Stadsplaneraren och dansen
En kvadratisk dansstudio. Människor, definierade kroppar, improviserade rörelser. Ständigt i relation till varandra, ständigt i relation till det begränsade rummet. Takt, tempo och rumslighet varierar, hela tiden. Även i pauserna. Pauserna ger dansen intensitet. Men de kan kännas tomma, innehållslösa.
Det är de inte. Pulsen slutar inte, den bara väntar på en signal att ändras.
När dansen pausar stannar kroppen mitt i en rörelse. Står stilla. Samtidigt förändras rummet runt omkring när andra kroppar rör sig i det. Tempot runt om ökar och minskar. När pausen slutar gör den det tvärt, i ett specifikt ögonblick som ger sina speciella förutsättningar. Kroppen går ur pausen i just den stund den börjar röra sig, inte före, inte efter.
Impulser
Det är i pausen dansen kan vila, men dansaren slutar aldrig ta in sin omgivning. Snarare är den dansande kroppen aldrig så närvarande som just i pausen, när den slutar fokusera på sig själv och sin egen rörelse och låter omgivningen påverka fullt ut.
Impulserna slutar aldrig.
Det slår mig att det samband mellan kropp och rumslighet som illustreras så direkt i den improviserade dansen är något som stadsplanerare och landskapsarkitekter praktiserar dagligen. På samma vis som den dansande kroppen finner sin rörelse genom en dialog med omgivningen, ger olika stadsrum upphov till olika samtal och olika rörelser. Kroppen och rummet pratar.
Rörelse
På ett torg fyllt av människor går jag långsamt, kryssande, hastiga rörelser och blicken nära. Samma torg under en gles natt låter mig går rakt och målmedvetet, eller drömskt och trevande.
En öppen gräsmatta mellan hyreshuskomlex. En medeltida stadskärna med granitgolv och trånga gator. En nybyggd strandpromenad med utsikt till ett annat land. Platsernas utformning bjuder in människor till samtal med stadens rum. De erbjuder olika takt, tempo och möjlighet till paus.
Stadens rum påverkar oss. Men lika mycket påverkar vi rummen när vi rör oss genom dem.
Karin Andersson
Se omvärlden!
Caroline Dahl har besökt Arkitekturbiennalen i Venedig – fortfarande värt ett besök!
Får vi låna av Palermos palett?
Caroline Axelblom och Sophie Wiström, studenter vid SLU och tidigare praktikanter vid Tankesmedjan Movium, har nyligen kommit hem från Buenos Aires.
Den ljusa framtiden når vi med hjälp av mod!
Harald Klein om EU-kommissionens arbete med förslag för kommande ramprogram för forskning och innovation, FP9 (Framework Program 9), som kommer att efterträda det nuvarande ramprogrammet Horizon 2020 vilket är världens hittills största forsknings- och innovationsprogram. FP9 kommer troligen att bli än större då den budget som diskuteras ligger mellan €120 - €160 miljarder.
Jobbar du på ett agilt sätt?
”Agila Ängelholm” är epitetet för den omorganisation av kommunens förvaltning som den nordvästskånska staden beslutade sig för att genomföra 2014. Och man blev därmed ”Sveriges första agila kommun”, som man själv uttrycker det.
Ytan förändrar Bordeaux
Spåren av spridda punktinsatser som skapat helhet och påverkat en hel stad.
Stå i kö
Det finns olika slags köer, en del människor står i kö för sitt levebröd, andra hamnar i en kö som kan få en att skämmas. Lena Jungmark har hamnat i en skäms-kö.
Storslaget möter oprövat i LA
Caroline Dahl har besökt Los Angeles och funnit två diametralt olika parker, båda nya. Vad berättar de om vår tid?
Har du gjort något för klimatet idag?
Tankesmedjan Moviums Fredrik Jergmo funderar i sin krönika över hållbarheten i våra resvanor.
Legobygge som illustration av urban natur
Göran Nilsson har varit på en workshop i Malmö där Lego-klossar blev ett uppskattat sätt att beskriva olika scenarier.
STAD speglar de globala målen
Tidskriften STAD kommer under 2018 att fördjupa sig i de globala målen. Den sociala hållbarheten är central i de urbana agendorna och den urbana livsmiljön står i fokus.
