Risken finns
Arkitekturmuseet satsar på en utställning om det riskfyllda vardagslivet. Den öppnar i mars 2013 för att skolelever ska bli mer medvetna om farligheter. Utställningen utformas kring ett stort antal farliga och riskfyllda inomhus- och utomhusmiljöer. Detta kombineras med lösningar som barn kan använda för att avhjälpa riskerna som finns.
Detta är en jätteviktig utställning. Här kommer man att lära sig massor, till exempel att det inte är någon hit att ha sin brödrost på diskbänken med sin sladd via diskhon. Att belysa detta slags problematik är angeläget.
Vad är problematiskt?
Men vänder vi på myntet, vad är det då som är problematiskt? Att leka och utvecklas är – och måste – vara riskfyllt! Tänk om besökarna också hade lärt sig detta när de går därifrån, att det också är något positivt med att barn kan, får och måste ta risker.
Den stora risk som vi märkvärdigt nog pratar om så sällan, kallas parentnoia. På den intressanta hemsidan UrbanDictionary.com får man veta att denna ordlek (parent + paranoia) innebär vuxna människors irrationella våndor för allt hemskt som kan hända barn och unga*. Risken ligger i att detta motverkar barns utveckling. Vad kan vi göra för att uppmärksamma detta bättre? Eller tycker vi helt ärligt att ansvarsfrågan är viktigare än barns utveckling? Vem kan vi då ställa till svars om barns utveckling motverkas, bromsas eller i värsta fall förhindras?
Risken finns att man förstärker parentnoian på utställningar som fokuserar på risker i barns och ungas uppväxtmiljöer. Det man riskerar då är att vuxnas oro (däribland de flesta föräldrar) skulle hamna i första rummet, och barns utveckling i värsta fall helt utanför.
Risktagande som utvecklingsfaktor
Under ledning av Onkar Kular, lärare på Royal College of Art i London, är jag övertygad om att Arkitekturmuseet kommer att lyckas bra i sina ambitioner att uppmärksamma faror som lurar i vassen som ingen kan kalkylera med eller som man inte tänkt på tidigare. Samtidigt måste vi arbeta för att odla o-rädslan. Vi behöver mera mod och kurage och våga – vilket vore helt självklart om det var barnets perspektiv som styrde utvecklingen – se barns risktagande som en positiv utvecklingsfaktor.
* UrbanDictionary.com: Parentnoia is the irrational fear parents have that their children are doing something wrong, or being hurt in some way.
Petter Åkesson
Koordinator Staden och barnen
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Dags att tala om förtätning av parker
Ordet park är laddat med en stark social dimension. Eftersom stadsplanering idag handlar om att förtäta måste också parkföreträdare tala i samma termer för att argumentera för parkernas existens. Det är dags att börja tala om täthet i form av aktiviteter, täthet av folk, för att göra det tydligt vad parkerna ska vara för någonting.
Stadsdelen där det växer så det knakar
Stadsdelen Seved i Malmö signalerar dubbla budskap: Å ena sidan är den småskalig och välplanerad och borde vara attraktiv. Å andra sidan är husen nedgångna och lokalpressen rapporterar om kravaller och knark. Samtidigt sjuder stadsdelen av aktivitet: det växer så det knakar i odlingar som bara blir större och större bland husen.
Integration och landsbygdsutveckling tar fart om staden involveras!
En ökad integration och förbättrad landsbygdsutveckling behöver stadens invånare, idéer och resurser. Stimulera utvecklingsstöd och program som suddar ut gränserna mellan stad och land – skapa mötesplatser och forum där den gemensamma utvecklingen kan frodas i win–win-koncept, uppmanar Peter Lundqvist, professor i arbetsvetenskap vid SLU i Alnarp.
Ödetomter är
inga tomrum
Malmö är ett exempel på en svensk stad som växer. Där finns exempel på många av de frågor som väcks i planeringen när behovet av bostäder är stort och staden ska bli tätare. Måste alla rivningstomter, eller till synes outnyttjade plättar här och där, bebyggas? Är det inte hög tid att tala om hur man kan värdera och se dessa platser som ett slags möjlighetsplatser i planeringen?
Rom – en stad som nästlar sig in
I Rom kan man gå långt utan att det någonsin blir tråkigt. Där finns mycket att hämta för en stadsplanerare som undrar vad som får en människa att vilja vandra. Rom är en stad som nästlar sig in via sinnena. Det är inte människan som rotar sig på en plats - det är platsen som rotar sig i människan.
Odling som politisk handling
Stadsodling verkar vara en trend att räkna med och lanseras som vore den någonting helt nytt. Men stadsodling fanns redan på 1890-talet i Detroit.
Rätten till ett träd
Mamma intygar att hon kan se ett träd om hon bara lutar sig fram. Hon vet att jag i det närmaste betraktar det som en mänsklig rättighet att se ett träd utanför sitt fönster, skriver Titti Olsson, som tänker på vikten av att se ett träd utanför fönstret när man blir gammal och sitter hela dagarna vid sitt bord. Då är utsikten allt.
Undermåliga skolgårdar hämmar barnens utveckling!
Idag är det tillåtet att bedriva skolverksamhet i lokaler utan utemiljö. Detta strider enligt vår mening mot både förnuft och lagstiftning. Det krävs gemensamma insatser för att främja och förbättra landets skolgårdar och förskolegårdar, menar Petter Åkerblom, Movium, Johan Faskunger, utredare åt Statens folkhälsoinstitut , och Johan Tranquist
kanslichef, NCFF – nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn.