Stadsplaneraren och dansen
En kvadratisk dansstudio. Människor, definierade kroppar, improviserade rörelser. Ständigt i relation till varandra, ständigt i relation till det begränsade rummet. Takt, tempo och rumslighet varierar, hela tiden. Även i pauserna. Pauserna ger dansen intensitet. Men de kan kännas tomma, innehållslösa.
Det är de inte. Pulsen slutar inte, den bara väntar på en signal att ändras.
När dansen pausar stannar kroppen mitt i en rörelse. Står stilla. Samtidigt förändras rummet runt omkring när andra kroppar rör sig i det. Tempot runt om ökar och minskar. När pausen slutar gör den det tvärt, i ett specifikt ögonblick som ger sina speciella förutsättningar. Kroppen går ur pausen i just den stund den börjar röra sig, inte före, inte efter.
Impulser
Det är i pausen dansen kan vila, men dansaren slutar aldrig ta in sin omgivning. Snarare är den dansande kroppen aldrig så närvarande som just i pausen, när den slutar fokusera på sig själv och sin egen rörelse och låter omgivningen påverka fullt ut.
Impulserna slutar aldrig.
Det slår mig att det samband mellan kropp och rumslighet som illustreras så direkt i den improviserade dansen är något som stadsplanerare och landskapsarkitekter praktiserar dagligen. På samma vis som den dansande kroppen finner sin rörelse genom en dialog med omgivningen, ger olika stadsrum upphov till olika samtal och olika rörelser. Kroppen och rummet pratar.
Rörelse
På ett torg fyllt av människor går jag långsamt, kryssande, hastiga rörelser och blicken nära. Samma torg under en gles natt låter mig går rakt och målmedvetet, eller drömskt och trevande.
En öppen gräsmatta mellan hyreshuskomlex. En medeltida stadskärna med granitgolv och trånga gator. En nybyggd strandpromenad med utsikt till ett annat land. Platsernas utformning bjuder in människor till samtal med stadens rum. De erbjuder olika takt, tempo och möjlighet till paus.
Stadens rum påverkar oss. Men lika mycket påverkar vi rummen när vi rör oss genom dem.
Karin Andersson
Parker mogna för kvalitetsstämpel
Samarbetet Nordic Green Space Award har gått i hamn och certifiering av parker har påbörjats. Göran Nilsson ser stor potential i projektet.
På en bar i Paris
Titti Olsson har varit i Paris och sett en egen verklighet inte större än ett kvarter. Varför har vi så svårt att få till dessa livgivande hörn i dagens stadsplanering? frågar hon sig.
Social hållbarhet och fysisk miljö
På Moviums ledningsråds höstträff spanades det in i framtiden. En av frågorna rörde social hållbarhet och dess koppling till fysiska platser. Anders Rasmusson bjuder in till fortsatt diskussion.
Att anpassa sig till trender
Movium Partnerskaps nätverk Stadsträd hade nätverksträff den 30 oktober med temat Prydnadsväxter för framtiden. Göran Nilsson var på plats.
Moraliskt försvarbart att vara ängslig?
Petter Åkerblom anser att kompetensen om vad en lekmiljö är måste höjas. Riskbedömningar måste göras utifrån vad som är bäst för barnet – och inte vad som är bäst för en själv som ansvarig.
Varför tätare städer?
Caroline Dahl undrar vad som står i fokus när städer förtätas – människor eller jordbruksmark?
Utblick gav inblick i Europeiska kyrkogårdar
Angela Sandell har besökt kyrkogårdar i fyra europeiska länder. Men resans höjdpunkt visade sig vara något annat.
Är det nyttigt med stadsodling?
Göran Nilsson reflekterar över den heta trenden stadsodling.
Palmhus åt alla?
Anders Rasmusson frågar sig varför inglasade utomhusliknande miljöer blir allt vanligare.
Vad är det som är speciellt med nordisk arkitektur?
Titti Olsson går på arkitekturutställning och synar den nordiska arkitekturen.