
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videoverk Annorstädes är reklamen bortretuscherad. Foto: Karin Andersson.
Reklam ett hot mot stadsliv?
I konstnären Tania Ruiz Guitierrezs videokonstverk Annorstädes passerar platser från olika håll i världen långsamt förbi på väggarna i Citytunnelns station Malmö C, men ingenstans syns någon reklam. Den är bortretuscherad. Flera städer gör likadant i verkligheten.
Det är ett viktigt politiskt budskap att ha konst istället för reklam på väggarna, säger konstnären Tania Ruiz Gutierrez i en intervju om sitt verk Annorstädes, en videoinstallation som projiceras på väggarna i Citytunnels station på Malmö C. Hon menar att perrongen är en offentlig plats för stadens medborgare och inte en kommersiell yta. Även i verkets videor som filmats över hela världen under flera års tid saknas reklam. Den är varsamt bortredigerad, på uppdrag av beställaren. Att hålla Citytunnelns stationer fria från reklam är ett medvetet val.
I mångmiljonstaden Sao Paolo i Brasilien är reklam på stadens gator och torg förbjuden sedan 2006. The Clean City Law antogs bland annat för att motverka visuell förorening av staden. Inga affischtavlor syns, inte heller någon reklam på bussar och taxibilar. På foton från Sao Paolo tycker jag att staden nästan ser post-apokalyptisk ut, så van är jag vid att en stad med människor också innehåller en mängd reklam. Som om reklamen var beviset för en levande stad. När förbudet infördes och stadens 15 000 affischtavlor togs ner varnades det för negativa ekonomiska konsekvenser och att tusentals människor skulle förlora sina jobb.
Men lagen mottogs också positivt av invånare som upplevde att de nu kunde se och uppleva sin stads arkitektur och historia, när byggnader inte täcktes av reklam. Utan den läste de staden på ett annat sätt. Men i motkampanjer hävdades att reklam också var kultur, och därför ett viktigt inslag i stadsrummet. Idag är reklamen sakta på väg tillbaka till Sao Paolo.
Grenoble i Frankrike säger vid årsskiftet upp avtalet med det världsomspännande företaget JCDecaux som äger nästan en halv miljon reklamtavlor över hela världen. Stadens borgmästare menar att reklamen inte längre korresponderar med invånarnas förväntningar på det offentliga rummet. Men staden väljer en mer aktiv borttagandeprocess än Sao Paolo – de ersätter reklamen med träd och erbjuder stadens invånare att använda platser som tidigare var reserverade för annonsering.
Diskussionen om reklamens vara eller icke vara i det offentliga rummet är pågående. Är den en viktig del av vårt kulturella arv och den kollektiva stadsbilden, eller är den en visuell förorening som lockar till överdriven konsumtion och ohälsosamma kroppsideal?
Avsaknaden av reklam i de offentliga rummen i Tania Ruiz Gutierrezs verk Annorstädes är troligtvis en bidragande faktor till den tidlöshet de filmade platserna förmedlar. Äldre och nyare byggnader samsas med äldre och nyare fordon. Reklamens estetik är en tydlig markör både för en tidsperiod och geografiskt område. Utan den uppstår ett lugn och en närhet som gör att platserna i Annorstädes inte upplevs som så markerat annorlunda. I videoverket konstruerar konstnären de reklamfria platser som hon också vill bidra till att skapa.
Läs om Annorstädes i Tidskriften STAD nummer 1 här >>
Tisdagen den 9 dec är Tania Ruiz Gutierres gäst på släppminglet för nya Tidskriften STAD. Välkommen!
Karin Andersson
Grönt alibi
Grönska påverkar bopriser. Men kvaliteten på och tillgången till grönskan är avgörande.
Health angels – för barnens bästa
Hur planerar vi för barndom i Sverige? Vad görs för att främja barns och ungas utveckling och välbefinnande?
mångfunktionella stadsrum
Det slår mig ofta att förväntningarna på staden ökar i rask takt. Huruvida våra städer lider av prestationsångest vet jag inte, men nog kan man som stadsbyggare ibland känna av det!
Hur ser framtidens stad ut?
Det är intressant att jämföra livsstilstrender med de städer vi utvecklar. Hur låter vi dessa trender influera vårt samhällsbyggande?
Framtidens kyrkogårdsbransch
Movium Partnerskaps nätverk Kyrkogårds ledord är samverkan. Vi arbetar i ett forum där branschens gemensamma frågor lyfts för att ta del av – och påverka – aktuell forskning och utveckling.
Slutet på oljan – när ökar städernas självförsörjning?
Per G Berg, professor i landskapsarkitektur, menar att ökad lokal produktion av mat och bränsle är nödvändig i en framtid anpassad efter ökade priser på den ändliga resursen fossilt bränsle. Hur anpassar vi våra städer efter detta kommande behov?
Tänk om man förbjöd landskapsarkitekter att använda gräs!
Ja, det skulle ju vara ett ordentligt paradigmskifte i både utformning och förvaltning av urbana grönytor.
Tharirtorget och den sociala ordningens makt
Under våren var Tharirtorget i Kairo scenplats för en revolution, samtidigt som den sociala ordningen upprätthölls av revolutionärerna själva.
Det finns inga städer!
Det finns inga städer, säger professorn i landskapsarkitektur där han sitter vid seminariebordet, mitt i diskussionen om hållbar stadsutveckling. Nähä?
Hållbar stadsbyggnad börjar med social hållbarhet
Tisdagen den 8 mars samlades tre riksdagsutskott för att diskutera hållbara städer.
Det är glädjande att riksdagen diskuterar grönområden. Det vittnar om tyngden i dessa frågor idag, och vilka möjligheter vi som arbetar med dem har när det handlar om att bidra till en bättre samhällsutveckling.
Däremot förbiser man de sociala dimensionerna i diskussionen. Det är upp till oss som jobbar med dessa frågor att väga ihop ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv för att skapa täta men levande städer där folk väljer att bo och leva.
0,6 – HUR BRA ÄR DET?
Planarbetet för bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden är ambitiöst på ett sätt som man sällan ser. Med utgångspunkt i det omgivande landskapets naturvärden och kommande klimatförändringar satsar man på att göra allt rätt för framtiden. Men det verkar som man fokuserar medlen snarare än målen. Det gör modellen med grönytefaktor 0,6 godtycklig, skriver Tim Delshammar.
STADEN
hetare än någonsin
Sedan en tid tillbaka är stadsutvecklingen definitivt inne i en ny fas: stora som små städer som vill någonting upptäcker en efter en att de vänt ryggen till det som en gång varit förutsättningen för att de ligger där de ligger; ett hav, en sjö, en älv, ett berg, en dal. Den sidan har blivit en baksida. Där har stadens industrier legat och bokstavligen skymt sikten och stängt medborgarna ute. Nu är det de mest attraktiva områdena för stadsutveckling.
Idag finns inget val i planeringen: man måste respektera både medborgare och natur när städer växer.
Lägg till ny kommentar