Foto: Titti Olsson
Foto: Titti Olsson
Strategisk parkpolitik skapar tryggare miljöer i Chicago
När parkfolket i Chicago träffar ekonomerna och försöker övertyga dem om behovet av att rusta upp en lekplats stöter de på problem. Det finns så många behov och pengarna räcker inte till allt. Men när argumenten tryter tar parkförvaltningen fram sitt trumfkort: Children first!
Gia Biagi är parkchef i Chicago och berättade om Chicagos parkförvaltnings strategi och hur de arbetar med parkerna som resurs för att skapa en bättre stad på Nordisk Parkkongress i Malmö i slutet av augusti(samarrangemang mellan Föreningen Sveriges Stadsträdgårdsmästare, Malmö stad och Movium).
När parkförvaltningen tog fram sin nya strategi konstaterade de att det allra viktigaste de kunde göra för att långsiktigt bidra till att skapa bättre livsmiljöer och en bättre stad var att undvika att barnen hänvisades till gatan när de inte var i skolan eller förskolan. Strategin fick namnet Children first!.
Genom att lägga samman olika gis-kartor kunde parkförvaltningen ganska snabbt se var problemen var störst. De började samla information om hur stadens parker användes och vilka som brukade vara där. Parkförvaltningen identifierade 35 parker i de mest utsatta områdena som de prioriterade. Parkerna rustades upp och parkanställda jobbade där på kvällar och helger.
Parkförvaltningen skapade aktiviteter för att locka närområdenas barn till dessa bemannade miljöer under de tider när barnen skulle vara som mest utsatta om de vistades på stadens gator. En av de första aktiviteterna var att öppna basketanläggningar på fredag- och lördagskvällar. Redan första helgen hade de 800 barn som var där och spelade. Bara det var en succé, men det Gia Biagi och hennes kollegor inte varit beredda på var att 4 000 av barnens kompisar satt på läktarna och tittade på!
Genom sina kontakter med stadens kulturliv ordnades kulturarrangemang i de prioriterade parker: opera, symfonier, rockkonserter, filmvisningar och mycket mer. Parkerna som tidigare varit mörka, obefolkade och skrämmande på lördagskvällarna, med rån, mord, gänguppgörelser och knarkaffärer, blev istället platser för folkfester. Redan första sommaren kunde parkförvaltningen konstatera att inte en enda polisanmälan gjorts under sommarens lördagskvällar. Dessutom fungerade alla dessa arrangemang som ett socialt klister. Slitna områden fick plötsligt gemensamma upplevelser och samtalsämnen.
Parkförvaltning har startat ett poängsystem, liknande flygbolagens ”frequent flyer”-program. Ju fler aktiviteter du deltar i desto fler poäng samlar du. Och när du fått ihop tillräckligt med poäng kan du kvittera ut en bonusaktivitet. Parkförvaltningen använder sina kontakter för att skapa en lockande bonuskatalog. Och vilken liten Chicago-kille drömmer inte om en egen träning tillsammans med någon av fotbollsstjärnorna inne på den stora arenan?
Med åren har de första upprustade 35 parkerna gått förbi sina grannar i popularitet i parkförvaltningens mätningar. Ribban har höjts och nya parker har hamnat under ribban och blivit de nya prioriterade ”målparkerna”. I Chicago har beslutfattarna förstått vilken fantastisk resurs parkerna är för att skapa attraktiva städer med goda livsmiljöer och säkra sammanhållna områden.
Att samla olika data om medborgarna och slå ihop olika register är naturligtvis känsligt och måste hanteras med stor omsorg. Och visst skiljer sig Chicago på många sätt från den normala svenska kommunen med sina 7 000 anställda, 3 400 hektar mark med 600 parker, och med en parkförvaltning som dessutom äger stora sport- och kulturarenor. Det är säkerligen inte så många i Sverige som känner igen sig i dessa förutsättningar.
Men ju mindre resurser man har desto viktigare är det ju att varenda krona också används strategiskt och blir steg mot långsiktiga mål. Och nog är det uppfriskande med en borgmästare som ser parkerna och de offentliga rummen som några av de främsta verktygen för att arbeta med stadsutveckling.
I tider när nya stadsområden byggs med minimala så kallade friytor, och när barnkonsekvensanalyser görs för syns skull, så känns strategin Barnen först!, förankrad från borgmästaren till den enskilda parkarbetaren, som ett föredöme.
Anders Rasmusson
Chef Movium
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Lägg till ny kommentar