Skapa möten istället för gränser
Den 22 april ägde Landskapsarkitekturdagen rum ute på SLU i Alnarp. Landskapsarkitekturdagen, eller Larkdagen, är en årligen återkommande branschdag och inspirationsdag. För oss tjugotalet andraårsstudenter som låg bakom arrangemanget hade planeringen börjat redan under hösten med diskussioner om vilket som skulle bli årets tema. Det var också hösten då vi under vår dagliga pendling till skolan blivit allt mer vana vid att möta människor som klev av tågen på Malmö central, ofta helt utan packning, långväga ankomna från krigsdrabbade områden. Tills dess att vi en dag inte såg dem komma mer.
Sedan 2014 då vi påbörjade vår utbildning på SLU har det skett stora förändringar i vår omvärld. Sverige har drastiskt ändrat sin flyktingpolitik. I övriga Europa verkar fler och fler länder stänga sina gränser. Vi ville hitta ett tema för Larkdagen som kunde fokusera på att bryta denna negativa utveckling där fysiska barriärer stänger människor ute medan de sociala ytterligare skiljer dem åt. Vi ville diskutera på vilka sätt de fysiska strukturerna påverkar de sociala, och vice versa.
Allt eftersom vår utbildning fortskridit har det gått upp för många av oss studenter hur handgripligt vi som framtida landskapsarkitekter kommer forma, påverka och ändra människors vardagsmiljöer och stadens gemensamma utrymmen. Dessa platser rymmer stor potential att fungera som mötesplatser för stadens invånare.
Så vad kan vi göra – landskapsarkitekter, arkitekter och stadsplanerare – när gränserna blivit en del av vår verklighet? Vilka lösningar kan vi bidra med och vilka problem finns det risk att vi skapar i vår ”ädla” strävan efter att ena våra städer? Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten, eller är det bortom vår kontroll? För att kunna besvara dessa frågor krävs medvetna ställningstaganden förankrade i en bred kunskapsbas och det offentliga rummet som fenomen berör långt fler yrkesgrupper än vår. Därför kändes det lika viktigt som spännande att få bjuda in forskare, konstnärer och arkitekter till Larkdagen, som var och en kunde bidra med sitt perspektiv.
Med tanke på dagens politiska klimat kändes det som ett viktigt ställningstagande att fokusera på hur vi kan skapa möten istället för att anlägga gränser. Hur vi kan överbrygga barriärer och föra människor samman. Hur landskap kan fungera sammanfogande, kanske rentav sammansmältande. Merging sammanfattar det här i ett ord.
Agnes Von Gegerfelt, Ebba Landén Helmbold, Karin Serin, Katarina Haara Löfstedt
tillsammans med resten av andraårsstudenterna bakom Landskapsarkitekturdagen 2016
Kvinnorna tar täten
Idag är kvinnorna i majoritet bland parkföreträdarna. På Nordisk Parkkongress i Malmö gjorde den amerikanska parkchefen Gia Biagi störst intryck på Göran Nilsson.
Bostadsbrist, feminism och rasism flätas samman i Almedalen
I Almedalen pratas det i år om bostadsbrist, feminism och rasism. Karin Andersson menar att dessa frågor hänger ihop och kräver ett integrerat arbete. Det är hög tid att ta ojämlikhet och ojämställdhet på allvar. >>
Stadsskog i stället för stadsträd?
Göran Nilsson har besökt konferensen Urban Tree Diversity. Här listar han de mest framträdande trenderna inom stadsträd. >>
Prata med människor, inte om dem
Karin Andersson har varit på konferens om miljonprogram i förvandling. Hon inser ännu en gång hur homogen planerarkåren är, och blir än mer övertygad om vikten av dialog för ett rättvist stadsbyggande. >>
Är skolgården ett offentligt rum?
Sverige har arbetat med gröna skolgårdar i decennier, men ännu finns inga kartor som lyfter fram barns miljöer i staden. Är skolgården ointressant som stadsrum, undrar Titti Olsson. >>
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
Beige likartad arkitektur men inga träd. Karin Andersson reser till Wien och finner i den homogena stadsbilden en portal till framtiden. >>
Skolgårdens återkomst
Är skolgårdens renässans nära förestående? Petter Åkerblom har fått nytt hopp tack vare Boverkets och Moviums arbete med en vägledning för barns och ungas utemiljö. >>
Skyskrapor morgondagens dinosaurier
Titti Olsson firar Jobba-hemma-dagen och funderar på vad det betyder för städer att fler har arbeten som inte binder oss till en specifik plats. Vad ska hända med kontorsbyggnaderna när färre människor behöver dem för att arbeta? >>
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
Lägg till ny kommentar