Torgproblematik
Malmö stad vill få igång ett samtal med sina medborgare kring ett gammalt traditionellt förortstorg, Segevångs torg, en gång i tiden blomstrande med småbutiker som fiskaffär och fruktförsäljning. Idag liknar torget, som så många andra torg från samma epok, mest en ödslig stäpp. Inget folkvimmel där, precis. Malmö stad sticker ut hakan genom att göra en film som visar ett nytt grepp – att anställa kommunala så kallade torggängare, det vill säga personer i olika åldrar och av olika kön, som helt enkelt ska hänga runt på torget.
Fejkad film
Filmen, betonar Malmö stad nogsamt på sin hemsida, är inte på riktigt. Den är gjord som ett startskott på ett samtal om torget. Staden är beroende av sina medborgare för att det, som man skriver på sin hemsida, ska vara möjligt att skapa nya, hållbara lösningar. Kanske, skriver man också, är en fejkad film inte bästa sättet att göra Segevångs torg mer levande, men här vill staden verkligen våga prova saker som inte gjorts förut.
Gott så. Kanske kan man inte förvänta sig att Malmö stad ska avslöja allt de tänker i en fejkad film, men jag blir ändå beklämd när jag ser den. Varför? För att den inte sätter fingret på det väsentliga, det samtalet borde handla om. Den intervjuade så kallade projektledaren, säger i filmen att syftet med filmens torggängare är att ”fylla upp torget – kommer en kommer flera”. Och bakomfilmen, där man hoppas att man får se och lyssna på hur Malmö stads folk själva sitter och diskuterat vad problemet med torget kan vara och vad man önskar få ut av medborgardialogen, visar bara hur de själva sitter vid sina datorer och fnissar och är ute på torget och filmar.
Missbrukad föreställning
Förutom att filmen är rätt töntig, är det inte just denna föreställning – att folk dras till folk – som man ideligen missbrukar och missförstår i dagens planering, där mötesplatser är ett heligt ord och tycks vara lösningen på allt? På arkitektskisser och visionsbilder av nya områden är människor utplacerade i överflöd. Men vad gör de där egentligen? Planlöst irrar de omkring, eller sitter likt personer i en Edward Hopper-målning och sysslar var och en med sitt, utan kontakt med varandra – eller ens med platsen i sig. Ständigt saknas begripliga sammanhang.
Aldrig får jag den givna frågan besvarad, det svar som skulle vara lösningen på alla ödsligt tomma torg: Vad är det som har fått den allra första människan att söka sig dit över huvud taget?
Titti Olsson
Prata med människor, inte om dem
Karin Andersson har varit på konferens om miljonprogram i förvandling. Hon inser ännu en gång hur homogen planerarkåren är, och blir än mer övertygad om vikten av dialog för ett rättvist stadsbyggande. >>
Är skolgården ett offentligt rum?
Sverige har arbetat med gröna skolgårdar i decennier, men ännu finns inga kartor som lyfter fram barns miljöer i staden. Är skolgården ointressant som stadsrum, undrar Titti Olsson. >>
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
Beige likartad arkitektur men inga träd. Karin Andersson reser till Wien och finner i den homogena stadsbilden en portal till framtiden. >>
Skolgårdens återkomst
Är skolgårdens renässans nära förestående? Petter Åkerblom har fått nytt hopp tack vare Boverkets och Moviums arbete med en vägledning för barns och ungas utemiljö. >>
Skyskrapor morgondagens dinosaurier
Titti Olsson firar Jobba-hemma-dagen och funderar på vad det betyder för städer att fler har arbeten som inte binder oss till en specifik plats. Vad ska hända med kontorsbyggnaderna när färre människor behöver dem för att arbeta? >>
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
PROCESSEN ÄR ALLT
Få ifrågasätter medborgarnas viktiga roll i processer som utvecklar staden. Titti Olsson har läst bostadsminister Stefan Attefalls (KD) förslag som ska förenkla byggandet. Men hon ser inte människor i förslagen. >>
Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Delar av Assistens Kirkegårds i Köpenhamn har förvandlats till metrostation. Men vad är det med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så, frågar sig Helene Båtshake, som först var skeptisk men nu är fascinerad.
Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Moviums partnerskapsträff om ekosystemtjänster fick Caroline Dahl att fundera över relationen mellan stad och landskap. Blir staden mer dynamisk, föränderlig och därför mer levande om landskapet blir en del av staden? >>
Regeringen ovillig lagstifta om skolgårdar
Petter Åkerblom har träffat statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, för att höra regeringens inställning till att lagstifta om skolgårdar. Skolgårdslösa skolor är en skam för Sverige, skriver Petter Åkerblom. >>
Lägg till ny kommentar