Stadsodling och bygglek ifrågasätter rådande ordning
Barns uppväxtvillkor har förändrats radikalt på bara några decennier. Detta sker över hela världen i takt med urbaniseringen – år 2050 beräknas 75 procent av jordens befolkning leva i städer. Det leder till att barn tappar kontakten med naturen och förlorar förståelsen för sin egen roll i ekosystemet.
Att inte få känna jord i händerna gör någonting med oss – den globala stadsodlingstrenden kan vara en reaktion på detta. Förutom att odlingsaktioner i det offentliga rummet kan ses som en kreativ handling som ifrågasätter rådande estetiska normer, väcker de också frågan om vad som egentligen är meningsfulla, urbana livsmiljöer och vem som är bäst på att skapa dem, och vad de ska bestå av.
Internationell konferens
I detta sammanhang är det intressant att ta del av det som görs världen runt för att återknyta bandet mellan barn och natur – både för barnets och för naturens skull. Utan starka sinnliga upplevelse av platser och landskap kan man inte älska naturen. Man kan inte lära sig älska, kärlek måste grunda sig i en egen upplevelse. Det man älskar, det värnar man också. Och i en sådan upplevelse spirar ett äkta engagemang för miljön, som alla människor bär ett ansvar för.
Under andra veckan i september hölls med anledning av detta en veckolång internationell konferens, Nordic Adventure – Connecting Children with Nature i Köpenhamn. Konferensen, som lockade ett 70-tal deltagare från hela världen, var ett svensk-danskt samarbete. Initiativtagare var Helle Nebelong, landskapsarkitekt och ordförande i danska Lekplatssällskapet.
Plats för barns kultur
Rådhusplatsen mitt i den danska huvudstaden var under konferensveckan förvandlad till en bygglekplats, det vill säga en plats som ger barn utrymme för sin egen kultur och sin egen estetik. I en bygglek finns material att bygga och konstruera med, djur att umgås med och sköta, där kan man laga mat utomhus över öppen eld, odla och leka.
Man kan knappast tänka sig en barnmiljö som passar bättre i vår egen tid. Byggleken är starkt besläktad med stadsodlingen. I byggleken bygger barn det de behöver i form av kojor och hus till sig själva eller sina djur. En bygglek formar sitt eget samhälle, starkt präglat av barns egen ordning och estetik, där barn kan utmana sina egna förmågor som gör att de utvecklas, växer och lär sig att respektera varandra. Det är, om man så vill, grunden för att bygga humana städer och samhällen.
Tydligt samband mellan hälsa och utevistelse
Två ministrar inledde konferensen som hölls i danska riksdagshuset: miljöminister Ida Auken och utbildningsminister Christine Antorini. Antorini talade initierat och lyfte fram det som all forskning, nordiskt som internationell, som undersöker sambandet mellan barns hälsa, välbefinnande och utevistelse med all tydlighet kan visa idag: utevistelse och kontakt med naturen stimulerar lek och socialt samspel, kreativitet och nyfikenhet, och stärker lärandeprocessen, det vill säga gynnar på alla plan barns utveckling.
Den danska utbildningsministern återkom flera gånger under sitt tal till att det som forskningsresultaten visar inte bara är viktigt, utan det är extremt viktigt. Det är sannerligen starka ord för att komma från en utbildningsminister. Många svenskar i salen tänkte nog osökt på vår egen Jan Björklund, som i sina utspel kring skolan aldrig gör någon koppling till vare sig folkhälsa eller barns utveckling.
Kamp om barns utveckling
Det danska skolsystemet kommer att reformeras vid årsskiftet. Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen och de yttringar den tar sig i de danska skolornas fysiska miljö. För det handlar om kampen för barnet och barnets egen kultur. Det handlar om de fysiska förutsättningar som bäst gynnar barns utveckling till kompetenta och ansvarstagande medborgare.
Den kampen, den är verkligen på riktigt.
Titti Olsson
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.