I veckan har 250 stadsträdsforskare och -förvaltare från 35 länder varit samlade i Alnarp för att delta i konferensen Urban Tree Diversity. Två dagar fyllda med ett 50-tal föreläsningar, några key note speakers i plenum och det stora flertalet under två löpande parallella sessioner, följdes upp med en dags studietur i Malmö och Alnarp respektive Köpenhamn.

Det fanns ett par intressanta huvudspår värda att reflektera över.

Spår 1: Urban forestry

Åtskilliga föreläsare, bland annat flera från Nordamerika, valde att använda begreppet urban forestry även när frågor kring gatuträd avhandlades. Vi är nog i Sverige vana vid att det begreppet används när vi diskuterar tätortsnära skog. Det är en intressant vinkling att begreppet internationellt sett används när man vill betona stadsträdens ekosystemtjänster. Alla stadens träd är värdefulla när man diskuterar exempelvis klimateffekter och biologisk mångfald.

Spår 2: Tree canopy

Ett viktigt begrepp för att tydliggöra de urbana trädens betydelse är tree canopy, dvs. trädkronornas täckningsgrad på en översiktsbild av en stadsmiljö. Flera städer sätter upp mål att öka täckningsgraden till ett visst värde. Och det säger kanske mer än ett mål att plantera si och så många träd före ett visst år?

Spår 3: Diversitet är ledordet

Det råder en bred enighet om att det är diversitet som gäller för trädplantering i staden. Jag vet inte om det fanns någon kulturmiljövårdare i publiken men det skulle ju kunna vara en grupp som har en avvikande mening – i historiska anläggningar eftersträvas ju ofta en kontinuitet i trädvalet om till exempel en allé måste restaureras. Men som en av de allra högst aktade stadsträdsexperterna i världen, Nina Bassuk från Cornell University i USA, påpekade: En trädrad eller trädsamling kan få ett homogent intryck även om den består av flera olika arter/sorter, om man stammar upp träden så att kronan börjar på ungefär samma höjd.

Att undvika monokulturer i trädvalet är helt avgörande när det gäller att möta framtida hot i form av olika skadegörare. Det finns olika riktlinjer uppsatta av olika forskare hur man ska tänka kring diversitet, vid studieturen i Köpenhamn fick vi höra om en princip som tillämpas av stadens trädansvariga: Trädslag som bildar mer än 10 procent av populationen i ett område planteras ej; trädslag med goda egenskaper som utgör mindre än 3 procent av beståndet rekommenderas för användning; trädslag som man har ringa erfarenheter av får inte planteras i högre utsträckning än upp till 0,5 procent av beståndet; träd som erfarenhetsmässigt har dåliga egenskaper planteras ej, och inte heller träd som är känsliga för sjukdomar, har aggressiva rötter eller kan orsaka förgiftning.

Spår 4: Fler skadegörare

Vi måste i våra nordiska länder vara medvetna om att allt flera skadegörare hotar våra stadsträdsbestånd. Ett exempel: I USA har smaragdgrön asksmalpraktbagge, Agrilus planipennis, slagit till med full kraft i flera städer. Vi har fått höra att skalbaggen närmar sig oss från öster – den finns för närvarande i ett område på 150 000 km2 runt Moskva och sprider sig 30-40 kilometer per år västerut. Skalbaggen är minst lika allvarlig för askarna som askskottsjukan, som vi redan drabbats av i Sverige.

Så för att sammanfatta – en diversifiering av stadsträdbeståndet är en helt nödvändig strategi för framtiden. Och visst har det också ett estetiskt värde att få uppleva en mångfald med olika slags habitus i stadsmiljön!