Den 22 april ägde Landskapsarkitekturdagen rum ute på SLU i Alnarp. Landskapsarkitekturdagen, eller Larkdagen, är en årligen återkommande branschdag och inspirationsdag. För oss tjugotalet andraårsstudenter som låg bakom arrangemanget hade planeringen börjat redan under hösten med diskussioner om vilket som skulle bli årets tema. Det var också hösten då vi under vår dagliga pendling till skolan blivit allt mer vana vid att möta människor som klev av tågen på Malmö central, ofta helt utan packning, långväga ankomna från krigsdrabbade områden. Tills dess att vi en dag inte såg dem komma mer.

Sedan 2014 då vi påbörjade vår utbildning på SLU har det skett stora förändringar i vår omvärld. Sverige har drastiskt ändrat sin flyktingpolitik. I övriga Europa verkar fler och fler länder stänga sina gränser. Vi ville hitta ett tema för Larkdagen som kunde fokusera på att bryta denna negativa utveckling där fysiska barriärer stänger människor ute medan de sociala ytterligare skiljer dem åt. Vi ville diskutera på vilka sätt de fysiska strukturerna påverkar de sociala, och vice versa.

Allt eftersom vår utbildning fortskridit har det gått upp för många av oss studenter hur handgripligt vi som framtida landskapsarkitekter kommer forma, påverka och ändra människors vardagsmiljöer och stadens gemensamma utrymmen. Dessa platser rymmer stor potential att fungera som mötesplatser för stadens invånare.

Så vad kan vi göra – landskapsarkitekter, arkitekter och stadsplanerare – när gränserna blivit en del av vår verklighet? Vilka lösningar kan vi bidra med och vilka problem finns det risk att vi skapar i vår ”ädla” strävan efter att ena våra städer? Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten, eller är det bortom vår kontroll? För att kunna besvara dessa frågor krävs medvetna ställningstaganden förankrade i en bred kunskapsbas och det offentliga rummet som fenomen berör långt fler yrkesgrupper än vår. Därför kändes det lika viktigt som spännande att få bjuda in forskare, konstnärer och arkitekter till Larkdagen, som var och en kunde bidra med sitt perspektiv.

Med tanke på dagens politiska klimat kändes det som ett viktigt ställningstagande att fokusera på hur vi kan skapa möten istället för att anlägga gränser. Hur vi kan överbrygga barriärer och föra människor samman. Hur landskap kan fungera sammanfogande, kanske rentav sammansmältande. Merging sammanfattar det här i ett ord.