
Rosens röda matta i Rosengård i Malmö är ett bra exempel på offentlig plats som utformats tillsammans med medborgare. Foto: Karin Andersson.
PROCESSEN ÄR ALLT
Det finns ett stort fokus på processer just nu. Uppsala Nya Tidnings kulturchef Lisa Irenius fick förra året utmärkelsen Årets förnyare för tidningens sätt att låta läsaren se kritikerns anteckningar i bokens marginal. En guldbagge för bästa film till Anna Odells Återträffen är filmvärldens sätt att visa att här är det processen som prisas. Processen är själva verket.
Vi blir berörda av processer på ett annat sätt än av färdiga verk, vi blir ifrågasatta och uppmanade att svara, tänka, föra dialog. En process sätter igång något. Den spränger gränserna.
En process kan mycket väl resultera i ett konkret resultat. Aktivt medskapande är en viktig del av den process stadsplanering innebär. Där förväntar sig medborgaren inte bara en transparens kring hur planerare tänker, utan utgår också från den självklara rätten att bli tillfrågad och inbjuden att skapa med. Och att ha inflytande över den slutgiltiga produkten: Staden.
Finns verktygen?
Frågan är inte längre om planeringen är redo för detta, utan om de verktyg som står en planerare till buds är de rätta. Hur skildras och speglas den sociala mångfalden, hållbarheten, lusten, av och i staden?
Och vilken roll har planeraren, yrkesproffset? Det är en fråga som alla yrkesverksamma inom alla sektorer sedan en ganska lång tid har varit tvungna att ställa sig, när den kompetenta medborgaren redan är där och vill vara med. Var och en måste ständigt fråga sig: Vari består min professionalitet? Vilken roll intar jag i den här processen där många är både medborgare och experter inom sitt område?
Tid att pröva nytt
Urbaniseringen sker snabbt i Sverige – ja faktiskt snabbast i Europa. Den rätta tiden för förändring av stadsplaneringskonsten är nu. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) skrev den 13 februari i SvD (www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-blir-det-enklare-att-bygga_8986378.svd) om hur stolt han är över att vara del av en regering som för första gången på årtionden fattar beslut om förslag som innebär en förenkling av planprocessen i stort. Men räcker de förslagen verkligen? Vad de bidrar till för typ av städer sägs det inget om.
Vår tid innebär en utmaning för planeringen och innebär att planeraren – som i alla processer – blir ifrågasatt, provocerad och uppmanad att visa på vilket sätt en fråga är tänkt att bli löst.
Men i stadsplaneringskonsten räcker det inte att visa sina egna anteckningar i marginalen. Det handlar snarast om att tillåta att någon annan också gör sina tillägg i marginalanteckningen. Det handlar om att vara i dialog och verkligen lyssna. Inte enbart om att bygga mer. Hur ska vi annars alls kunna tala om socialt hållbart stadsbyggande?
Läs om hur det verkligen inte får gå till om man alls menar något med social hållbarhet, artikeln handlar om Kvillebäcken, Göteborg, och är hämtad ur Arkitektur www.arkitektur.se/har-utplanas-mangfalden
Titti Olsson
journalist
Chefredaktör Tidskriften STAD
Kvinnorna tar täten
Idag är kvinnorna i majoritet bland parkföreträdarna. På Nordisk Parkkongress i Malmö gjorde den amerikanska parkchefen Gia Biagi störst intryck på Göran Nilsson.
Bostadsbrist, feminism och rasism flätas samman i Almedalen
I Almedalen pratas det i år om bostadsbrist, feminism och rasism. Karin Andersson menar att dessa frågor hänger ihop och kräver ett integrerat arbete. Det är hög tid att ta ojämlikhet och ojämställdhet på allvar. >>
Stadsskog i stället för stadsträd?
Göran Nilsson har besökt konferensen Urban Tree Diversity. Här listar han de mest framträdande trenderna inom stadsträd. >>
Prata med människor, inte om dem
Karin Andersson har varit på konferens om miljonprogram i förvandling. Hon inser ännu en gång hur homogen planerarkåren är, och blir än mer övertygad om vikten av dialog för ett rättvist stadsbyggande. >>
Är skolgården ett offentligt rum?
Sverige har arbetat med gröna skolgårdar i decennier, men ännu finns inga kartor som lyfter fram barns miljöer i staden. Är skolgården ointressant som stadsrum, undrar Titti Olsson. >>
RUINER MINNER OM FRAMTIDEN
Beige likartad arkitektur men inga träd. Karin Andersson reser till Wien och finner i den homogena stadsbilden en portal till framtiden. >>
Skolgårdens återkomst
Är skolgårdens renässans nära förestående? Petter Åkerblom har fått nytt hopp tack vare Boverkets och Moviums arbete med en vägledning för barns och ungas utemiljö. >>
Skyskrapor morgondagens dinosaurier
Titti Olsson firar Jobba-hemma-dagen och funderar på vad det betyder för städer att fler har arbeten som inte binder oss till en specifik plats. Vad ska hända med kontorsbyggnaderna när färre människor behöver dem för att arbeta? >>
DEN DEMOKRATISKA PLATSEN ÄR NÖDVÄNDIG
Det offentliga rummet är en plats för demokrati. Våra gemensamma platser i städer är till för alla. De är allas. På lika villkor. I lördags utmanades denna grundläggande princip av nazister i Malmö. >>
BROKIGHETEN VÄLKOMNAR
Varför känns New Yorks storskalighet varierad men Malmös så enformig? Karin Andersson längtar efter brokiga städer och välkomnar en förtätning. >>
HONG KONGS RULLTRAPPOR VÄNDER UT OCH IN PÅ BEGREPPEN
Stadens många rulltrappor är som en signatur för Hong Kong. De är så framgångsrika att stadsdelar opponerar sig mot dem i rädsla för gentrifiering. Caroline Dahl åker rulltrappa och tänker på hur tillgängligheten förändrar stadslivet. >>
Lägg till ny kommentar