Sökandet är behållningen
Grav nummer 100, i kvarter 20, där skulle han ligga, Emile Durkheim, den franske pedagogen, sociologen och filosofen. Vi vandrar gravrad upp och gravrad ner, låter blickarna söka av gravstenarna i jakten på namnet. Gravarna ligger tätt, inga omgärdande buxbomhäckar eller rygghäckar utan sten efter sten med smala gångar mellan.
Det är på begravningsplatsen Montparnass i Paris sökningen pågår. Många kända personer ligger begravda här och därmed rör det sig rikligt med turister som ägnar sig åt någon form av motsvarighet till fågelskådarens krysslistor: gravstenskryss. Stämningen är öppen och vänlig – det är uppenbart att vi alla är där för att bocka av ett antal döda storheter. Mitt fokus är att kryssa gamla sociologer och filosofer, främst franska strukturalister.
En kvinna i 30-årsåldern vandrar tre gravrader bort och tillsynes på samma sökande sätt med blicken helt fokuserad på gravstenarna. När vi närmar oss varandra säger hon på bred amerikanska ”I’m looking for Durkheim” och det gör ju jag med, så vi börjar småprata lite innan vi letar vidare. Ett trevligt men samtidigt oväntat sätt att inleda ett samtal med främlingar på semestern.
Det blir nästan lite meditativt att gå där och skanna av hundratals gravstenar, som en kontrast till alla de sökningar man gör via internet där sökmotorn gör jobbet. Här vet man sökresultatet men lägger tid och energi på själva sökningen som då också blir upplevelsen och därmed behållningen.
Det är lätt att låta sig fascineras av de bägge begravningsplatserna Père-Lachaise och Montparnasse i Paris. Gravar som ligger tätt skapar en mystik med högresta träd, mossbeklädda stenar, trasiga och omkullvälta stenar, vackra skulpturer och som kontrast öppnar gravstenslandskapet upp sig och erbjuder hänförande blomsterprakt i välansade rabatter.
På Père-Lachaise upptäcks en staty som är obehagligt lik den onde rollfiguren Lord Voldemort i Harry Potter-filmerna. Så har även de yngre i sällskapet kunnat kryssa åtminstone ett namn i detta gravstenskryss.
Helene Båtshake
Koordinator Kyrkogård
Stadsparken - ett open space
Open space, eller space left over, myntades som uttryck planeringssammanhang i 1970-talets England. Open space är en plats som blivit över, som man inte vet vad man ska göra med och där därför vad som helst kan hända.
Open space är också en metod för brukarmedverkan. När Lunds kommun nyligen använde den för att få veta vad invånarna önskar av sin stadspark i framtiden stod aktiivteterna i fokus.
Våga prata med barnen!
Barn har rätt att göra sin röst hörd i samhällsplaneringen. Det vet vi. Vi vet också att det bara behövs en genuin lust att lyssna på barnen för att ta del av deras åsikter. Ändå är det så svårt. Varför?
Medborgarinflytande och grön stadsplanering
Staden ser inte bara skitig ut på grund av skräp på gatan. Om man, istället för att lägga pengarna på att försöka uppfostra invånarna till att slänga skräp i papperskorgar, förskönar staden med grönområden och andra utsmyckningar så fastnar inte skräpet lika lätt i blickfånget.
Mina träd och andras
Villaträdgårdar, och även många bostadsgårdar till flerfamiljshus, är stängda för utomstående. Träd, som reser sig högt över tak och murar, talar dock inte enbart till den med nyckel: det finns förhållanden som sträcker sig förbi lagfarter och portkoder.
REGN är största utmaningen
Den största utmaningen för planerarna framöver blir att hantera den ökade mängden nederbörd. Vi kan knappast föreställa oss den mängd vatten som under kort tid kan falla på varenda kvadratmeter av hårdgjorda ytor på gator, torg och tak.
Dags att SKROTA SKOLGÅRDEN?
I Sverige är det numer tillåtet att bygga skolor utan skolgård. Arbetsmiljöverket menar att det inte finns forskning som visar att skolgården behövs. Nu baxnar omvärlden inför våra skolgårdslösa skolor medan vi själva stoppar huvudet i sanden.
TRÄDGÅRDSTURISM
en äventyrlig satsning
Kan trädgårdsturism vara något som får hjulen att snurra i södra Sverige? Konkurrensen om turisterna är hård. Men räcker det med blommor och blad för att engagera unga människor i trädgård?
URBAN GRÖNSKA avgörande för framtiden
Grön urbanism står för helhetssyn, ett samspel mellan bebyggelse och vegetation, och där helheten är större än summan av delarna. Hur vi planerar för att möta klimatförändringarna är ett exempel på en aktuell fråga där detta helhetstänkande bör spela stor roll framöver.
REKLAM ger ingen kunskap!
Universiteten satsar på glassiga reklamkampanjer för att göra sig kända. Man förlitar sig på att människor ska bli nyfikna och söka kunskap på egen hand.
Aldrig förr har behovet av samarbete mellan forskning och praktik varit större än nu när det exempelvis gäller utvecklingen av hållbara städer. Reklam skapar inte möten mellan forskare och praktiker.
Det är ett problem för hela samhället om inte universiteten inser det.
Staden och landsbygden behöver varandra!
Stad och land är inte två skilda ting utan delar av samma helhet. Den ena förutsätter den andras existens. Stad och land berikar och utvecklar varandra.
