Skolgården ska utvecklas, inte avvecklas
Det kom en fråga till Movium: Hur gör man så att elever kan få rast utomhus utan att släppa ut dem på marken? Frågan gällde om man kan placera skolgårdar på hustak.
Där – högt uppe – finns det massor av frisk luft. Klimatet är visserligen extremt (blåst, torka, solinstrålning), men det går förhoppningsvis ändå att etablera grönska och skapa lä på taken. Sinnrika lösningar på nätkonstruktioner håller barnen, bollar och flygande läxuppgifter på plats utan att skada oss vuxna nere på gatan. Så vad väntar vi på?
Vilka problem löses?
Frågan är vilka problem vi löser genom att förvara barnen på taken istället för att släppa ut dem på marken. Är skälet att vi vill tillfredsställa politiska viljor och penningstinna markexploatörer – som kämpar för att förtäta staden? Eller föräldrar som oroar sig för busar och kidnappare, glasskärvor och begagnade kanyler – och ser takskolgårdar som en räddningsplanka för sina fantasier?
Läroplanen för grundskolan bygger på att skolan ska vara en integrerad del av samhället. Läroplanen slår fast att skolan ska främja elevernas förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Skolan ska förbereda barn och unga att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Undervisningen måste belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta, kan anpassas för att skapa hållbar utveckling. I läroplanen slås det också fast att ”Ett sådant arbete måste ske i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället”.
Var finns logiken?
Var finns då logiken att lyfta skolgårdarna till väders? På takskolgårdar skulle barn och unga ännu mera än idag isoleras från vad som pågår i samhället runtomkring. Har vi inte gjort det så det räcker? Vi har en ”back-seat-generation” som skjutsas vart de än ska. Oroliga föräldrar som inte låter barnen gå någonstans själva. Barn och unga som lärt sig att aldrig prata med människor de inte känner.
Skolgårdar på tak riskerar att driva samhällsutvecklingen i fel riktning. Generellt sett befriar livet på taket barnet från spontana möjligheter att se och lära känna vad som händer i samhället runtomkring skolan. Så vill Movium inte ha det.
Skolgården plats för möten
Låt oss göra tvärtom. Satsa på större, fler och mer levande skolgårdar på marken. Gör dem till en plats för möten och verksamheter – ateljéer, cykelverkstäder, caféer och grillplatser – på och utanför skoltid. Gör dem till en plats där barn och unga – med utomhuspedagogen Torsten Kellanders ord – känner sig viktiga och betydelsefulla. Skolgården ska utvecklas, inte avvecklas. Vi måste ta ställning för skolgården som offentligt rum och utveckla den potential som finns att främja det socialt och kulturellt hållbara lokalsamhället istället för att motverka det.
Så länge inte alla barn heter Karlsson ska vi inte ha skolgårdar på taken. Men tänk om alla hette Karlsson, då skulle rörelsefriheten vara total! Alla barn skulle ha propeller på ryggen och tryggt och säkert ta sig därifrån när de behövde.
Tänk om det var alla dumma idéer som hette Karlsson. Då skulle vi bli av med dem istället för barnen. Det hade varit bättre.
Petter Åkerblom
Koordinator Staden och barnen
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.
