Risken finns
Arkitekturmuseet satsar på en utställning om det riskfyllda vardagslivet. Den öppnar i mars 2013 för att skolelever ska bli mer medvetna om farligheter. Utställningen utformas kring ett stort antal farliga och riskfyllda inomhus- och utomhusmiljöer. Detta kombineras med lösningar som barn kan använda för att avhjälpa riskerna som finns.
Detta är en jätteviktig utställning. Här kommer man att lära sig massor, till exempel att det inte är någon hit att ha sin brödrost på diskbänken med sin sladd via diskhon. Att belysa detta slags problematik är angeläget.
Vad är problematiskt?
Men vänder vi på myntet, vad är det då som är problematiskt? Att leka och utvecklas är – och måste – vara riskfyllt! Tänk om besökarna också hade lärt sig detta när de går därifrån, att det också är något positivt med att barn kan, får och måste ta risker.
Den stora risk som vi märkvärdigt nog pratar om så sällan, kallas parentnoia. På den intressanta hemsidan UrbanDictionary.com får man veta att denna ordlek (parent + paranoia) innebär vuxna människors irrationella våndor för allt hemskt som kan hända barn och unga*. Risken ligger i att detta motverkar barns utveckling. Vad kan vi göra för att uppmärksamma detta bättre? Eller tycker vi helt ärligt att ansvarsfrågan är viktigare än barns utveckling? Vem kan vi då ställa till svars om barns utveckling motverkas, bromsas eller i värsta fall förhindras?
Risken finns att man förstärker parentnoian på utställningar som fokuserar på risker i barns och ungas uppväxtmiljöer. Det man riskerar då är att vuxnas oro (däribland de flesta föräldrar) skulle hamna i första rummet, och barns utveckling i värsta fall helt utanför.
Risktagande som utvecklingsfaktor
Under ledning av Onkar Kular, lärare på Royal College of Art i London, är jag övertygad om att Arkitekturmuseet kommer att lyckas bra i sina ambitioner att uppmärksamma faror som lurar i vassen som ingen kan kalkylera med eller som man inte tänkt på tidigare. Samtidigt måste vi arbeta för att odla o-rädslan. Vi behöver mera mod och kurage och våga – vilket vore helt självklart om det var barnets perspektiv som styrde utvecklingen – se barns risktagande som en positiv utvecklingsfaktor.
* UrbanDictionary.com: Parentnoia is the irrational fear parents have that their children are doing something wrong, or being hurt in some way.
Petter Åkesson
Koordinator Staden och barnen
”Let’s call it a test!”
En tidigare arbetsgivare till mig sa ofta ”Let’s call it a test.”. Många städers strategiavdelningar använder idag gärna begreppet innovation och uppmanar till innovativa lösningar. Men när ord ska bli till handling är det ändå lätt att man gör som man alltid gjort, den beprövade metoden känns trygg och är kanske lättare för politiker, beslutsfattare, allmänhet och gamla stofiler att förstå. Att få till stånd det där innovativa och obeprövade kan vara svårt.
Nomadlivet på Londons kanaler är under hot
Jag andas, äntligen. Varje gång jag sprungit over kullen i Springfield Park och ser kanalen River Lea och våtmarken vid Walthamsrow Marshes breda ut sig framför mig stannar jag. For att andas. For att känna hur det känns att ha denna volym av luft framfor mig. Denna grönska. Öppenhet. Att omges av denna avsaknad av människor och bruna tegelbyggnader. Jag står stilla. Flåsar rakt ut i luften. I den massiva täthet London utgör är kanalerna min oas. Min oumbärliga oas.
Naturlik plantering skapar lekfull skolgård
Om vädret tillåter brukar jag ta en tur ut i trädgården med kaffekoppen framåt eftermiddagen. I luften ljuder fågelsång, men har klockan passerat halv tre blandas fågelkvittret med glada barnröster och ivriga hammarslag. Det betyder att lågstadieeleverna på den närbelägna skolan är på fritids. Och eleverna på just detta fritids uppmuntras att använda sig av närmiljön för att skapa egna platser.
När flyttar en stad?
Kiruna ligger i arktisk region, där den stora skillnaden mellan dag och natt – ljus och mörker – och mellan kyla och värme är helt avgörande för hur människor tänker. Är det vår nu? frågar jag mig en av de första dagarna i maj när jag anlänt till staden, och får ett bestämt ja till svar fast snön yr.
Taklandskap kräver bättre samverkan för att fungera
På Walt Disney Concert Hall i Los Angeles finns en takpromenad. Via en trappa från trottoaren når man en prunkande trädgård, komplett med fontänen A Rose for Lilly – en anspelning på Disneys änka som bekostade merparten av bygget. I trädgården kan musikbesökare mingla med varandra, men även andra flanörer som tagit sig upp till tredje våningens tak för att få en paus från stadens brus. Trädgården är nämligen en så kallad ”community garden” – öppen för alla.
Att värdera parker
Vi närmar oss hänryckningens tid – när naturen och floran är som allra vackrast, allra skirast. Men redan nu har människor börjat vallfärda till våra offentliga utemiljöer för att njuta av de allra tidigaste efterlängtade växtupplevelserna – allt från magnoliorna i Alnarpsparken, kärl fulla med blomster av Annika Anderberg Boman i Helsingborg eller 50 000 vilda vårlökar i design av Ulf Nordfjell på Waldemarsudde, Millesgården och Rosendal.
Old urban nature på gotisk kyrkogård
Abney Park Cemetary i stadsdelen Stoke Newington i London är täckt av en tjock matta av murgröna. Gravstenar i granit och marmor lutar, stöttar varandra och hålls upp endast av murgrönans fasta grenar. Här finns träd från hela världen, påskliljor börjar tränga igenom marken, det är vår i London. Det gotiska begravningskapellet är hem för fladdermöss, fåglar, spindlar och andra varelser.
Gryning över staden och barnen
Det är en skam för svensk stadsplanering när man fortfarande tar fram förslag på utemiljöer för barn som inte är rymliga nog för det deras utveckling kräver, anser Petter Åkerblom som välkomnar Boverkets Allmänna råd som började gälla den 1 mars.
Fyra nya teman i fokus för Moviums arbete
På Movium fortsätter vi att under 2015 arbeta med stadens utemiljö som resurs för hållbar stadsutveckling. Vi arbetar för en stadsutveckling med fokus på människors livsmiljö och hållbarhet.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam.