Krönika

Stadsskog i stället för stadsträd?

Publicerad 19 juni 2014

I veckan har 250 stadsträdsforskare och -förvaltare från 35 länder varit samlade i Alnarp för att delta i konferensen Urban Tree Diversity. Två dagar fyllda med ett 50-tal föreläsningar, några key note speakers i plenum och det stora flertalet under två löpande parallella sessioner, följdes upp med en dags studietur i Malmö och Alnarp respektive Köpenhamn.

 

Det fanns ett par intressanta huvudspår värda att reflektera över.

 

Spår 1: Urban forestry

 

Åtskilliga föreläsare, bland annat flera från Nordamerika, valde att använda begreppet urban forestry även när frågor kring gatuträd avhandlades. Vi är nog i Sverige vana vid att det begreppet används när vi diskuterar tätortsnära skog. Det är en intressant vinkling att begreppet internationellt sett används när man vill betona stadsträdens ekosystemtjänster. Alla stadens träd är värdefulla när man diskuterar exempelvis klimateffekter och biologisk mångfald.

 

Spår 2: Tree canopy

 

Ett viktigt begrepp för att tydliggöra de urbana trädens betydelse är tree canopy, dvs. trädkronornas täckningsgrad på en översiktsbild av en stadsmiljö. Flera städer sätter upp mål att öka täckningsgraden till ett visst värde. Och det säger kanske mer än ett mål att plantera si och så många träd före ett visst år?

 

Spår 3: Diversitet är ledordet

 

Det råder en bred enighet om att det är diversitet som gäller för trädplantering i staden. Jag vet inte om det fanns någon kulturmiljövårdare i publiken men det skulle ju kunna vara en grupp som har en avvikande mening – i historiska anläggningar eftersträvas ju ofta en kontinuitet i trädvalet om till exempel en allé måste restaureras. Men som en av de allra högst aktade stadsträdsexperterna i världen, Nina Bassuk från Cornell University i USA, påpekade: En trädrad eller trädsamling kan få ett homogent intryck även om den består av flera olika arter/sorter, om man stammar upp träden så att kronan börjar på ungefär samma höjd.

 

Att undvika monokulturer i trädvalet är helt avgörande när det gäller att möta framtida hot i form av olika skadegörare. Det finns olika riktlinjer uppsatta av olika forskare hur man ska tänka kring diversitet, vid studieturen i Köpenhamn fick vi höra om en princip som tillämpas av stadens trädansvariga: Trädslag som bildar mer än 10 procent av populationen i ett område planteras ej; trädslag med goda egenskaper som utgör mindre än 3 procent av beståndet rekommenderas för användning; trädslag som man har ringa erfarenheter av får inte planteras i högre utsträckning än upp till 0,5 procent av beståndet; träd som erfarenhetsmässigt har dåliga egenskaper planteras ej, och inte heller träd som är känsliga för sjukdomar, har aggressiva rötter eller kan orsaka förgiftning.

 

Spår 4: Fler skadegörare

 

Vi måste i våra nordiska länder vara medvetna om att allt flera skadegörare hotar våra stadsträdsbestånd. Ett exempel: I USA har smaragdgrön asksmalpraktbagge, Agrilus planipennis, slagit till med full kraft i flera städer. Vi har fått höra att skalbaggen närmar sig oss från öster – den finns för närvarande i ett område på 150 000 km2 runt Moskva och sprider sig 30-40 kilometer per år västerut. Skalbaggen är minst lika allvarlig för askarna som askskottsjukan, som vi redan drabbats av i Sverige.

 

Så för att sammanfatta – en diversifiering av stadsträdbeståndet är en helt nödvändig strategi för framtiden. Och visst har det också ett estetiskt värde att få uppleva en mångfald med olika slags habitus i stadsmiljön!

 

Göran Nilsson

Kommentarer

Vi behöver ett ord

Tack Göran för intressanta reflektioner till oss som inte hade möjlighet att vara där. Dina två första punkter hänger nära samman - det är ett intressant perspektiv att se den sammanlagda hinnan av stadsträd som "sammanhängande" och se det som "stadsskogen" där ett mått på dess omfattning och utbredning är dess täckningsgrad.
 
Precis som du påpekar så fungerar inte orden stadsskog (Urban forest) eller stadsskogsbruk (Urban forestry) på svenska. Vi behöver hitta ett annat/nytt ord som gäller för "hinnan" av stadsträd som varande "den urbana skogen" så att vi kan börja tala om den istället för om summan av alla de enskilda stadsträden. Skog är ett svårt ord i ett skogrikt land som Sverige där vi skiljer på Stad och Skog så det kräver lite ansträngning att hitta begreppet, men att det är svårt gör det inte mindre angeläget. 
 

Även kulturmiljövårdare gillar diversitet

Ur kulturmiljösynpunkt kan det ibland vara viktigt att ersätta träd med exakt samma trädslag eller ibland till och med med samma klon. Men detta gäller egentligen bara när valet av trädslag är en del av det kulturhistoriska uttrycket och värdet. Så kan det t.ex. vara med parklind i många historiska anläggningar från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet.
 
Tyvärr har likformigheten blivit något av en schablon när man pratar om kulturmiljövård. Det finns många historiska anläggningar där likformigheten med avseende på trädslag eller form inte är avgörande. Det är viktigt att analysera varje enskild plats och utgå från dess förutsättningar.
 
I agrara miljöer med höga kulturhistoriska värden är kanske inte det enskilda trädslaget avgörande utan snarare att man har använt sig av inhemska, självföryngrade trädslag istället för odlade arter, vilket ju öppnar för en större valfrihet. I miljöer från 1900-talets andra hälf kan diversitet och val av exotiska trädslag vara en viktig del av det kulturhistoriska uttrycket och av gestaltningen av det offentliga rummet. 
 
Självklart är även kulturmiljövårdare intresserade av riskspridning. Ur kulturmiljösynpunkt är det förödande att så många alléer försvinner när t.ex. almen och nu också asken drabbas av sjukdomar. Det finns många trädslag att laborera med och det viktiga är egentligen att man innan plantering tänker igenom vilket trädslag som kan vara det mest lämpliga just för den aktuella platsen. Här bör en kulturhistorisk analys ingå, men självklart också andra faktorer som naturvärden och sociala värden inklusive riskspridning.
 
Tummen upp för diversitet! 

Sidor