
Möte på parkbänken. Foto: Göran Nilsson.
Ut med kontoret i parken?
I vår digitaliserade värld får man vara beredd på att gamla sanningar och företeelser blir ifrågasatta. Vi som kan definieras som ”kontorsråttor” har kunnat följa en utveckling som handlar om att vi inte längre ska sitta i egna rum, ej heller i bullriga kontorslandskap, utan nu är det aktivitetsbaserade, papperslösa miljöer i form av ”flexkontor” som är det senaste. Här kan medarbetarna i princip röra sig över hela kontoret och hitta en ledig plats, med datorn som det primära arbetsredskapet. Alla har något som kan kallas för ”hemmazon” med plats för sin förvaring av personliga grejer och sådant som tillhör det team man jobbar i.
Men nu kan utvecklingen av våra kontorsmiljöer komma att ta ytterligare ett steg – jakten på en ledig skrivbordsplats är över! I Sveriges Radios program Vetenskapsradion den 22 november intervjuas Susanna Toivanen, docent i sociologi vid CHESS, Centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa, vid Stockholms universitet. Susanna, med kollegor i forskargrupp, menar att det finns skäl att fundera över om inte kontoret kan flyttas ut i det fria för att motverka buller och stillasittande. ”Ska vi vara så rörliga och förflytta oss mellan olika delar på kontoret kan vi lika gärna flytta ut”, säger Susanna Toivanen och påpekar att vi vet genom forskning att naturen har gynnsam effekt på hälsan.
Visst låter ett utomhuskontor beläget i vacker parkmiljö lockande! I radioinslaget berättas att det på flera håll i Sverige och i andra länder pågår projekt för att underlätta etablering av friluftskontor. Man studerar ergonomiska lösningar och det kan handla om att ”kontorsråttorna” får tillgång till särskilda kläder som gör att man kan jobba ute under en längre tid utan att frysa.
Mötesmodellen Walk & Talk är väl numera etablerad i många sammanhang, istället för att stillasittande ha möten i kvava konferensrum tar deltagarna en promenad i en utemiljö som stimulerar kreativitet och idéformulering.
Och nu då kanske en ny trend – ta med datorn och gå ut och jobba i parken! Det verkar som att vi kanske hittat ytterligare ett argument i lobbying gentemot politiker och stadsplanerare i vår strävan att urbana miljöer ska vara väl försedda med tilltalande och inspirerande gröna utemiljöer.
GÖRAN NILSSON
På spaning med Moviums ledningsråd
I mitten av maj träffades Tankesmedjan Moviums ledningsråd för att spana efter trender och framtidsfrågor. Nyfiken? >>
Skapa möten istället för gränser
Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten? Det frågar sig fyra blivande landskapsarkitekter som nyligen arrangerade Landskapsarkitekturdagen med temat Merging landscapes på SLU i Alnarp.
Det överbeskyddade barnet
Synen på vad som är lämplig och olämplig lek, eller lämpliga eller olämpliga lekplatser, är underordnad sin samtids kontext, skriver Anna Lenninger.
Elbilar och attraktiva städer
Fredrik Jergmo har kört laddhybrid i några veckor och funderar över elbilens roll i våra städer i framtiden.
JAPAN PÅ MITT SÄTT
Kerstin Nilermark reste till Japan första gången 2009, och drömmer därefter alltid om nästa Japanresa. Läs hennes krönika om mötet med Japan.
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Lägg till ny kommentar