfart inte blir verklighet utan tysta vägbeläggningar och nya däckkonstruktioner. På sätt och vis en sorglig insikt för mig som sett fram emot de tysta elbilarna.
När vi når Gamla kyrkogården vid Gustav Adolfs torg samlar vi våra intryck. Ett bestående minne från min första ljudpromenad är samtidigt en stor förvåning. Jag hörde inte ett enda samtal mellan två promenerande människor på min väg genom staden. Har vi slutat att prata med varandra? Nej, egentligen inte, men de få röster jag hör adresseras någon helt annan, i Malmö eller världen, via mobiltelefoner och hörlurar.
I det Vinnovastödda projektet ”Stadens hållbara ljudrum” är målet en medveten ljudgestaltning för att skapa ett hållbart ljudlandskap som främjar hälsa och sociala aspekter genom en kombination av ljuddämpning och ljudalstring i staden. Städerna växer, ljud och buller ökar och efterfrågan på stadsakustik som nytt kompetens- och kunskapsfält växer. På konferensen ”Lyssna” i Lunds stadshall berättar Jonas Christensson från företaget Ecophon att det är konsonanterna som bär informationen, och att klassrummen måste inredas rätt för bra ljudakustik och inlärning. Det hjälper liksom inte att sätta upp gardiner eftersom de dämpar vokaler och konsonanter lika mycket. Utomhus och i naturen har träden samma effekt för god ljudakustik, de förstärker konsonanterna och skapar en god inlärningsmiljö. Plötsligt förstår jag mer om varför utomhuspedagogiken är så viktig och att ”I ur och skur”-skolan fungerar så bra. Det kunnandet behöver vi ta med oss när vi planerar och gestaltar staden.
Fredrik Jergmo
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Lägg till ny kommentar