Arkitekturmuseet satsar på en utställning om det riskfyllda vardagslivet. Den öppnar i mars 2013 för att skolelever ska bli mer medvetna om farligheter. Utställningen utformas kring ett stort antal farliga och riskfyllda inomhus- och utomhusmiljöer. Detta kombineras med lösningar som barn kan använda för att avhjälpa riskerna som finns.

Detta är en jätteviktig utställning. Här kommer man att lära sig massor, till exempel att det inte är någon hit att ha sin brödrost på diskbänken med sin sladd via diskhon. Att belysa detta slags problematik är angeläget.

Vad är problematiskt? 

Men vänder vi på myntet, vad är det då som är problematiskt? Att leka och utvecklas är – och måste – vara riskfyllt! Tänk om besökarna också hade lärt sig detta när de går därifrån, att det också är något positivt med att barn kan, får och måste ta risker. 

Den stora risk som vi märkvärdigt nog pratar om så sällan, kallas parentnoia. På den intressanta hemsidan UrbanDictionary.com får man veta att denna ordlek (parent + paranoia) innebär vuxna människors irrationella våndor för allt hemskt som kan hända barn och unga*. Risken ligger i att detta motverkar barns utveckling. Vad kan vi göra för att uppmärksamma detta bättre? Eller tycker vi helt ärligt att ansvarsfrågan är viktigare än barns utveckling? Vem kan vi då ställa till svars om barns utveckling motverkas, bromsas eller i värsta fall förhindras?

Risken finns att man förstärker parentnoian på utställningar som fokuserar på risker i barns och ungas uppväxtmiljöer. Det man riskerar då är att vuxnas oro (däribland de flesta föräldrar) skulle hamna i första rummet, och barns utveckling i värsta fall helt utanför.

Risktagande som utvecklingsfaktor

Under ledning av Onkar Kular, lärare på Royal College of Art i London, är jag övertygad om att Arkitekturmuseet kommer att lyckas bra i sina ambitioner att uppmärksamma faror som lurar i vassen som ingen kan kalkylera med eller som man inte tänkt på tidigare. Samtidigt måste vi arbeta för att odla o-rädslan. Vi behöver mera mod och kurage och våga – vilket vore helt självklart om det var barnets perspektiv som styrde utvecklingen – se barns risktagande som en positiv utvecklingsfaktor.

* UrbanDictionary.com: Parentnoia is the irrational fear parents have that their children are doing something wrong, or being hurt in some way.