Risken finns
Arkitekturmuseet satsar på en utställning om det riskfyllda vardagslivet. Den öppnar i mars 2013 för att skolelever ska bli mer medvetna om farligheter. Utställningen utformas kring ett stort antal farliga och riskfyllda inomhus- och utomhusmiljöer. Detta kombineras med lösningar som barn kan använda för att avhjälpa riskerna som finns.
Detta är en jätteviktig utställning. Här kommer man att lära sig massor, till exempel att det inte är någon hit att ha sin brödrost på diskbänken med sin sladd via diskhon. Att belysa detta slags problematik är angeläget.
Vad är problematiskt?
Men vänder vi på myntet, vad är det då som är problematiskt? Att leka och utvecklas är – och måste – vara riskfyllt! Tänk om besökarna också hade lärt sig detta när de går därifrån, att det också är något positivt med att barn kan, får och måste ta risker.
Den stora risk som vi märkvärdigt nog pratar om så sällan, kallas parentnoia. På den intressanta hemsidan UrbanDictionary.com får man veta att denna ordlek (parent + paranoia) innebär vuxna människors irrationella våndor för allt hemskt som kan hända barn och unga*. Risken ligger i att detta motverkar barns utveckling. Vad kan vi göra för att uppmärksamma detta bättre? Eller tycker vi helt ärligt att ansvarsfrågan är viktigare än barns utveckling? Vem kan vi då ställa till svars om barns utveckling motverkas, bromsas eller i värsta fall förhindras?
Risken finns att man förstärker parentnoian på utställningar som fokuserar på risker i barns och ungas uppväxtmiljöer. Det man riskerar då är att vuxnas oro (däribland de flesta föräldrar) skulle hamna i första rummet, och barns utveckling i värsta fall helt utanför.
Risktagande som utvecklingsfaktor
Under ledning av Onkar Kular, lärare på Royal College of Art i London, är jag övertygad om att Arkitekturmuseet kommer att lyckas bra i sina ambitioner att uppmärksamma faror som lurar i vassen som ingen kan kalkylera med eller som man inte tänkt på tidigare. Samtidigt måste vi arbeta för att odla o-rädslan. Vi behöver mera mod och kurage och våga – vilket vore helt självklart om det var barnets perspektiv som styrde utvecklingen – se barns risktagande som en positiv utvecklingsfaktor.
* UrbanDictionary.com: Parentnoia is the irrational fear parents have that their children are doing something wrong, or being hurt in some way.
Petter Åkesson
Koordinator Staden och barnen
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
PROCESSEN ÄR ALLT
Få ifrågasätter medborgarnas viktiga roll i processer som utvecklar staden. Titti Olsson har läst bostadsminister Stefan Attefalls (KD) förslag som ska förenkla byggandet. Men hon ser inte människor i förslagen. >>
Metrostationsbygge blottlägger kulturhistoria
Delar av Assistens Kirkegårds i Köpenhamn har förvandlats till metrostation. Men vad är det med detta att gräva upp och öppna en grav som förfasar oss så, frågar sig Helene Båtshake, som först var skeptisk men nu är fascinerad.
Mer liv om staden behandlas som ett landskap
Moviums partnerskapsträff om ekosystemtjänster fick Caroline Dahl att fundera över relationen mellan stad och landskap. Blir staden mer dynamisk, föränderlig och därför mer levande om landskapet blir en del av staden? >>
Regeringen ovillig lagstifta om skolgårdar
Petter Åkerblom har träffat statssekreterare Bertil Östberg, Utbildningsdepartementet, för att höra regeringens inställning till att lagstifta om skolgårdar. Skolgårdslösa skolor är en skam för Sverige, skriver Petter Åkerblom. >>
Mångfald på begravningsplatsen viktig för social hållbarhet
Om man betraktar begravningsplatsen som ett urbant offentliga rum bland alla andra bör den ge uttryck för en strävan efter hållbar stadsutveckling, skriver Titti Olsson. Det är inte ekologisk hållbarhet hon tänker på, utan social. >>
Social ojämlikhet skapar problem
Enrique Peñalosa, tidigare borgmästare i Bogotá, menar att de flesta problem i städer har sin bakgrund i social ojämlikhet. Karin Andersson träffade honom och insåg att de problem som ojämlikhet ger upphov till finns även i Sverige. >>
Var är kvinnan i kulturarvet?
Inom samhällsvetenskapen är ett av de stora problemen att vetenskapsteori och forskning är skriven av män om män. Helene Båtshake vandrar på kyrkogårdar och ser att det kulturarvet lider av samma symptom. >>
Hittar ni inte kvinnor är det för att ni inte ansträngt er
Hur kommer det sig att landskapsarkitektbranschen som består av en stor majoritet kvinnor så ofta representeras av män? Karin Andersson besökte årets Oysterseminarium, som bokat en majoritet manliga talare. >>
Alnarpsmodellen för trädvärdering vinner gehör
Hur ska man bäst värdera urbana träd? Göran Nilsson och Movium har varit på turné och presenterat Alnarpsmodellen, en modell med ambition att svara på frågan och fungera på nationell nivå för ekonomisk värdering av träd. >>