Stadsplaneraren och dansen
En kvadratisk dansstudio. Människor, definierade kroppar, improviserade rörelser. Ständigt i relation till varandra, ständigt i relation till det begränsade rummet. Takt, tempo och rumslighet varierar, hela tiden. Även i pauserna. Pauserna ger dansen intensitet. Men de kan kännas tomma, innehållslösa.
Det är de inte. Pulsen slutar inte, den bara väntar på en signal att ändras.
När dansen pausar stannar kroppen mitt i en rörelse. Står stilla. Samtidigt förändras rummet runt omkring när andra kroppar rör sig i det. Tempot runt om ökar och minskar. När pausen slutar gör den det tvärt, i ett specifikt ögonblick som ger sina speciella förutsättningar. Kroppen går ur pausen i just den stund den börjar röra sig, inte före, inte efter.
Impulser
Det är i pausen dansen kan vila, men dansaren slutar aldrig ta in sin omgivning. Snarare är den dansande kroppen aldrig så närvarande som just i pausen, när den slutar fokusera på sig själv och sin egen rörelse och låter omgivningen påverka fullt ut.
Impulserna slutar aldrig.
Det slår mig att det samband mellan kropp och rumslighet som illustreras så direkt i den improviserade dansen är något som stadsplanerare och landskapsarkitekter praktiserar dagligen. På samma vis som den dansande kroppen finner sin rörelse genom en dialog med omgivningen, ger olika stadsrum upphov till olika samtal och olika rörelser. Kroppen och rummet pratar.
Rörelse
På ett torg fyllt av människor går jag långsamt, kryssande, hastiga rörelser och blicken nära. Samma torg under en gles natt låter mig går rakt och målmedvetet, eller drömskt och trevande.
En öppen gräsmatta mellan hyreshuskomlex. En medeltida stadskärna med granitgolv och trånga gator. En nybyggd strandpromenad med utsikt till ett annat land. Platsernas utformning bjuder in människor till samtal med stadens rum. De erbjuder olika takt, tempo och möjlighet till paus.
Stadens rum påverkar oss. Men lika mycket påverkar vi rummen när vi rör oss genom dem.
Karin Andersson
Tryggare kan ingen vara...
Blir vi tryggare av fler kameror och färre buskar i våra städer? Eller handlar känslan av otrygghet om något annat?
Landsbygden – en del av det offentliga rummet
Landsbygden håller på att förvandlas till en del av det urbana konsumtionslandskapet. Rekreation och en nischad bostadsmarknad är nya inslag i det landskap som förr stod för produktion av föda och fibrer.
Mellanrummen skapar stadsliv i Toronto
Vad är det som säger att ett stadsliv kräver gator och restauranger i markplan? Och vad är det som säger att en park alltid ska vara grön?
Livet i staden är kärnan i stadspolitiken
Omkring 85 procent av Sveriges befolkning bor i städer eller tätorter. Det betyder att cirka 7,5 miljoner svenskar lever sina liv i en urban miljö. Movium har skrivit till miljöminister Andreas Carlgren för att aktualisera behovet av en kraftfull politik för städernas offentliga miljöer.
Leken gynnar stadslivet
Barn utvecklas genom lek. Om barn känner sig trygga, kan röra sig fritt och leka i staden kan de också lära sig något om det urbana livet.
Platser uppstår när människor använder dem
Vårt sätt att använda platser är inte förutsägbart och allt går inte att planera. Tvärtom - det är i mellanrummen det nya kan uppstå!
Pengar växer på träd!
Folk som bor i Lomma trivs. Närhet till naturen betyder mer än man tror för valet av bostad.
Trygga miljöer förutsätter samarbete med invånarna
Expertplanering är ingen garanti för ett tryggt samhälle. När invånarna är med i planeringen ökar däremot tryggheten.
Stadspolitik förutsätter samverkan
Förnyelse av städer och tätorter kräver en målinriktad stadspolitik, där stadsbyggnad, kommunalteknik och parkverksamhet ingår som lika delar. Ett gott exempel finns att hämta i Köpenhamn.
Staden är scen för upplevelser!
Det finns många sätt att använda staden. Som förvaltare av det offentliga rummet gäller det att vara öppen för nya uttryck.