
Adolf Loos berömda byggnad på Michaelerplatz i Wien. Foto: Karin Andersson.

Schwedenplats i Wien. Foto: Karin Andersson.
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
På tre dagar såg jag inte ett enda träd. Wiens historiska kärna innanför Ringstraße är en enda stor stenöken. Allt är beige. Alla byggnader ser likadana ut. Alla människor ser likadana ut.
Det slog mig först när jag slutligen åkte till Schwedenplats, ett mindre torg precis i norra kanten av den äldre stadskärnan, där Donaukanalen slingrar sig. Det går trappor till en nedsänkt strandbank på insidan av kanalens höga murar. Där nere hände något helt annat. Där fanns unga människor! Där fanns solstolar på en ditforslad sandstrand! Pappersbägare från uppätna glassar låg slängda på marken! Grafitti! För första gången såg jag färg och liv. Istället för traditionstyngd arkitektur såg jag framtid och medverkande.
I nya städer fotograferar jag ofta det som de andra turisterna vänder ryggen till. I New York var jag mer intresserad av hur byggnaderna för social housing fungerade än den fantastiskt turisttäta Manhattan Bridge. I Wien slå mitt hjärta ett extra slag när jag får se platser där det syns att människor faktiskt lever.
I Wien finns den byggnad som ofta sägs vara starten för modernistisk arkitektur. Vid Michaelerplatz, mitt emot Spanska Ridskolan, ligger byggnaden av Adolf Loos från 1911. Med sin släta fasad och marmorklädda bottenvåning bryter den mot Wiens ornamentstyngda bebyggelse och påminner mig, likt glassätarna på Schwedenplants, om att hela världen inte uppstod vid samma tid, att tiden förändrar människan och att människan förändrar tiden.
Men framför Loos banbrytande byggnad finns det som får mig att verkligen se tidens gång. Som en stor rektangulär portal till en helt annan tid ligger en arkeologisk utgrävning blottad för mig och mina medtursiter. Vi ser rester av romersk bebyggelse och får veta att den sträcker sig lågt ut under stora delar av dagens Wien.
Kulturhistoria är inte enbart en bild av historien. Den är också en portal till framtiden. I Wien är den en påminnelse om att världen förändras. En påminnelse jag välkomnar där jag står mitt i en stad som vid första anblick ser ut att vara uppförd över en enda natt.
Karin Andersson
Landskapsarkitekt
Barns rättigheter – våra skyldigheter
Anders Rasmusson lyfter fram forskning som visar på vikten av en god utemiljö för barns utveckling. Kunskap finns alltså men fortfarande saknas vuxnas engagemang.
Människan uppstår i leken
Titti Olsson gläds åt utbildningsminister Jan Björklunds uttalande om lagstiftning om obligatorisk skolgård, eftersom skolgården är en förutsättning för den livsviktiga leken som lär oss att vara kreativa.
Begravningsplatsens tågvagnar
Helene Båtshake funderar kring levande begravningsplatser och ser användbara kvaliteter hos ett tåg: Alla vagnar har samma syfte men kan ändå uppfylla olika önskemål.
Den tillfälliga platsens rika kvaliteter
Titti Olsson besökte en förskolegård helt utan prefabricerade lekredskap och såg kvaliteter som ofta saknas på platser för lek.
Kul kultur på torg
Det är schlageryra i Malmö. Göran Nilsson riktar blicken mot stadens torg och publika platser och tänker på en annan stad som nästa år kommer att vara i europeiskt fokus – Umeå är då Europas Kulturhuvudstad.
Att värdera träd
Rapporten Ekonomisk värdering av urbana träd – Alnarpsmodellen har kommit ut. Göran Nilsson gläds över modellen som kommer att fungera både vid byggprocesser och i juridiska konflikter.
Skolgården ska utvecklas, inte avvecklas
Petter Åkerblom ser hur barnens skolgårdar flyttas upp på taken och undrar hur det stämmer överrens med läroplanen som slår fast att barn ska ha nära kontakt med det omgivande samhället.
Lek för alla?
Caroline Dahl besöker en tillgänglighetsanpassad lekplats men undrar ändå hur städer – på riktigt – kan bli till för alla.
Mångfald ger trygga stadsrum
Karin Andersson menar att möten mellan människor ger tryggare stadsinvånare.
Vad är en hållbar parkupplevelse?
Göran Nilsson undrar om lugnet i parker är hotat när de alltmer blir platser för events och happenings?
Lägg till ny kommentar