Foto: Titti Olsson
Foto: Titti Olsson
Strategisk parkpolitik skapar tryggare miljöer i Chicago
När parkfolket i Chicago träffar ekonomerna och försöker övertyga dem om behovet av att rusta upp en lekplats stöter de på problem. Det finns så många behov och pengarna räcker inte till allt. Men när argumenten tryter tar parkförvaltningen fram sitt trumfkort: Children first!
Gia Biagi är parkchef i Chicago och berättade om Chicagos parkförvaltnings strategi och hur de arbetar med parkerna som resurs för att skapa en bättre stad på Nordisk Parkkongress i Malmö i slutet av augusti(samarrangemang mellan Föreningen Sveriges Stadsträdgårdsmästare, Malmö stad och Movium).
När parkförvaltningen tog fram sin nya strategi konstaterade de att det allra viktigaste de kunde göra för att långsiktigt bidra till att skapa bättre livsmiljöer och en bättre stad var att undvika att barnen hänvisades till gatan när de inte var i skolan eller förskolan. Strategin fick namnet Children first!.
Genom att lägga samman olika gis-kartor kunde parkförvaltningen ganska snabbt se var problemen var störst. De började samla information om hur stadens parker användes och vilka som brukade vara där. Parkförvaltningen identifierade 35 parker i de mest utsatta områdena som de prioriterade. Parkerna rustades upp och parkanställda jobbade där på kvällar och helger.
Parkförvaltningen skapade aktiviteter för att locka närområdenas barn till dessa bemannade miljöer under de tider när barnen skulle vara som mest utsatta om de vistades på stadens gator. En av de första aktiviteterna var att öppna basketanläggningar på fredag- och lördagskvällar. Redan första helgen hade de 800 barn som var där och spelade. Bara det var en succé, men det Gia Biagi och hennes kollegor inte varit beredda på var att 4 000 av barnens kompisar satt på läktarna och tittade på!
Genom sina kontakter med stadens kulturliv ordnades kulturarrangemang i de prioriterade parker: opera, symfonier, rockkonserter, filmvisningar och mycket mer. Parkerna som tidigare varit mörka, obefolkade och skrämmande på lördagskvällarna, med rån, mord, gänguppgörelser och knarkaffärer, blev istället platser för folkfester. Redan första sommaren kunde parkförvaltningen konstatera att inte en enda polisanmälan gjorts under sommarens lördagskvällar. Dessutom fungerade alla dessa arrangemang som ett socialt klister. Slitna områden fick plötsligt gemensamma upplevelser och samtalsämnen.
Parkförvaltning har startat ett poängsystem, liknande flygbolagens ”frequent flyer”-program. Ju fler aktiviteter du deltar i desto fler poäng samlar du. Och när du fått ihop tillräckligt med poäng kan du kvittera ut en bonusaktivitet. Parkförvaltningen använder sina kontakter för att skapa en lockande bonuskatalog. Och vilken liten Chicago-kille drömmer inte om en egen träning tillsammans med någon av fotbollsstjärnorna inne på den stora arenan?
Med åren har de första upprustade 35 parkerna gått förbi sina grannar i popularitet i parkförvaltningens mätningar. Ribban har höjts och nya parker har hamnat under ribban och blivit de nya prioriterade ”målparkerna”. I Chicago har beslutfattarna förstått vilken fantastisk resurs parkerna är för att skapa attraktiva städer med goda livsmiljöer och säkra sammanhållna områden.
Att samla olika data om medborgarna och slå ihop olika register är naturligtvis känsligt och måste hanteras med stor omsorg. Och visst skiljer sig Chicago på många sätt från den normala svenska kommunen med sina 7 000 anställda, 3 400 hektar mark med 600 parker, och med en parkförvaltning som dessutom äger stora sport- och kulturarenor. Det är säkerligen inte så många i Sverige som känner igen sig i dessa förutsättningar.
Men ju mindre resurser man har desto viktigare är det ju att varenda krona också används strategiskt och blir steg mot långsiktiga mål. Och nog är det uppfriskande med en borgmästare som ser parkerna och de offentliga rummen som några av de främsta verktygen för att arbeta med stadsutveckling.
I tider när nya stadsområden byggs med minimala så kallade friytor, och när barnkonsekvensanalyser görs för syns skull, så känns strategin Barnen först!, förankrad från borgmästaren till den enskilda parkarbetaren, som ett föredöme.
Anders Rasmusson
Chef Movium
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
Minnas och påminnas i det gemensamma rummet
Den som vandrar längs gatorna i Paris möts av minnestavlor över personer som kämpat eller förtryckts: vi tillåts inte glömma vår historia, skriver Annika Hultman Löfvendahl i sin krönika för Movium.
Var kommer barnen in?
Den urbana framtoningen gäller i alla lägen idag – även när det handlar om att sälja in barns lek. Petter Åkerblom ifrågasätter en lekutrustningsindustri som inte möter barnet på barnets nivå när det gäller lekens villkor.
Viktigare än någonsin med demokratiarbete bland unga
Hösten 2014 är det viktigare än någonsin att försvara demokratin – inte minst bland våra yngsta medborgare, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Skolgården är ett offentligt rum och därför den givna arenan, anser hon.
Lägg till ny kommentar