
Adolf Loos berömda byggnad på Michaelerplatz i Wien. Foto: Karin Andersson.

Schwedenplats i Wien. Foto: Karin Andersson.
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
På tre dagar såg jag inte ett enda träd. Wiens historiska kärna innanför Ringstraße är en enda stor stenöken. Allt är beige. Alla byggnader ser likadana ut. Alla människor ser likadana ut.
Det slog mig först när jag slutligen åkte till Schwedenplats, ett mindre torg precis i norra kanten av den äldre stadskärnan, där Donaukanalen slingrar sig. Det går trappor till en nedsänkt strandbank på insidan av kanalens höga murar. Där nere hände något helt annat. Där fanns unga människor! Där fanns solstolar på en ditforslad sandstrand! Pappersbägare från uppätna glassar låg slängda på marken! Grafitti! För första gången såg jag färg och liv. Istället för traditionstyngd arkitektur såg jag framtid och medverkande.
I nya städer fotograferar jag ofta det som de andra turisterna vänder ryggen till. I New York var jag mer intresserad av hur byggnaderna för social housing fungerade än den fantastiskt turisttäta Manhattan Bridge. I Wien slå mitt hjärta ett extra slag när jag får se platser där det syns att människor faktiskt lever.
I Wien finns den byggnad som ofta sägs vara starten för modernistisk arkitektur. Vid Michaelerplatz, mitt emot Spanska Ridskolan, ligger byggnaden av Adolf Loos från 1911. Med sin släta fasad och marmorklädda bottenvåning bryter den mot Wiens ornamentstyngda bebyggelse och påminner mig, likt glassätarna på Schwedenplants, om att hela världen inte uppstod vid samma tid, att tiden förändrar människan och att människan förändrar tiden.
Men framför Loos banbrytande byggnad finns det som får mig att verkligen se tidens gång. Som en stor rektangulär portal till en helt annan tid ligger en arkeologisk utgrävning blottad för mig och mina medtursiter. Vi ser rester av romersk bebyggelse och får veta att den sträcker sig lågt ut under stora delar av dagens Wien.
Kulturhistoria är inte enbart en bild av historien. Den är också en portal till framtiden. I Wien är den en påminnelse om att världen förändras. En påminnelse jag välkomnar där jag står mitt i en stad som vid första anblick ser ut att vara uppförd över en enda natt.
Karin Andersson
Landskapsarkitekt
Välkommen till hösten på Movium!
Movium kavlar upp ärmarna inför nya utmaningar under hösten. På programmet står parnterskapsträffar, internationella konferenser, resor, spaningar och nya visioner!
Pixla piren
Tillfälliga aktiviteter, medskapande och nya aktörskonstellationer tar plats i stadsutvecklingsprocesser. Det pratas just nu mycket om “urban commons” eller fritt översatt till svenska, urbana allmänningar.
Vad ska vi göra med Hjalmar?
Den nya staden växer fram i Kiruna – men på en plats där ingen velat ha en stad tidigare. Dödens dal, kallas den av belackarna.
På spaning med Moviums ledningsråd
I mitten av maj träffades Tankesmedjan Moviums ledningsråd för att spana efter trender och framtidsfrågor. Nyfiken? >>
Skapa möten istället för gränser
Är det möjligt att designa med en känslighet för sociala processer, kanske till och med skapa möjlighet för integration och givande sociala möten? Det frågar sig fyra blivande landskapsarkitekter som nyligen arrangerade Landskapsarkitekturdagen med temat Merging landscapes på SLU i Alnarp.
Det överbeskyddade barnet
Synen på vad som är lämplig och olämplig lek, eller lämpliga eller olämpliga lekplatser, är underordnad sin samtids kontext, skriver Anna Lenninger.
Elbilar och attraktiva städer
Fredrik Jergmo har kört laddhybrid i några veckor och funderar över elbilens roll i våra städer i framtiden.
JAPAN PÅ MITT SÄTT
Kerstin Nilermark reste till Japan första gången 2009, och drömmer därefter alltid om nästa Japanresa. Läs hennes krönika om mötet med Japan.
Snart börjar karnevalen
Karin Andersson har varit på karnevalen i Salvador, staden som var Brasiliens första huvudstad och vars stadsrum fortfarande är starkt präglade av kolonialismen.
Ska naturen alltid få ha sin gång?
Jag befinner mig i min lilla villa, som jag köpte för några år sedan, vackert belägen i den skånska kuststaden. Det är en mörk kulen novembernatt och jag har hört på radion på kvällen att meteorologerna utfärdat stormvarning.
Frihet i framtidens förort?!
För någon vecka sedan hölls ett så kallat FUSE Talks på Form/Design Center i Malmö med den holländske landskapsarkitekten Bart Brands. Inbjuden för att berätta om kontoret Karres+Brands verksamhet kom föreläsningen och det efterföljande samtalet att kretsa kring kontorets två ytterligheter, stadsplanering i regional skala och gestaltning av publika platser.
Pixla Piren – att planera det oplanerade
När jag lämnade Helsingborg som 19-åring för ett en mer pulserande storstad var det inte bara för att jag sökte något nytt utan för att det som fanns i min hemstad inte var tillräckligt spännande. Droppen var när man rev gamla hamnbyggnader sprängfyllda med alternativ kultur för att bygga dyra bostäder med havsutsikt. Nu, tjugo år senare, jobbar jag för Helsingborgs stad.
Lägg till ny kommentar