Snart börjar karnevalen
Foto: Karin Andersson
Jag har precis kommit till Salvador. Jag har lämnat ett på många sätt kylslaget Europa. På tågstationen på Köpenhamns flygplats Kastrup såg jag den nya muren, staketet som transparent och effektivt skiljer människor åt. Människor som inte har, människor som har. Frihet, makt, ansvar.
Salvador, Brasiliens första huvudstad, beskrivs av UNESCO som en plats med exceptionell kolonialarkitektur. Som en tidigt mångkulturell plats. Som den plats i Sydamerika dit slavar först togs. Staden bebos idag av 2,9 miljoner människor. Brasilianer med arv från flera Afrikanska länder, Portugal och inhemska urbefolkningar. Imorgon börjar karnevalen.
Under karnevalen i Salvador är hela stadens centrala delar försatt i pausläge, som i ett undantagstillstånd. Fokus är på två långa gator där karnevalstågen går fram. Stora lastbilar med musiker, artister och dansare, trio electricos, kör långsamt fram längs gatan, runt dem dansar människor, dricker öl och sjunger. Det är ingen parad för passiv visuell konsumtion. Det är ingen uppvisning. Karnevalen kräver ett aktivt deltagande. Du är där för att dansa. Ta plats på gatan. Umgås. Inte för att passivt bli underhållen.
Men undantag finns. På vissa ställen längs gatan finns uppbyggda platser, som blir till en kombination av klubb och läktare. Därifrån kan man, mot en ganska hög kostnad, på avstånd och i en övervakad miljö ta del av karnevalen. Och nere på gatan, mellan människor och lastbilar, går, står och springer försäljare med stora kylväskor med öl, läsk och vatten. Vill du vara en del av ett bloco, alltså tillhöra en specifik trio electrico, betalar du för det och får en T-shirt som symbol för din tillhörighet. Vill du dansa runt mellan olika trio electricos är det gratis.
UNESCO har gjort det historiska centrumet i Salvador till kulturellt världsarv. Sedan utmärkelsen år 1985 har stadsdelen rustats upp. Idag är den mest ett köpcentrum för turister. Det bor nästan ingen där längre. Det är en vacker kuliss som är en rest av de fruktansvärda händelser och ideologier som är orsaken till att denna typ av arkitektur byggts just här. Kolonialism och slavhandel. Stadsdelens namn, Pelourinho, kommer från den påle där slavar kedjades fast och pryglades offentligt. Även den brasilianska karnevalens ursprung kan spåras i den transatlantiska slavhandeln. Claire Tancons, curator och konsthistoriker, menar att den till viss del formades just på de slavskepp som fraktade tillfångatagna människor från Afrika till Syd- och Nordamerika.
Att Salvador är en segregerad stad med en initialt påtvingad mångkulturalitet illustreras tydligt genom människors deltagande i karnevalen. De med högst socioekonomisk status som har betalt dyrt för att stå skyddade och upphöjda vid sidan om gatan har övervägande portugisiskt arv. De som säljer öl på gatan har övervägande afrikanskt arv.
Karnevalen beskrivs ofta som en konstform som utmanar rådande maktfördelning, som approprierar gatan, det offentliga rummet, och transformerar det till en sann demokratisk plats. Claire Tancons ger den också en viktig roll i historien som en form av uppror som möjliggjort modernitet och ett modernt demokratiskt samhälle. Men att det moderna globala samhället har en demokrati, där rättvisa fortfarande är någonting relativt, är synligt på karnevalen i Salvador.
Väl tillbaka i Europa tvingas jag möta ytterligare bevis på människors olika rättigheter. Mitt svenska pass tar mig förbi muren mellan Danmark och Sverige. Bakom mig tvingas människor med oturen att sakna de rätta dokumenten stanna.
KARIN ANDERSSON
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Solens mörka sida
I min roll som landskapsarkitekt har jag hittills varit oreflekterat positiv till soliga platser. Glatt har jag identifierat soliga hörnor som potentiellt sköna sittplatser eller lämpliga lekställen, skriver landskapsarkitekt Lena Jungmark. Men även solen har en baksida.
Den visuella och sinnliga grönskan
Att arbeta för och med urbana ekosystemtjänster – det finns väl numera knappast någon svensk kommun som inte har ambitioner på detta område. Kurser kring hur man kan förstå och värdera ekosystemtjänster i samhällsplaneringen poppar upp som kantareller i backen ett bra svampår. Det finns nog all anledning att hålla upp ett litet varningens finger: när ett begrepp blir väldigt inne finns det alltid en risk att dess definition suddas ut i kanterna, skriver Moviums Göran Nilsson.
Vad är det som låter i staden?
Plötsligt är ljudet i fokus. Det ordnas välbesökta konferenser om ljud, och Vinnova, som är Sveriges innovationsmyndighet, finansierar forskningsprojekt om stadens ljudrum. På senare år har intresset för ljudplanering ökat. Där man tidigare planerade med utgångspunkt i buller och ljudnivåer, betonas nu allt oftare upplevelsen av ljud, och fler vill vara med och undersöka hur frågor kring ljudlandskapet kan integreras i planering och gestaltning.
Förklädd stad
Att som krönikör för Movium ifrågasätta en av organisationens identifierade strategiska teman är kanske inte det smartaste att göra – men jag kan inte låta bli att fundera över varför staden ska vara hälsosam? Är det inte människorna i staden som ska vara hälsosamma? Hur kan vi ens förvänta oss att staden som objekt ska leva upp till normativa föreställningar som bara vi människor har en möjlighet att göra medvetna val kring, undrar planeringsarkitekt/arkitekt Caroline Dahl vid SLU.
För innovation krävs möjlighet till möten
Innovera mera! är budskapet som bankats i oss från olika håll den senaste tiden. Vi vet att vi står inför enorma utmaningar – klimatkris, mat och energi åt en växande befolkning, segregation, folkhälsoproblem etc. För att lösa alla dessa väldiga utmaningar sätter vi idag stor tilltro till vår egen innovationsförmåga. Människan kommer att behöva innovera som aldrig förr, skriver Moviums chef Anders Rasmusson.
Risktagande utvecklar hjärnan
Säkerhetstänkandet kring barns lekmiljöer går bakåt i Sverige. I Nya Zeeland slopar man idag hämmande säkerhetsföreskrifter och får stöd av forskare: olyckstillbuden minskar. Lärarna rapporterar om mer fokuserade elever. Krönika av Titti Olsson.
Offentliga platser – för alla
Den 5 oktober firades World Habitat Day och temat för året var Public Spaces for all. När världens befolkning nu överstiger 7,2 miljarder människor (31 december 2014) ökar trycket inte bara på bostäder utan även på offentliga platser. Maja Manner reflekterar över offentliga platser för alla och ger exempel från olika sammanhang hon varit delaktig i.
Plant bamboo in your head
”Jag trodde jag var en erfaren arkitekt, men oj vad mycket jag har kvar att lära!” Richard Parker, VD på 450 Architects i San Francisco, ser sig ödmjukt omkring. I den djupa ravinen framför oss finns ett femtontal skolbyggnader helt och hållet av bambu. Man tar sig dit över den brusande forsen via en kraftfull bambukonstruktion.
Lägg till ny kommentar