Heta sensommardagar, när solen ännu står högt, söker många av oss de stora trädens skugga. Bladen avger fukt som svalkar och tar upp luftföroreningar och det känns lättare att andas. Hur vill vi att omgivningarna ska vara där människor bor om hundra år? Hur ser den tydliga visionen ut och vilka är strategierna?

Tillgång till stadsskog ser olika ut i landets kommuner. I en del kommuner finns stora områden med tätortsnära skog, inköpt som markreserv eller sparad för att den inte varit byggbar. Problemställningen är här hur tätortsnära skogsbruk ska bedrivas med krav på avkastning, biologisk mångfald och anpassning till rekreation.

Lund, staden där jag växte upp, ligger i ett uppodlat åkerlandskap. För att få ett rationellt jordbruk har öppna diken för decennier sedan lagts igen och åkerholmar tagits bort. I fullåkersbygden får man leta upp skogen. Jag söker upp Lars Jacobsson, som var stadsträdgårdsmästare i Lund åren 1986–2012. Han berättar om hur hans årskurs, som var den allra första på landskapsarkitekturutbildningen vid SLU och som firade sitt 50-årsjubileum nu i år, fått slåss för det gröna, för att flytta fram de gröna positionerna. Att ta fram dokument för att driva de gröna frågorna kom att bli en viktig fråga för dem. Den första av dessa planer i Lund var Naturvårdsplanen som kom 1990.

Beslutet att anta planen i fullmäktige föregicks av fyra timmars debatt. Ett läger i fullmäktige ville inte ha sådana planer, ett annat ville. Det fanns en rädsla för att restriktioner i form av reservatsbildningar kunde bli problematiska i framtida planering. Året därefter antogs en grönplan för tätorten och sedan också en grönplan för kommundelarna. De här dokumenten fogades sedan in i Översiktsplan 1998.

Stadsskogarna i Lund har sina föregångare i läplanteringar. Det var en förfärlig vinter i Skåne 1979. Allting snöade igen. Då lades en motion i fullmäktige som resulterade i ett antal läplanteringar. Det fanns också en tanke på att utveckla närlandskapet för rekreation eftersom Lund, precis som till exempel Malmö, ligger i ett omgivande slättlandskap, blåsigt och ogästvänligt för rekreation. Det här landade i ett koncept med vegetationsridåer som man skulle kunna röra sig i och med skogsdungar som skulle fungera som rastplatser. Tillsammans med ett våtmarksprojekt som skulle minska fosfor och kväveläckage blev resultatet så småningom plantering av ett antal skogsdungar.

I Tusenårslunden, ett 3,5 hektar stort område, planterades 1 000 ekar 1990, samma år som Lund fyllde 1000 år. Skolbarn fick delta i planterandet av Barnens skog som idag omvandlats till en skogträdgård och sköts av en engagerad skogsträdgårdsförening. Lars Jacobsson konstaterar att de tidigare dokumentens ansatser och arbetet med grönstruktur har fortsatt att utvecklas i tankar om grönstråk och våtmarksprojekt i nya program och översiktsplaner. Den långsiktiga strategiska planeringen har varit en viktig beredskap när statliga investeringspengar har tillkommit; när det ekonomiska utrymmet blivit större har det funnits ett tankearbete att bygga vidare på.

Det långsiktiga strategiska arbetet är jätteviktigt för att få något gjort på sikt, konstaterar Lars Jacobsson. Ett framgångskoncept som tydliggjort resursbehovet har också varit att varje år ta fram ett åtgärdsprogram kopplat till Grönplanen och som antagits av fullmäktige. Detta har blivit till en åtgärdskatalog som listat projekt och åtgärder för att öka grönstrukturen. Aktuella exploateringsområden har funnits med och fått en kostnadsbedömning och driftsbudget. Redovisning av en årlig utvärdering har bidragit till ett ökat intresse i nämnden, berättar han.

Idag finns en helt annan uppmärksamhet kring frågorna med kunskap om trädens ekosystemtjänster. Förutom koldioxidupptag, minskade översvämningsrisker, ökad biologisk mångfald och hälsovinster bidrar träd till något så positivt som att fler vill vara utomhus och att det blir fler tillfällen att mötas – det stärker den sociala sammanhållning.

Cecil Konijnendijk, tidigare adjungerad professor vid SLU, professor i Urban Forestry i British Columbia samt docent vid Nature Based Solutions Institute i Barcelona, ser beslutsstöd som en viktig uppgift att arbeta med. För att ge beslutsfattare underlag för hur mycket träd som behövs har han tagit fram konceptet som presenteras i sifferraden 3-30-300. Siffran 3 står för att alla ska kunna se 3 träd från sin skola, arbetsplats eller bostad. Siffran 30 är en angivelse i procent och visar krontäckningsgraden, det vill säga hur stor andel i ett stadskvarter som bör skuggas av trädkronor. Minst 30 procent krontäckning behövs för att få en nedkylningseffekt och även effekter i form av förbättrad mental hälsa.

Siffran 300 betyder 300 meter och innebär att alla ska ha maximalt det avståndet till ett grönområde. Det finns även städer som lagt till 3 000, vilket innebär ambitionen att lägga till 3 000 kvadratmeter vild natur. Cecil Konijnendijk uppmanar till att höja rösterna. Siffrorna 3-30-300 är inte svåra att kommunicera och i många städer handlar det om stora förändringar för att nå krontäckningen 30 procent. Det är viktigt. Att öka antalet träd är en satsning för framtiden, för hur vi vill att människor ska kunna leva om hundra år.