Sökandet är behållningen
Grav nummer 100, i kvarter 20, där skulle han ligga, Emile Durkheim, den franske pedagogen, sociologen och filosofen. Vi vandrar gravrad upp och gravrad ner, låter blickarna söka av gravstenarna i jakten på namnet. Gravarna ligger tätt, inga omgärdande buxbomhäckar eller rygghäckar utan sten efter sten med smala gångar mellan.
Det är på begravningsplatsen Montparnass i Paris sökningen pågår. Många kända personer ligger begravda här och därmed rör det sig rikligt med turister som ägnar sig åt någon form av motsvarighet till fågelskådarens krysslistor: gravstenskryss. Stämningen är öppen och vänlig – det är uppenbart att vi alla är där för att bocka av ett antal döda storheter. Mitt fokus är att kryssa gamla sociologer och filosofer, främst franska strukturalister.
En kvinna i 30-årsåldern vandrar tre gravrader bort och tillsynes på samma sökande sätt med blicken helt fokuserad på gravstenarna. När vi närmar oss varandra säger hon på bred amerikanska ”I’m looking for Durkheim” och det gör ju jag med, så vi börjar småprata lite innan vi letar vidare. Ett trevligt men samtidigt oväntat sätt att inleda ett samtal med främlingar på semestern.
Det blir nästan lite meditativt att gå där och skanna av hundratals gravstenar, som en kontrast till alla de sökningar man gör via internet där sökmotorn gör jobbet. Här vet man sökresultatet men lägger tid och energi på själva sökningen som då också blir upplevelsen och därmed behållningen.
Det är lätt att låta sig fascineras av de bägge begravningsplatserna Père-Lachaise och Montparnasse i Paris. Gravar som ligger tätt skapar en mystik med högresta träd, mossbeklädda stenar, trasiga och omkullvälta stenar, vackra skulpturer och som kontrast öppnar gravstenslandskapet upp sig och erbjuder hänförande blomsterprakt i välansade rabatter.
På Père-Lachaise upptäcks en staty som är obehagligt lik den onde rollfiguren Lord Voldemort i Harry Potter-filmerna. Så har även de yngre i sällskapet kunnat kryssa åtminstone ett namn i detta gravstenskryss.
Helene Båtshake
Koordinator Kyrkogård
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
